med anledning av prop. 1996/97:117 Ny förmögenhetsskattelagstiftning
Regeringen avser att åter
införa förmögenhetsskatt
Förmögenhetsskatten har långtgående skadeverkningar för
samhällsekonomin. Den slår dessutom hårt mot enskilda
människor som inte har höga inkomster men som exempelvis
äger ett hus med högt taxeringsvärde. På förslag av den
borgerliga regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 mot
denna bakgrund att avskaffa förmögenhetsskatten. Beslutet
hann dock inte träda i kraft och när den socialdemokratiska
regeringen tillträdde 1994 förlängdes den gamla
förmögenhetslagen till att gälla även 1995 och 1996. Sedan
årsskiftet finns emellertid ingen förmögenhetsskattelag. Men
nu avser regeringen att införa en ny sådan.
Extraskatt som drabbar
vanliga gifta människor med
egna hem
I dag betalar ungefär 400 000 svenskar förmögenhetsskatt.
Många av dessa har blivit "förmögna" därför att deras hus
har upptaxerats. De har därigenom brutit genom gränsen på
900 000 kr där man börjar betala förmögenhetsskatt.
Gifta par når snabbare upp till denna gräns eftersom deras förmögenhet
sambeskattas. Makar och hemmavarande barn under 18 år sambeskattas
också. Det gäller även styvbarn och barn vilkas förmögenhet förvaltas av en
överförmyndare och där den sambeskattade föräldern inte har något inflyt-
ande över förmögenheten. Regeringen medger att flera remissinstanser
påpekat att sambeskattningen av makar diskriminerar äktenskapet och
motverkar jämställdhet. Även sambeskattningen av föräldrar och styvbarn har
kritiserats. Regeringen föreslår ändå att sambeskattningen av förmögenheter
skall fortsätta med motiveringen att det skulle kosta för mycket för staten att
avskaffa den.
För statskassan är inkomsterna av dessa människors "förmögenheter" ringa
men för de enskilda människorna kan förmögenhetsskatten tillsammans med
fastighetsskatten medföra att de blir tvungna att sälja sina hus. Förmögen-
heter i form av egnahem generar sällan några inkomster och det är inte säkert
att övriga redan beskattade inkomster räcker till för att betala denna extra
skatt.
Även intäkterna från mer förmögna svenskar som fortfarande bor i Sverige
och betalar betydande summor i förmögenhetsskatt är tämligen blygsamma ur
ett statsfinansiellt perspektiv. Sammantaget räknar regeringen med att staten
skall få in drygt 4 miljarder kronor i förmögenhetsskatt 1997 med de nya
regler som nu föreslås. De negativa effekterna för samhällsekonomin av
förmögenhetsskatten är dock långt större.
Förmögenhetsskatten en
skatt på företagande och
sparande
Förmögenhetsskatten är en skatt på företagande och
sparande. Förmögenhetsskatten är också en form av
dubbelbeskattning. Först beskattas inkomst av tjänst eller
näringsverksamhet, sedan avkastning på kapital. Till dessa
skatter kommer så fastighetsskatt och ovanpå detta en skatt
på förmögenheten, som består av redan beskattade tillgångar.
Regeringen hävdar att s.k. arbetande kapital - till vilket nu även tillgångar i
fastighetsförvaltning skall hänföras - inte skall förmögenhetsbeskattas. Detta
är bara delvis sant. När det "arbetande kapitalet" omvandlas till "privat
kapital" - d.v.s. i någon annan form än aktier i ett eget onoterat bolag -
beskattas det. Det får naturligtvis negativa effekter, både för viljan att
starta
nya företag och för andra människor att satsa pengar i dem eller i någon
annan form av långsiktigt sparande.
För de företag som väl skapas, och som växer sig så stora att de kan börs-
noteras, höjs avkastningskraven genom förmögenhetsskatten. Enligt en
beräkning från revisionsbyrån Price Waterhouse krävs det en direkt-
avkastning (utdelning i förhållande till marknadsvärde) på minst 2,1 procent
på börsnoterade aktier för att utdelningen skall räcka till att betala
förmögenhetsskatten när aktierna ägs av svenskar boende i Sverige (DI
970320). Aktiespararna har gjort liknande uträkningar. Människor som under
1996 ägt aktier i tillväxtföretag som Astra, Ericsson och Hennes & Mauritz
får i år betala mer i skatt än vad de får ut (se tabell nedan). Har de inte
andra
sparade medel blir de med andra ord tvungna att sälja av sitt innehav för att
ha råd att betala skatten.
Det gäller inte bara för ägare som placerat i aktier i bolag som de inte har
någon särskild anknytning till. Även huvudägare - i bolag som noterats på
börsens A-lista före 1992 - förmögenhetsbeskattas fullt ut för sitt
aktieinnehav, trots att detta borde betecknas som arbetande kapital.
Förmögenhetsskattens konsekvenser för enskilda aktieägare i tre tillväxtbolag
Astra
Ericsson
H & M
Utdelning 1997, kr
4,00
2,50
11,00
Betalkurs 21/4, kr
320
250
1 085
Direktavkastning, %
1,25
1,00
1,01
Utdelningsskatt, kr
1,20
0,75
3,30
Förmögenhetsskatt, kr
4,80
3,75
16,28
Summa skatter, kr
6,00
4,50
19,58
Till aktieägaren, kr
-2,00
-2,00
-8,58
Andel av aktie som måste säljas utan hänsyn till reavinstskatt, %
0,63
0,80
0,79
Dito med hänsyn till reavinstskatt*, %
0,74
0,94
0,93
* Orealiserad reavinst antas motsvara 50 % av aktiens värde
Källa: Aktiespararna
Den svenska totala skatten
på företagande hög
internationellt sett
Att företagsbeskattningen i Sverige skulle vara den lägsta
bland OECD-länderna är därmed en myt. Till bolagsskatten
på 28 procent skall läggas skatten på utdelning och reavinst
som är 30 procent och förmögenhetsskatten på 1,5 procent på
förmögenheter över 900 000 kronor. Den svenska
bolagsskattesatsen är bland de lägre. Men flertalet andra
OECD-länder har lägre utdelningsskatt, lägre eller ingen
reavinstskatt och lägre eller ingen förmögenhetsskatt. Vid en
förmögenhet på 2 miljoner kronor tar den svenska staten in
0,83 procent i skatt (hänsyn tagen till fribeloppet), medan
skatten i EU i genomsnitt är 0,08 procent och i OECD 0,14
procent. Vid större förmögenheter är skillnaden ännu större.
Förmögenhetsskatten driver
ägandet och ägarna ur
Sverige
Förmögenhetsskatten liksom den fortsatta
dubbelbeskattningen av börsnoterade aktier försvårar ett
svenskt ägande av börsföretagen eftersom den svenska
dubbelbeskattningen och förmögenhetsskatten enbart träffar
svenskar som bor i Sverige. Enligt regeringens
argumentation i en tidigare proposition (angående ett
begränsat avskaffande av dubbelbeskattningen) är det
oväsentligt för börsföretagens kapitalförsörjning om den
svenska beskattningen är hög eftersom dessa företag har
möjlighet att finansiera sig på den internationella marknaden.
Det skulle därmed göra det samma om storföretagen ägs av
människor som bor i Sverige eller inte.
Diskrimineringen av ett svenskt företagsägande är - förutom att det är
omoraliskt - negativt för tillväxten och sysselsättningen i Sverige. Redan i
dag har storföretag som Ericsson svårt att motivera för de utländska
aktieägarna att en så stor del av produktionen och forskningsverksamheten
som i dag är förlagd till Sverige skall fortsätta att vara det när den stora
merparten av försäljningen sker utomlands. Ett ökat utländskt ägande skulle
ytterligare försvåra möjligheten att behålla arbetstillfällena i Sverige.
Inte bara ägandet utan själva ägarna och därmed även entreprenörs-
kapaciteten flyttar utomlands när beskattningen blir för hög. Entreprenörer
som bröderna Rausing, grundarna av Tetra Pak, och Ingvar Kamprad,
grundare av Ikea, har angett förmögenhetsskatten som det huvudsakliga
skälet till att de själva liksom huvudkontoren för deras företag har flyttat
utomlands. Stefan Persson, huvudägare i Hennes & Mauritz - som börs-
noterades före 1992 - är ett exempel på hur orimligt förmögenhetsskatten
slår. Hans totala skatt på inkomst från lön, aktieutdelning och förmögenhet
överstiger inkomsterna från aktieutdelning och lön. Sverige har inte råd att ha
skatter som driver människor ur landet. Väl utomlands får den svenska staten
varken in förmögenhetsskatt eller bolagsskatt från ägarna. Än värre är att den
går miste om entreprenörer som, om de fått verka i Sverige, skulle ha kunnat
generera tillväxt och nya jobb.
Godtyckliga avgränsningar
Förslaget om ny förmögenhetslagstiftning innehåller en rad
godtyckliga avgränsningar, något som lagrådet påpekat men
som regeringen inte har gjort något åt:
Fastighetsförvaltning förmögenhetsbeskattas om den bedrivs genom bolag
noterat på A-listan men inte om den bedrivs av fysisk person eller i bolag
noterade på O- och OTC-listan.
Ett tjugotal bolag med ett börsvärde på under en miljard kronor
förmögenhetbeskattas därför att de är noterade på börsens A-lista medan ett
tjugotal andra bolag med ett börsvärde på över en miljard kronor inte gör det
därför att de, som exempelvis Swedish Match med ett börsvärde på tjugo
miljarder, befinner sig på O- eller OTC-listan.
Fonder som äger aktier i O- och OTC-listade bolag förmögenhetsbeskattas
medan direkt ägande i O- och OTC-aktier inte gör det.
Huvudägare som låtit sitt företag noteras på A-listan före årsskiftet 91/92
förmögenhetsbeskattas medan de som gjort det efter detta årsskifte inte gör
det.
Makar sambeskattas medan sammanboende par inte gör det.
Dessa godtyckliga avgränsningar får mycket kostsamma konsekvenser för
enskilda människor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att åter införa
förmögenhetsbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 2 maj 1997
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Jerry Martinger (m)
Stig Rindborg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)