med anledning av prop. 1996/97:117 Ny förmögenhetsskattelagstiftning
Propositionens innehåll
I propositionen föreslår regeringen att en proportionell
förmögenhetsskatt även i framtiden skall tas ut på fysiska
personers förmögenheter som överstiger ett fribelopp.
Detsamma gäller för dödsbon och vissa andra juridiska
personer. Den skattefria gränsen för fysiska personer bör
förbli 900 000 kr, och skattesatsen på förmögenheter föreslås
ligga kvar på 1,5 %. Så kallat arbetande kapital undantas från
skatteplikt. Vidare föreslås att sambeskattning av såväl
makar som föräldrar och barn ska vara kvar liksom en regel
som begränsar skatteuttaget i vissa fall. Enligt regeringens
proposition ska de nya reglerna tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
Inledning
Dagens samhälle, med ökade klasskillnader, ställer krav på
en fördelningspolitik som aktivt motverkar misstron mot
politikernas möjlighet att göra något åt dagens orättvisor.
Under ett antal år har det svenska folket fått känna av stora
försämringar i form av höjda skatter och minskade
transfereringar. Dessa uppoffringar har till stor del varit
nödvändiga för att sanera landets dåliga ekonomi. I en sådan
situation är det dock nödvändigt att visa, att bördorna bärs av
alla i samhället, att det förs en rättvis fördelningspolitik.
All tillgänglig statistik visar emellertid att stora grupper i samhället under
denna tid ökat sina förmögenheter, inte minst genom ökat aktieinnehav. Detta
är oftast värdeökningar som uppkommit genom mervärde som de anställda
åstadkommit. En fortsatt förmögenhetskoncentration i samhället äventyrar på
sikt, inte bara det politiska systemets legitimitet, utan också möjligheterna
att
lösa problem inom lönebildningen. En förmögenhetsbeskattning måste därför
uppfattas som rättvis av det stora flertalet i samhället. Samtidigt är det
viktigt
att beskattningen på förmögenhetsområdet är konsekvent och realistisk.
Regeringen har under en längre tid aviserat ett nytt förslag till
förmögenhetsbeskattning. När förslaget nu ligger på riksdagens bord är det
svårt att förstå varför det tog så lång tid, då förslaget endast innehåller
marginella förändringar jämfört med dagens lagstiftning.
De områden som bör belysas i samband med ett nytt förslag till förmögen-
hetsbeskattning tas till stora delar upp till diskussion i propositionen. De
viktigaste problemställningarna är enligt Vänsterpartiet:
Sambeskattningen
Fribeloppets storlek
Företagskapital
Latent skatteskuld
Fastighetsvärdena
Skattesatsen
Proportionaliteten
Vänsterpartiet gör inte samma bedömning som regeringen i
de ovan angivna problemområdena. Rättviseskäl av olika
karaktär talar för ett annat ställningstagande i dessa frågor.
Sambeskattningen och
fribeloppets storlek
Regeringen redovisar en övertygande argumentering när det
gäller borttagandet av sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen. Det som förvånar är därför att
regeringen trots denna övertygande argumentering väljer att
behålla sambeskattningen.
Vänsterpartiet menar att det är dags att ta bort sambeskattningen av makar,
inte minst av jämställdhetsskäl. Barn under 18 år bör dock även
fortsättningsvis sambeskattas med föräldrarna. Deras förmögenhet ska då
fördelas mellan föräldrarna.
För att kompensera inkomstbortfallet för staten vid ett borttagande av
sambeskattningen måste fribeloppet sänkas till 550 000 kr. Vid en sådan
fribeloppssänkning krävs dessutom att skattesatsen höjs till 1,65 % för att
statens finanser inte ska försämras. Vad som ovan anförts bör riksdagen
besluta om.
Företagskapital och latent
skatteskuld
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att s.k. arbetande
kapital inte förmögenhetsbeskattas. Regeringen föreslår att
även fortsättningsvis befria aktier som är noterade på O- och
OTC-listorna från skatt. Förslaget är dock alltför allmänt
utformat, eftersom det inte bara gynnar arbetande kapital,
utan också rent placeringskapital.
Vänsterpartiet anser, i likhet med Lagrådet, att det finns invändningar mot
att A-listade aktier och O- och OTC-listade aktier inte behandlas lika
skattemässigt. Ett bolag som är noterat på ex. O-listan kan ha ett större värde
och en större spridning och omsättning av sina aktier än vad som är fallet för
flertalet bolag som är inregistrerade på A-listan. Även aktier på O- och OTC-
listan kan därför karaktäriseras som placeringstillgångar. Vänsterpartiet
menar att aktieinnehav som enbart innebär kapitalplacering bör beskattas lika,
oavsett vilken lista aktierna noteras på. Regeringen bör därför återkomma
med ett förslag som enbart skattebefriar så kallat arbetande kapital.
I ett aktieinnehav ligger oftast en latent skatteskuld, dvs. att en framtida
försäljning av en tillgång kommer att utlösa reavinstbeskattning. Den latenta
skatteskulden varierar beroende på aktiens försäljningspris i förhållande till
dess anskaffningsvärde. För marknadsnoterade aktier kan skulden variera
mellan 24 % av aktiens värde, om man använder sig av schablonregeln för
beräkning av aktiens anskaffningsvärde, och 0 % om man anskaffat aktien till
samma värde som den har vid värderingstillfället.
Om man beräknar att en akties värde fördubblats under innehavstiden blir
den latenta skatteskulden 15 %. Vänsterpartiet anser därför att noterade aktier
förmögenhetsmässigt bör tas upp till 85 % av marknadsvärdet på
värderingsdagen. Vad som ovan anförts bör riksdagen besluta om.
Fastighetsvärdena
I propositionen föreslås att en fastighets taxeringsvärde även
i fortsättningen skall tas upp till 100 % vid
förmögenhetsbeskattningen. Det kan konstateras att
förmögenhetsskatten i kombination med fastighetsskatten i
vissa fall leder till helt orimliga beskattningseffekter.
Människor med låga inkomster får en skattebelastning som
är helt orimlig om de äger en fastighet med ett högt
taxeringsvärde. Vänsterpartiet anser därför att endast 75 %
av taxeringsvärdet på fastigheter avsedda för
permanentboende ska tas upp vid förmögenhetstaxeringen.
Vad som ovan anförts bör riksdagen besluta om.
Skattesats och
proportionalitet
Vänsterpartiet anser att förmögenhetsbeskattningen ska vara
progressiv. Därför föreslår vi att det införs tre skalsteg i
beskattningen fr.o.m. inkomståret 1998: Förmögenheter
mellan 550 000 kr och 1 500 000 kr beskattas med 1,65 %,
förmögenheter mellan 1 500 000 kr och 3 000 000 kr
beskattas med 2,5 % och förmögenheter över 3 000 000 kr
beskattas med 3 %. Vad som ovan anförts bör riksdagen
besluta om.
Under senare år har det uppmärksammats att förmögenheter investeras i
attraktiva bostadsrätter eftersom dessa i förmögenhetsavseende inte beskattas
lika hårt som småhusenheter. Småhusenheter beskattas utifrån ett
marknadsvärde. Bostadsrätter däremot beskattas utifrån ett marknadsvärde
minskat med föreningens skulder. De enskilda bostadsrätternas värde skiljer
sig då ofta avsevärt från bostadsrättsföreningens värde. Vänsterpartiet anser
därför att bostadsrätter, förmögenhetsmässigt, bör beskattas på liknande sätt
som småhusenheter. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med vad som ovan anförts.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
borttagande av sambeskattning vid förmögenhetsbeskattningen,
2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om sänkta
fribelopp och höjd skattesats,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser beskattningen av O-
och OTC-listenoterade aktier,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag i enlighet
med vad i motionen anförts om skattebefrielse av enbart s.k. arbetande
kapital,
5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om att
noterade aktier förmögenhetsmässigt skall tas upp till 85 % av
taxeringsvärdet,
6. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
förmögenhetstaxering av fastigheter avsedda för permanentboende,
7. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om nya
skalsteg i förmögenhetsbeskattningen från inkomståret 1998,
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag i enlighet
med vad i motionen anförts om förmögenhetsbeskattning av bostadsrätter.
Stockholm den 26 april 1997
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Per Rosengren (v)