Vänsterpartiets förslag på skatteområdet syftar till att
uppfylla fem huvudmål:
1. Stärka statsfinanserna
2. Utjämna skillnader i inkomst och förmögenhet
3. Stimulera till ökad sysselsättning
4. Bättre miljöanpassning av produktion och konsumtion
5. Trygga välfärdssamhället
Vänsterpartiets skatteförslag ökar statens skatteinkomster med 18,7
miljarder kronor. Vi redovisar även förslag på närings- och sysselsättnings-
politiskt motiverade skattesänkningar på 15,7 miljarder kronor.
Nettoförstärkningen för statsbudgeten 1997 blir således 3 miljarder kronor.
Av fördelningspolitiska skäl föreslår Vänsterpartiet en
skattesänkning i lägre inkomstskikt genom ett höjt
grundavdrag. Förslaget belastar enbart kommunerna, som
kompenseras genom att grundavdraget slopas för inkomster
över brytpunkten. För staten innebär det ökade intäkter med
2 miljarder kronor. I motionen föreslår Vänsterpartiet
riktlinjer för en miljöanpassad skatteväxling. För budgetåret
1997 redovisar Vänsterpartiet förslag till införande och
förslag till höjningar av en rad miljörelaterade skatter.
Förslag i sammandrag
Inkomstskatter
- Grundavdraget för inkomster över brytpunkten slopas. Kommunernas
skatteintäkter ökar med 4,4 miljarder kronor. Statens skatteintäkter ökar
med 2,9 miljarder kronor.
-
- Grundavdraget för inkomster under brytpunkten höjs inom en ram som
motsvarar ett belopp på 5,0 miljarder kronor.
-
- Ett nytt skikt i skatteskalan inrättas med 30 % på inkomster över 300 000
kronor. Detta beräknas ge 2 miljarder kronor.
-
- Bibehållen intäktsnivå i bilförmånsbeskattningen, beräknas ge 1 miljard
kronor.
-
Kapitalägande
- Inga ränteavdrag medges över ett strikt räntetak på 100 000 kronor i
ränteutgifter. Beräknad inkomstförstärkning 0,6 miljarder kronor.
-
- Förmögenhetsskatten höjs. Inkomstförstärkning 0,4 miljarder kronor.
-
- Arv och gåvoskatt höjs. Beräknad inkomstförstärkning 0,2 miljarder
kronor.
-
Företagsbeskattning
- Bolagsskatten höjs från 28 till 30 %. Beräknad inkomstförstärkning 4,1
miljarder kronor.
-
- Värnbolagsskatt tas ut med 5 % på vinster överstigande 50 miljoner
kronor. Beräknad inkomstförstärkning 2,1 miljarder kronor.
-
- Egenavgifter tas inte ut på de första 40 000 kronorna. Inkomstminskning
0,6 miljarder kronor.
-
- Kreditstöd genom skattereducering för företag med mindre än 50 anställda
inom en ram på 1,3 miljarder kronor.
-
- Reducering av arbetsgivaravgifterna för försök med kortare arbetstid inom
en ram på 2,0 miljarder kronor.
-
- Borttagande av arbetsgivarinträdet för företag med mindre än 5 anställda.
Beräknad kostnad 0,4 miljarder kronor.
-
- Mindre lättnad i dubbelbeskattningen än regeringens förslag. Inkomst-
förstärkning 1 miljard kronor.
-
- Lägre generell nedsättning av arbetsgivaravgifter. Inkomstminskning 1
miljard kronor.
-
- Ram skattesänkning för tillväxt, 5 miljarder kronor.
-
- Framtidsfond för kompetensutveckling. Inkomstminskning 1,1 miljard
kronor.
-
Avgifter offentlig sektor
- Sänkta arbetsgivaravgifter kommuner och landsting inom en ram på 5
miljarder kronor.
-
Energi och miljöskatter
- Industrin blir åter skattskyldig för elskatt på en nivå som motsvarar hälften
av hushållens elskatt. Kombinerat med takregel. Inkomstförstärkning 1
miljard kronor.
-
- Dieselskatten höjs med 25 öre/lit, inkomstförstärkning 0,5 miljarder
kronor.
-
- Bensinskatten inklusive moms höjs med 30 öre under 1997. Inkomstför-
stärkning 0,2 miljarder kronor.
-
- En särskild avfallsskatt införs. Beräknad inkomstförstärkning 1,0 miljarder
kronor.
-
- Höjd skatt på mineralolja/smörjmedel. Inkomstförstärkning 0,3 miljarder
kronor.
-
- Höjd avgift/skatt bekämpningsmedel. Beräknad inkomstförstärkning 0,4
miljarder kronor.
-
Övriga skatter
Förslag i tabell. Avser avvikelser i förhållande till regeringens förslag i milj
kr.
1997
Inkomstskatt
Slopat grundavdrag över brytpunkt
7300
Höjt grundavdrag under brytpunkt
-5000
Bibehållen nivå på bilförmånsbeskattning
1000
Nytt skalsteg 30% över 300 000 kr
2000
Summa
5300
Kapitalägande
Nya skalsteg förmögenhetsskatt
400
Återställd arv o gåvoskatt
200
Strikt avdragstak 100 000 kr
600
Summa
1200
Företagsskatt
Höjd bolagsskatt från 28 till 30%
4100
Värnbolagsskatt 5% över 50 miljoner kr
2100
Lättnad i dubbelbeskattning, begränsning
1000
Slopat arbetsgivarinträde mindre företag
-400
Kreditstöd/skattereducering
-1300
Framtidsfonden
-1100
Summa
4400
Avgifter o indirekt skatt
Sänkta a-avgifter kommuner
-5000
Ram skattesänkning tillväxt
-5000
Nedsättning socialavgifter, begränsning
1000
Sänkta egenavgifter egenföretagare
-600
Reducerad a-avgift sänkt arbetstid
-2000
Summa
-11600
Energi o miljöskatter
Elskatt industri
1000
Höjd dieselskatt
500
Höjd skatt mineralolja/smörjmedel
300
Avfallsskatt
1000
Höjd avgift/skatt bekämpningsmedel
400
Höjd bensinskatt 30 öre per liter
200
Summa
3400
Övrigt
Reklamskatt
300
Summa
300
Totalsumma
3000
Skattepolitik för solidaritet
Allmänt om skattepolitiken
I bl.a. budgetmotionen i januari 1995 redogjorde vi för
Vänsterpartiets uppfattning om skattereformens effekter. Vi
pekade där på att stora delar av grundprinciperna bakom
skattereformen var riktiga , men att reformen finansierades
på fel sätt och att den genomfördes vid fel tidpunkt. Valet av
finansieringsmetod medförde också att den blev kraftigt
underfinansierad. Regeringen kommer att redovisa sin
slutgiltiga bedömning av skattereformen under 1997.
Vänsterpartiet uppfattning är emellertid klar redan nu. Skattereformen inte
bara förstärkte lågkonjunkturen utan bidrog troligtvis också till att utlösa den
ekonomiska krisen. Valet av finansieringsmetod, att växla direkta skatter mot
indirekta och öka kostnaderna för boendet gav också negativa
fördelningspolitiska effekter. Detta medförde att köpkraft fördes över från
mer konsumtionsbenägna personer till mindre konsumtionsbenägna. På så
sätt förstärktes krisen på hemmamarknaden. En särskild utvärderings-
kommitté tillsattes, den s.k. KUSK-utredningen, för att studera skatte-
reformens fördelningspolitiska effekter. De kom inte fram till något som
motsäger Vänsterpartiets uppfattning.
Då det är viktigt för kommande skattepolitiska beslut hur man bedömer
dessa frågor är det av vikt att riksdagen uttalar sin mening i denna fråga. Vad
som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Efter valet 1994 har skatterna höjts med omkring 66 miljarder kronor,
vilket överensstämmer med den plan Vänsterpartiet redovisade inför valet
1994. Fördelningen överensstämmer inte helt, men nivån är identisk.
I finansplanen redovisar regeringen att det knappast kommer att vara
möjligt att genomföra annat än marginella förändringar av det totala
skatteuttaget framöver. Vänsterpartiet kan i stort biträda denna analys, men
menar att fördelningspolitiska och miljöpolitiska skäl talar för att vissa
skattehöjningar är nödvändiga. Vänsterpartiet kan i nuläget uppskatta detta
behov till ca 3 miljarder kronor.
Precis som regeringen anför i finansplanen så anser också Vänsterpartiet att
det bli aktuellt med en del justeringar och omfördelningar mellan olika
skatter. Inte bara med anledning av, som regeringen skriver, den fortgående
internationaliseringen av den svenska ekonomin, utan också för att få en mer
sysselsättningsbefrämjande och fördelningpolitiskt riktig profil på
skattepolitiken. Precis som regeringen skriver är det också önskvärt med en
ökad miljörelatering av skattesystemet. Konkreta steg mot en miljörelaterad
skatteväxling bör tas redan under kommande budgetår.
Regeringen lägger i anslutning till budegetpropositionen fram ett antal
andra förslag som har aviserats under våren. Ett av dessa förslag är förslaget
om ändrad beskattning av bilförmån. Enligt regeringen förändras
bilförmånsbeskattningen så att den nuvarande överbeskattningen elimineras
samtidigt som skatten ges en mera miljövänlig profil. Vänsterpartiet anser att
begreppet överbeskattning är ett missvisande begrepp. Så länge företag och
förmånstagare frivilligt erlägger denna skatt är det fel att tala om
överbeskattning. Det är förvisso sant att den nya modellen innebär en mer
miljövänlig profil, men denna är enligt Vänsterpartiet alldeles för svag.
Regeringen konstaterar slutligen att det är viktigt att motverka skattebrott
och olika former av skatteundandragande. Vänsterpartiet instämmer i denna
bedömning och menar därför att det är viktigt att man inte fortsätter med
nedskärningarna inom skattemyndigheter, tull och kronofogde. Vad som ovan
anförts angående skattepolitikens allmänna riktlinjer bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Inkomstbeskattning
Vänsterpartiet föreslår vissa ytterligare skattehöjningar för
perioden fram till 1998. Fördelningspolitiska skäl talar för att
främst öka inkomstskatten på högre inkomster. På senare år
har sparkvoten ökat dramatiskt. Det är främst hushåll i de
högre inkomstskikten som ökat sitt sparande. Ett ökat
skatteuttag som riktar in sig på de högre inkomstskikten kan
därför huvudsakligen antas påverka dessa gruppers sparande
och inte hushållens totala konsumtion. Genom
skattelättnader för de lägre inkomstskikten kan hushållens
totala konsumtion förväntas öka.
Vänsterpartiet föreslår att inkomstskatten höjs, i förhållande till regeringens
förslag, genom tre åtgärder:
1. Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten
2. Ett nytt skikt på 30 % inrättas för inkomster över 300 000 kronor
3. Bibehållen intäktsnivå på bilförmånsbeskattningen.
En rad av de sparåtgärder som genomförts eller övervägs
påverkar hushåll med låga inkomster. För att tillgodose
fördelningskrav och för att inte strama åt den effektiva
efterfrågan alltför mycket föreslår Vänsterpartiet som ovan
nämnts en skattesänkning för lägre inkomstskikt.
Värnskatten
I samband med proposition 1994/95:25 beslöt riksdagen att
införa en s.k. värnskatt. Värnskatten tas ut genom att
statsskatten höjdes från 20 till 25 %. Detta ger statskassan
inkomster på ca 4,5 miljarder kronor.
Vänsterpartiet har drivit detta krav alltsedan skattereformen och vi ser
därför positivt på beslutet. Vi ser det dock som beklagligt att den
socialdemokratiska regeringen valt att begränsa höjningen till perioden 1995-
1998, dvs. 1996-1999 års taxeringar.
Motivet att införa den s.k. värnskatten var de dåliga statsfinanserna. De
dåliga statsfinanserna är, trots ett minskande underskott, inte av tillfällig
art.
Vi får inte heller glömma att saneringen av statsfinanserna skett på välfärdens
bekostnad. Det är därför nödvändigt att återställa vissa nivåer i
välfärdssystemet. Det kan gälla de direkta transfereringssystemen eller, som
LO fört fram, garantera en acceptabel standard inom vårdsektorn. Det är
därför motiverat att höjningen ligger kvar under överskådlig tid. Vad som
ovan anförts angående värnskatten bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Samtidigt som regeringen föreslog att den s.k. värnskatten skulle införas
drev regeringen igenom ett förtida återinförande av grundavdraget vid den
statliga taxeringen. Att slopa grundavdraget vid den statliga taxeringen var en
av de få skatteskärpningar med en rättvis fördelningsprofil som regeringen
Bildt genomförde. Förslaget var också påtvingat regeringen genom ett
parlamentariskt tryck från oppositionen. Att i förtid återinföra grundavdraget
vid den statliga taxeringen innebar en inkomstförlust på 1,8 miljarder kronor
för statskassan under 1995. Nettobehållningen av värnskatten för 1995 blev
således endast 2,5 miljarder kronor. Effekten blir ungefär densamma för
1996.
Vänsterpartiet beklagar det förtida återinförandet av det statliga
grundavdraget. Vi noterar dock med tillfredsställelse att den
Socialdemokratiska regeringen har förståelse för att ett borttagande av
grundavdraget för högre inkomster har en tydlig fördelningspolitisk profil.
Men det räcker tyvärr inte. Förståelse för ett problem bör också leda till
handling.
Då det innebär ett skarpt fördelningspolitiskt inslag i skattepolitiken att
slopa grundavdraget för högre inkomster, menar Vänsterpartiet att
grundavdraget åter ska tas bort för inkomster över brytpunkten. Vänsterpartiet
menar att detta bör ske både vid den statliga och den kommunala taxeringen.
Ett förslag för hur detta bör ske redovisas översiktligt nedan.
Grundavdraget
Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Detta
bör ske genom att avdraget trappas ned från en inkomstnivå
på ca 170 000 kronor så att det helt upphör för inkomster
över brytpunkten. Inkomstförstärkningen för den offentliga
sektorn kan för helåret 1997 beräknas till ca 2,9 miljarder
kronor på den statliga sidan och 4,4 miljarder kronor för den
kommunala sektorn.
Förslaget innebär att marginalskatten stiger under brytpunkten men att den
inte påverkas för inkomster över brytpunkten. Skatteuttaget ökar främst för de
inkomstskikt som ligger över brytpunkten. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag till slopat grundavdrag enligt vad som ovan anförts.
Höjt grundavdrag
På förslag från den dåvarande regeringen Bildt höjdes
skatten för alla inkomsttagare genom att grundavdraget
sänktes från 0,32 % till 0,25 % av basbeloppet, en sänkning
med 2 400 kronor. Skattehöjningen gav skatteinkomster på
4,8 miljarder kronor. Huvuddelen av skatteintäkterna eller ca
4 miljarder kronor tillföll kommunsektorn.
Eftersom flera av de skattehöjningar och besparingar som genomförts de
senaste åren även drabbat inkomstsvaga grupper finns det skäl att genom en
skattesänkning kompensera dessa grupper. Vänsterpartiet menar att en
lämplig form är att höja grundavdraget, åtminstone till den nivå som var
tidigare, dvs. med ca 2 500 kr.
Höjningen av grundavdraget skall kombineras med Vänsterpartiets förslag
om att slopa grundavdraget för inkomster över brytpunkten. Det blir således
ett något större grundavdrag som skall trappas av från inkomster över
170 000 kronor. Genom Vänsterpartiets förslag om slopat grundavdrag över
brytpunkten så leder det höjda grundavdraget enbart till minskade
skatteinkomster för kommunsektorn och inte för staten. Vänsterpartiet
föreslår att en ram på 5,0 miljarder kronor reserveras för en höjning av
grundavdraget enligt ovan.
Då kommunerna förlorar 4,4 miljarder kronor måste de kompenseras för
skattebortfallet. En sådan kompensation får kommunerna genom
Vänsterpartiets förslag att ta bort grundavdraget över brytpunkten. Riksdagen
bör hos regeringen begära förslag om höjt grundavdrag enligt vad som ovan
anförts.
Ett nytt skatteskikt
Vänsterpartiet föreslår att ett nytt skikt i skatteskalan inrättas
på 30 % för inkomster över 300 000 kronor.
Inkomstförstärkningen kan beräknas till 2,1 miljarder kronor.
Genom detta stiger marginalskatten till ca 60 % för de
inkomster som ligger över 300 000 kronor. Marginalskatten
blir dock fortfarande väsentligt lägre än de 72 % som rådde
vid betydligt måttligare inkomster före skattereformen.
Riksdagen bör besluta att inrätta ett nytt skikt i skatteskalan
enligt vad som ovan anförts. Vänsterpartiets förslag till
skattehöjningar ger påtagliga inkomstförstärkningar på ca 4
miljarder kronor.
Bilförmånsbeskattningen
Regeringen redovisar i separat proposition, 1996/97:19, en
ny beskattningsmodell för värdering av bilförmån. Modellen
föreslås träda i kraft 1997 och innebär att den
s.k. överbeskattningen tas bort och att beskattningen får en
viss miljöprofil. Den föreslagna modellen innebär att statens
intäkter minskar med ca 1 miljard kronor. I en separat motion
redogör vi för Vänsterpartiets uppfattning i frågan. Där ser vi
det som positivt att regeringen nu kommer med ett förslag
som till viss del har en miljöprofil. Vänsterpartiet menar
emellertid att miljöprofilen är alldeles för svag och att det är
fel att inte finansiera förslaget fullt ut inom den ram som låg
i den gamla förmånsbeskattningen.
Vänsterpartiet menar dessutom att så länge det finns företag och
förmånstagare som är beredda att betala den skatt som gäller så är det fel att
tala om en överbeskattning. Vi menar att företag och anställda inte resonerar
ekonomiskt/rationellt när man bedömer värdet av förmånsbilar. Tillsammans
är de beredda att betala extra för den bekvämlighet, och kanske också den
status, som förmånsbilen innebär. "Den manliga fåfängan är som bekant
oändlig."
De två krav som Vänsterpartiet ställer på en ny modell för
bilförmånsbeskattning är att den ska innehålla en rörlig marginalkostnad för
förmånstagaren som minst uppgår till ett belopp motsvarande
drivmedelspriset och att modellen ska vara finansierad inom systemet. Vad
som ovan anförts angående en ny modell för bilförmånsbeskattning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Arbetsgivaravgifter -
egenavgifter
Under de senaste åren har riksdagen beslutat om ett uttag av
egenavgifter till sjukförsäkringen och pensionssystemet.
Enligt de förslag som nu ligger kommer de samlade
egenavgifterna till pensions- och sjukförsäkringssystemen till
slut att uppgå till 15,20 %, där egenavgifterna till
pensionssystemet kommer att uppgå till 9,25 % och resten,
5,95 %, till sjukförsäkringssystemet.
Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att växla över från arbets-
givaravgifter till egenavgifter. De förslag som hittills presenterats om att
lägga över betalningsansvaret på löntagarna har utformats på ett sätt som
innebär en ren skattelättnad för dem som har inkomster över 7,5 basbelopp.
De nya egenavgifterna på 9,25 %-enheter som föreslås i pensionssystemet
medför dessutom att marginaleffekterna ökar väsentligt för dem som ligger
under gränsen på 7,5 basbelopp. Därtill kommer att avdragsrätten för de nya
avgifterna inte har så stor betydelse för låginkomsttagare som för högin-
komsttagare.
Det föreslagna systemet med egenavgifter i kombination med den nedre
gränsen för pensionsgrundande och avgiftsgrundande inkomst medför
dessutom stora marginalproblem. Utifrån bl.a. dessa överväganden avvisade
Vänsterpartiet förslaget om att införa 9,25 % i egenavgifter i pensions-
systemet.
Utifrån Vänsterpartiets kritiska syn på egenavgifter och Socialdemokrater-
nas förslag om att införa ytterligare 3 % i egenavgifter till sjukförsäkringen
enades Vänsterpartiet och Socialdemokraterna om följande skrivning i
proposition 1994/95:25: "Även om det nu föreslås att egenavgifterna till
sjukförsäkringen skall höjas med 1 %-enhet under åren 1996-1998 kan det
finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av egenavgifter och
därmed fördelningen mellan allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter
när det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid
kan också den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen
fastställas."
Skrivningen innebär att Vänsterpartiet har förbundit sig att biträda förslaget
om ytterligare 3 % i egenavgifter till sjukförsäkringen under förutsättning att
det inte kan genomföras någon växling från arbetsgivaravgifter till egen-
avgifter i pensionssystemet.
Om det däremot sker en växling från arbetsgivaravgifter till egenavgifter i
pensionssystemet, så har den socialdemokratiska regeringen lovat att över-
väga det samlade uttaget av egenavgifter och fördelningen mellan egen-
avgifter och arbetsgivaravgifter.
Enligt Vänsterpartiets mening är det då inte längre möjligt att bibehålla
målsättningen om ytterligare egenavgifter i sjukförsäkringen på 3 %.
Motsvarande belopp måste då tas ut genom traditionella arbetsgivaravgifter
eller finansieras på annat sätt.
Vänsterpartiet menar vidare att man av fördelningspolitiska bör ta ut
förekommande egenavgifter också över den gräns som för närvarande gäller.
Vänsterpartiet menar dessutom att egenavgifterna inte bör vara avdragsgilla
vid kommunal och statlig taxering. Vad som här ovan anförts angående
egenavgifter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ram för tillväxt
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att 5 miljarder kronor
skall reserveras för reducering av arbetsgivaravgifter inom
den privata tjänstesektorn. Vi har i samband med att vi ställt
detta förslag redovisat att vi vill undanta de branscher som
har egen växtkraft, t.ex. databranschen. Vi avvisar också alla
förslag om skatteavdrag/pigavdrag eller sociala checkar för
den som vill utnyttja privata tjänster, t.ex. i hemmet. För att
klargöra sådana avgränsningsfrågor och
sysselsättningseffekter krävs således en särskild beredning av
förslaget. Om en sådan beredning skulle visa att
avgränsningsproblemen blir för stora är Vänsterpartiet berett
att pröva andra sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den
privata sektorn. Detta får ske inom ovannämnda ram på 5
miljarder kronor. Vad som ovan sagts angående ram för
tillväxt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Kapitalbeskattning
Vänsterpartiet anser att alla kapitalinkomster skall beskattas
med samma skattesats. En "neutral" kapitalbeskattning gör
att kapitalbeskattningen inte styr kapitalplaceringar eller
investeringar. Principen minskar också möjligheterna till
skatteundandragande. Med anledning av de beslut som
riksdagen fattade i anslutning till proposition 1994/95:25 har
också denna princip huvudsakligen återställts. Vänsterpartiet
menar dock att fördelnings- och statsfinansiella skäl talar för
vissa ytterligare skatteskärpningar när det gäller
beskattningen av kapital.
Kapital är en lättrörlig skattebas. Genom internationella transaktioner och
skatteplanering kan kapitalägare försöka styra beskattningen dit skatten är så
låg som möjligt. Detta gör att det är viktigt att Sverige i internationella
sammanhang och inom EU aktivt verkar för bättre samordning och kontroll
av skatteundandragande. Vänsterpartiet noterar att vissa framgångar nåtts
hittills men menar att mycket återstår.
Ett verksamt instrument vore att inom EU få till stånd en minimiskattesats
för kapitalbeskattningen. Vad som här anförts angående behovet av
internationell kontroll och minimiskatteregler bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Skärpt avdragstak
Avdragsrätten för skuldräntor är ett inslag i den svenska
skattelagstiftningen som under olika tidsepoker haft
varierande inverkan på såväl fördelningspolitik som statens
inkomster. Genom skattereformen gjordes värdet av
ränteavdragen helt likvärdiga oberoende vilken inkomst man
hade. Samtidigt minskade avdragens värde generellt.
Detta var, enligt Vänsterpartiet, en riktig förändring av skattepolitken.
På sikt anser Vänsterpartiet att avdragen för skuldräntor bör avvecklas.
Med hänsyn till de många egnahemsboende med utgiftsräntor måste dock
detta ske stegvis och under en längre tidsrymd. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att ett strikt avdragstak avseende
skuldräntor överstigande 110 000 kronor per skattskyldig. Vi går nu ett steg
längre och föreslår att avdragstaket sätts till 100 000 kr. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag i enlighet med det anförda. Förslaget kan beräknas
öka statens skatteintäkter med 0.6 miljarder kronor.
Näringsverksamhet -
företagsskatt - bolagsskatt
Det är viktigt att stärka de mindre företagens roll i den
svenska ekonomin. Det gäller att få igång nya företag, men
också att skapa förutsättningar för existerande företag att
utvecklas. Vänsterpartiet redovisar i en separat
näringspolitisk motion riktlinjer för en framgångsrik
småföretagarpolitik.
De enskilda näringsidkarna har länge varit en skattemässigt missgynnad
företagargrupp i förhållande till aktiebolagen. De förändringar som
genomförts för att likställa de olika företagsformerna i skatteavseende har
emellertid inneburit ett mycket krångligt system för enskilda firmor och, inte
minst, för handelsbolagen.
Vänsterpartiet anser att enkelhet i skattesystemet går före absolut
millimeterrättvisa. Det är därför nödvändigt att införa enklare regler för
enskilda firmor och handelsbolag. Komplexiteten vad det gäller regler som
till exempel expansionsmedel och räntefördelning är så hög att det ofta kostar
mer att anlita experter för att räkna ut maximalt avdrag än vad avdragen ger i
minskad skatt.
Lagrådet riktade också en allvarlig kritik mot reglerna och ansåg att
ytterligare ansträngningar skulle gjorts för att förenkla systemet.
Vänsterpartiet instämmer i kritiken.
Det är därför viktigt att den utredning som utreder förenklingar inom detta
område snabbt lägger fram förslag om förenklingar i skattereglerna för
enskilda firmor och handelsbolag. Vad som ovan anförts om enklare regler
för enskilda firmor och handelsbolag bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vänsterpartiet avsätter också 1,1 miljard kronor till en framtidsfond för
företags kompetensutveckling av personal. Medel ska kunna sökas och om
det medges sker regleringen genom skattereduktion som sker över
uppbördsdeklarationen. Vad som anförts om framtidsfonder bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Skatteförslag alla juridiska
företagsformer
De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för
sjuklöneperioden för de anställda som betungande. Speciellt
är detta en hämmande faktor för enmansföretagaren som står
inför ett beslut om han ska anställa en person. Rädslan för att
hamna i svårigheter på grund av den anställdes sjukdom kan
vara den avgörande faktorn i beslutsögonblicket.
Vänsterpartiet föreslår i sitt åtgärdspaket inom skatteområdet
åtgärder även på detta området.
Inom ramen för skattepolitiken finansierar vi också ett räntestöd/investe-
ringsavdrag för företag med mindre än 50 anställda. Med anledning av den
låga investeringsnivån i landet och de höga realräntorna så anser vi att landets
småföretagare behöver ett räntestöd för att kunna hävda sig i konkurrensen
med utländska konkurrenter med en mycket lägre räntenivå.
En åtgärd inom detta område skulle kunna bli en injektion som sätter fart
på investeringarna och tidigarelägger dessa. Ett sådant stöd bör utgå så länge
det stora räntegapet består och så länge realräntan är avsevärt högre än
omvärldens.
Vänsterpartiet föreslår att det införs ett investeringsbidrag på 3 % av
anskaffningskostnaden för inventarier som ska kunna erhållas under fem år,
vilket motsvarar en normal avskrivningstid. För att förenkla hanteringen så
bör det utgå i form av en skattereduktion så att det kan administreras av
skattemyndigheten. Stödet ska utgå till företag med mindre än 50 anställda,
och vara skattepliktigt eftersom företaget har full avdragsrätt för faktiskt
erlagda räntor till kreditinstitut. Den beräknade kostnaden för detta uppgår
till
1 300 miljoner kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag enligt det
ovan anförda.
Vänsterpartiet föreslår vidare med anledning av den oro som finns hos
småföretagare/enmansföretagare med anledning av nuvarande sjukförsäk-
ringsregler att företag med mindre än 5 anställda undantas från arbetsgivar-
inträdet. Detta administreras enklast genom att arbetsgivaren får kvitta
utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration. Statens
kostnad för detta beräknas enligt SCB till 400 miljoner kronor. Riksdagen bör
hos regeringen begära förslag enligt det ovan anförda.
Utanför skatteområdet lägger regeringen i en särskild proposition förslag
om en reducering av socialavgifterna med 5 % på ett maximalt belopp på 600
000 kronor.
Vi menar att grundtanken ligger i linje med vad Vänsterpartiet tidigare
föreslagit. Förslaget kommer att vara en stimulans för mindre företag. Vi
ställer oss dock inte okritiska till den modell regeringen valt att lägga fram
för riksdagen.
Genom den föreslagna modellen kommer en del av stödet inte bara gå till
mindre företag, utan en del kommer även att gå till etablerade större och
starka företag. För att slippa ett sådant "läckage" vore det bättre om man
ytterligare begränsade nedsättningen till företag med högst 20 anställda. Det
skulle ge förslaget en tydligare inriktning mot de mindre företagen och
dessutom spara 300 miljoner kronor åt staten.
Skatteförslag enskilda firmor och
handelsbolag/kommanditbolag
Man kan inte bortse från det faktum att egenavgifterna utgör
en tung post, speciellt för de företag som redovisar låga
resultat. Företagaren uppfattar summan av egenavgifter och
skatt som orimligt hög, framförallt vid låga taxeringar. För
att öka incitamenten till fortsatt företagande så föreslår
Vänsterpartiet åtgärder som syftar till att öka uthålligheten
hos de hårdast klämda företagen. Den modell som regeringen
föreslår innebär 5% nedsättning av egenavgifterna upp till ett
löneunderlag på 180 000 kronor per år och per företag. Vi
har valt en annan modell som i större utsträckning riktar in
sig på småföretagarna med låga taxeringar och som därmed
har en bättre fördelningspolitisk profil.
Vänsterpartiet föreslår att egenavgifter inte tas ut på de första 40 000 kr.
Det skulle innebära en skattesänkning på högst ca 7 000 kr per småföretagare.
Beräknad kostnad per år uppgår till 600 miljoner kr. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag enligt det ovan anförda.
Skatteförslag aktiebolag
Det är viktigt att skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt.
En låg bolags- och kapitalbeskattning är dock ingen säker
väg till tillväxt. Den effektiva bolagsskatten har alltid varit
låg. Genom skattereformen kom den effektiva bolagsskatten
att sjunka ytterligare.
Vänsterpartiet anser att den effektiva bolagsskatten i Sverige bör höjas till
vad som är normalt inom EU. Vi kräver inte att det ska ske omedelbart, men
över tiden bör en sådan anpassning ske. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser även att Sverige bör verka för en minimiskattesats för
bolagsskatten inom EU på minst 30 %. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
För inkomståret 1997 bör en process för anpassning till internationella
skatteförhållanden vad gäller bolagsbeskattning ske genom en höjning av
bolagsskatten till 30 %. En sådan höjning kan beräknas ge ökade
skatteintäkter på ca 2,1 miljarder kronor. Riksdagen bör besluta om en sådan
höjning.
När det gäller personbeskattningen finns det en s.k. värnskatt för högre
inkomster. Med tanke på vissa bolags stora vinster, som i stor utsträckning
tillkommit genom en onormalt låg kronkurs, så vore det inte orimligt att det
även infördes en värnskatt för högre vinster.
Vänsterpartiet föreslår därför att det införs en värnbolagsskatt på 5 % på
vinster över 50 miljoner kronor. Det kan beräknas ge ökade skatteintäkter på
2,1 miljarder kronor. Riksdagen bör besluta om införandet av en
bolagsvärnskatt enligt ovan.
När det gäller dubbelbeskattningen så är vi inte lika generösa som
regeringen. Vi accepterar utredningens förslag vad avser lättnadsreglerna som
grundar sig på den skattskyldiges anskaffningskostnad för sina aktier.
Däremot anser vi att förslaget att även ta med ett löneunderlag inte handlar
om att lindra en dubbelbeskattning. Snarare verkar det vara en form av
resultatreglering som mer liknar en bokslutsdisposition.
Vänsterpartiet menar att det bör avsättas 2,5 miljarder för att lindra
dubbelbeskattningen i mindre bolag. Det motsvarar utredningens förslag vad
gäller lättnadsregler för den skattskyldiges anskaffningskostnad för sina
aktier. Vi säger däremot nej till att införa ett löneunderlag i
lättnadsreglerna.
Det innebär att staten sparar ca 1 miljard kronor. Vad som ovan anförts bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Skatt på egendom
Fastighetsskatt
I en internationaliserad ekonomi påverkas skatternas
utformning av omvärlden. Hushåll och företag kan välja att
flytta sina tillgångar till länder med lägre skatter. I det
perspektivet är fastighetsskatten en av de mer stabila
skattebaserna eftersom fastigheter inte flyttar över gränserna.
Tanken att man då naturligtvis bör flytta över en större del av
beskattningen till fastighetsskatten är då naturlig. Detta
förutsätter att skatten hamnar på en sådan nivå att den inte
blir kontraproduktiv, dvs. att den hamnar på en sådan nivå att
den skapar oordning och upplevs som direkt orättvis.
Vänsterpartiet redovisar i ett senare avsnitt sin uppfattning
om det nuvarande systemet.
I många länder ingår fastighetsskatten i den kommunala skattebasen. Det
finns flera skäl som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som
svarar för den infrastruktur som krävs för att en fastighet skall kunna nyttjas.
Vänsterpartiet menar att det bör utredas om fastighetsskatten kan överföras
till det kommunala beskattningsområdet. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har ställt detta förslag vid upprepade tillfällen och vi kunde
notera att Kommunförbundet i en rapport i januari 1995 redovisade liknande
tankegångar.
Med anledning av den debatt som resultatet av den senaste fastighets-
taxeringen skapade har regeringen kommit med ett förslag i en separat
proposition som innebär marginella lättnader för vissa drabbade fastighets-
ägare.
Vänsterpartiet skriver i en motion med anledning av ovan nämnda propo-
sition:
Resultatet av 1996 års allmänna fastighetstaxering av småhus har utsatts för
kritik. Det är inte första gången som nya taxeringsvärden upprör
fastighetsägare, så har det varit nästan varje allmän fastighetstaxering. Sett
över landet som helhet tycks dock värdeförändringarna tämligen väl spegla
utvecklingen av prisnivån på fastigheter.
Vissa områden t.ex. i attraktiva skärgårdslägen har emellertid drabbats av
nivåer som kan betecknas som oskäliga. Nivåer som kan medföra att
permanentboende får problem att bo kvar på sina fastigheter. I flera andra
områden har värdena också blivit alltför höga. Här föreligger emellertid inte
några större risker för att man ska bli tvungen att lämna sitt hus.
Men bara det faktum att taxeringsvärdena i vissa värdeområden klart
överstiger marknadsvärdena på fastigheterna visar att något gått galet.
Troligen beror problemen på för stora värdeområden vid provtaxeringarna.
För stora värdeområden kombinerat med få försäljningar kan ge stora
felaktigheter i slutresultatet.
Regeringen föreslår att vissa drabbade fastighetsägare ska få en viss
lindring av fastighetsskatten. Förslaget innebär att om en fastighet vid 1996
års allmänna fastighetstaxering av småhus fått ett basvärde som är minst 40
% högre än taxeringsvärdet 1995, dock minst 200 000 kr högre skall
skattereduktion kunna erhållas med 1,7 % av skillnaden mellan 1996 års
basvärde och det högsta av antingen 1995 års taxeringsvärde ökat med 40 %
och 1995 års ökat med 200 000 kr. Skattereduktionen vid 1997 års taxering
kan inte medges med högre belopp än 10 000 kr. Vid 1998-2000 års
taxeringar skall skattereduktion medges med ett belopp motsvarande 80, 60,
40, respektive 20 % av 1997 års skattereduktion.
Vänsterpartiet anser att det är positivt att regeringen medger att det finns
anledning till justeringar med anledning av den senaste fastighetstaxeringen.
De föreslagna förändringarna räcker emellertid inte. De hjälper inte de
fastighetsägare i attraktiva skärgårdsområden som får problem med att kunna
bo kvar. Vänsterpartiet anser också att det är fel att människor ska behöva
låna pengar för att kunna betala sin fastighetsskatt. Människor med låga
inkomster ska inte behöva lämna sina fastigheter bara för att de bor i ett
område där fastigheter är föremål för uppköp av kapitalstarka personer. I ett
övergångsläge borde ett takvärde införas som maximerar mark- och
byggnadsvärde. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
takregler för att lösa den akuta krisen.
Regeringen bör återkomma med ett förslag som på längre sikt eliminerar de
problem som uppstår i och med dagens fastighetstaxeringsmodell. En modell
som då bör övervägas är den s.k. California-modellen, som går ut på att man
som basvärde använder sig av senaste köpeskilling. Detta räknas sedan upp
med en årlig koefficient.
Som vi tidigare anfört finns det skäl att i särskild ordning
pröva om fastighetsskatten för dem som bor permanent i
sådana områden där den höga efterfrågan på fastigheter
driver upp priserna som i sin tur medför taxeringsvärden av
fantasikaraktär i stället kunde grundas på ett annat mer
skäligt bruksvärde. Ovan angivna California-modell skulle
kunna vara en lösning på problemet. Vad som ovan anförts
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett särskilt problem som Vänsterpartiet uppmärksammat är det faktum att
de enskilda bostadsrätterna helt är undantagna från beskattning. Det är
bostadsrättsföreningen som betalar fastighetsskatten. Detta trots att
bostadsrätterna många gånger har mycket höga marknadsvärden och överlåts
för höga köpeskillingar. Det innebär också att det på grund av att de inte har
något större värde vid förmögenhetsredovisningen är förmånliga objekt när
det gäller att komma undan förmögenhetsbeskattning.
Vid införandet av en modell av California-typ skulle man också kunna
inbegripa bostadsrätter i fastighetsskattebasen. För att undvika
dubbelbeskattning bör man dock överväga att bostadsrättsföreningen
undantas från skatt. Vad som ovan anförts om fastighetsskatt och
taxeringsvärde på bostadsrätter bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Förmögenhetsskatt
Förmögenhetsskatten sänktes av regeringen Bildt. Före dessa
sänkningar gav förmögenhetsbeskattningen ca 2,5 miljarder
kronor. Förmögenhetsskatt utgår från och med 1997 års
taxering med 1,5 % på den förmögenhet som överstiger 900
000 kronor. I den överenskommelse som Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna ingick om den ekonomiska politiken
hösten 1994 ingick att förmögenhetsskatten inte skulle
avvecklas som regeringen Bildt hade avsett.
Även om förmögenhetsskatten således är kvar så är den i behov av en
översyn. Olika tillgångar beskattas olika hårt, och till exempel guld, konst
och antikviteter beskattas mycket lindrigt. Förmögenhetsskatten är också
utformad så att den ger alltför goda möjligheter till skatteplanering.
Som Vänsterpartiet tidigare föreslagit så bör den departementspromemoria,
Ds 1990:91, som redovisar hur förmögenhetsskatten kan reformeras så att den
fungerar mer ändamålsenligt ligga till grund för förslag till reformerad
förmögenhetsbeskattning.
Den pågående utredningen om förmögenhetsskatten kan säkert också
lämna bidrag som leder till en förbättrad förmögenhetsbeskattning.
I väntan på att en ny förmögenhetsbeskattning kan införas så bör en
progressiv skatteskala återinföras med tre steg. Den befintliga nivån på
1,5 %, ett skikt på 2,5 % för förmögenheter som överstiger 2 miljoner kronor,
samt ett skikt på 3 % för den förmögenhet som överstiger 5 miljoner kronor.
Riksdagen bör besluta om att återinföra dessa skalsteg från inkomståret 1997,
dvs 1998 års taxering.
Vänsterpartiet menar också att det vore riktigt att begränsa förmögenhets-
värdet för fastigheter som bebos permanent, t.ex. 75 % av taxeringsvärdet.
Inkomstförstärkningen för dessa två förslag beräknas uppgå till 400 miljoner
kronor. Vad som ovan anförts angående reducering av taxeringsvärden vid
förmögenhetsbeskattningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
För närvarande utgår moms med tre olika procentsatser. En
generell nivå på 25 %, en reducerad nivå på 12 % för
livsmedel samt en lägsta nivå på 6 %.
Vänsterpartiet redovisade i budgetmotionen i januari 1995 uppfattningen
att en överdrivet snabb anpassning av Sveriges momsregler till EU:s
momsdirektiv borde undvikas. Den anpassning som då diskuterades gällde
bl.a. momsreglerna för undervisning, idrott och kultur.
Regeringen redovisar i proposition 1996/97:10 förslag till sådana ändringar
i den svenska mervärdesskattelagstiftningen för kultur-, utbildnings- och
idrottsområdena som behövs genomföras till följd av Sveriges medlemskap i
EU. Ändringarna innebär i huvudsak att vissa tillhandahållanden av tjänster
som tidigare varit befriade från mervärdesskatt blir skattepliktiga.
Vänsterpartiet var motståndare till ett medlemskap i EU men anser att vi,
när vi nu är medlemmar, har skyldighet att följa direktiv som tagits och som
det inte finns anledning att ifrågasätta tolkningarna av. I frågor där det kan
föreligga tolkningstvister bör vi naturligtvis undvika en alltför snabb
harmonisering.
Den anpassning som sker med anledning av ovan nämnda proposition är i
stort sett väl avvägd och tar till vara de möjligheter som vi har att anpassa
reglerna efter de förutsättningar som finns i Sverige. I en separat motion
redovisar Vänsterpartiet mer i detalj sin uppfattning när det gäller
mervärdesskatteanpassning inom nämnda områden.
Inom EU pågår en diskussion om att mjuka upp momsdirektiven så att de
tillåter sänkt moms för tjänsteproduktion. Detta kan i framtiden skapa
möjlighet att sänka mervärdesskatten för viss tjänsteproduktion i syfte att
stimulera sysselsättningen. Det är Vänsterpartiets mening att regeringen inom
EU bör verka för direktiv som möjliggör en sådan utveckling. Vad som ovan
anförts om mervärdesskatten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Energi- och miljöskatter
I samband med de överenskommelser som träffades mellan
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hösten 1994 nåddes
enighet om ett antal skatteåtgärder med miljöprofil.
Om man ser till de stora skattehöjningar som regeringen i övrigt fått
igenom så har miljöinslagen i skattesystemet emellertid minskat relativt sett.
Vänsterpartiet har därefter lagt en rad förslag i avsikt att skärpa den gröna
profilen i Sveriges skattesystem. Förslagen är avpassade så att en
miljömedveten riksdag skall kunna samla sig till en positiv majoritet.
Vänsterpartiet konstaterar att det faktiskt finns positiva signaler från
Socialdemokraterna, men att dessa inte är helt entydiga. Det är t.ex. positivt
att en viss miljömedvetenhet speglar det nya förslaget till beskattning av
förmånsbilar. Samtidigt visar det emellertid hur svårt miljöintresset, läs Anna
Lindh, har att hävda sig mot maktens män, läs Göran Persson, Sören Gyll och
Göran Johnsson.
Det är viktigt att Sverige skärper skattebelastningen på sådan produktion
och konsumtion som påverkar miljön negativt. Sverige bör dessutom
internationellt, t. ex. inom FN och EU, verka för minimiskattesatser och
höjda miljöskatter, bl.a. på Co2. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Skatteväxling
En uthållig utveckling kräver att produktion och konsumtion
styrs i banor som gynnar hushållning med energi och
naturresurser. Vänsterpartiet förespråkar ett aktivt
användande av skatt på energi och miljöavgifter för att skapa
ett samhälle i ekologisk balans. Vänsterpartiet ser det som
nödvändigt att på sikt öka skatteuttaget på energi och sådan
konsumtion som påverkar miljön i negativ riktning. Dessa
höjningar måste emellertid ses i ett samhällsekonomiskt
sammanhang som tar hänsyn till sysselsättnings- och
fördelningspolitiska effekter. Sådana krav kan tillgodoses
genom att intäkterna från de miljörelaterade
skattehöjningarna används för att sänka skatten på arbete,
t.ex. genom riktade sänkningar inom branscher där det finns
potential för ökad sysselsättning.
Naturligtvis kan denna växling eller en del av en växling utformas på en
rad olika sätt. Ett sätt kan vara att försöka bedöma vilka framtida
verksamheter eller branscher som kommer att ha en låg miljöbelastning och
som man vill främja. Samtidigt försöker man sätta ett pris eller värde på en
miljöbelastning, t.ex. vad det kostar att återställa en skada som orsakats av
ett
utsläpp. Dessa beräkningar blir av naturen komplicerade och svårbedömda.
Under 1995 tillsattes en skatteväxlingskommitté för att utreda
möjligheterna till att genomföra skatteväxlingar. Trots att kommittén ännu
inte har lagt fram sitt slutbetänkande menar Vänsterpartiet att vissa
miljöskattehöjningar kan ske redan nu. Verksamheter som genererar
samhällekonomiska förluster när man tar hänsyn till miljökostnader bör ta sitt
ansvar redan idag. Vad som ovan anfört angående skatteväxling bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Industrins engergibeskattning
Under avsnitt 7.4 i budgetpropositionen föreslås att det andra
steget av tidigare beslutade höjningar av
produktionsskatterna på elektrisk kraft återtas och ersätts av
höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen.
Regeringen föreslår att skattesatserna för bränslen höjs med
2 procent och att skatten på elektrisk kraft höjs med 0,8 öre
per kWh. Vänsterpartiet menar att statens intäktsförstärkning
skall tas ut i företagssektorn och inte hos hushållen. I
nuvarande ekonomiska situation är det viktigt att prioritera
åtgärder som gynnar efterfrågeökning i samhället. Det är
olyckligt att på detta sätt ytterligare strama åt för hushållen.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen återkommer med
förslag som innebär att industrin blir skattskyldig för elskatt
till en nivå som motsvarar hälften av hushållens elskatt.
Detta måste kombineras med en takregel för den
energiintensiva industrin.
Koldioxidskatt på fossila bränslen
Koldioxidskatten på fossila bränslen är en skatt som vi anser
bör öka. Vänsterpartiet föreslår i linje med vad vi sagt i
reservationen till Kommunikationskommitténs första
betänkande i mars -96 att bensinpriset - nettopriset för
konsumenten ska höjas med 30 öre under år 1997. De förslag
som regeringen lagt fram innebär en nettoökning med 27 öre
per liter. Vänsterpartiet välkomnar denna höjning men anser
att den är otillräcklig för att vi skall klara de förpliktelser vi
har när det gäller att minska CO2-utsläppen. För 1997 krävs
en höjning med minst 30 öre per liter för att klara av dessa
krav.
För att kunna bedöma skattesatser de närmast kommande åren avvaktar vi
bl.a. Skatteväxlingsutredningen, Kommunikationskommitténs slutbetänkande
och Naturvårdsverkets analyser av hur en miljöanpassad kommunikations-
sektor ska gestalta sig. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Miljöskatt på avfall
Det behövs också en miljöskatt på avfall som endast slängs
på en tipp eller med andra ord som slutförvaras på en
deponeringsanläggning. Ett antal utredningar har undersökt
lämplig nivå på skatten. Siffror på mellan 50 och 250 kronor
per ton har nämnts. I Danmark där systemet fungerar bra är
avgiften mer än 200 kronor per ton. Kommuner,
materialbolag och källsorteringsföretag känner en otålighet
över att beslut om avfallsskatt dröjer. Kretslopps-
anpassningen av varu- och materialflöden försenas p.g.a.
regeringens senfärdighet. Vänsterpartiet föreslår i ett första
steg en skatt på avfall som deponeras på 100 kronor per ton.
Detta beräknas ge ökade intäkter för staten på ca 1 miljard
kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en
avfallsskatt i enlighet med vad som ovan redovisats.
Övriga skattehöjningar
Skatten på diesel bör höjas fr.o.m. januari 1997 med 25 öre
per liter diesel. Detta kan beräknas ge en
inkomstförstärkning på 500 miljoner kronor. Vad som ovan
anförts om höjd dieselskatt bör riksdagen besluta om.
En höjd skatt på mineralolja/smörjmedel bör införas fr.o.m. 1997.
Inkomstförstärkningen kan beräknas till 300 miljoner kronor för 1997. Vad
som ovan anförts om höjd skatt på mineralolja/smörjmedel bör riksdagen
besluta om.
Fr.o.m. januari 1997 bör även höjd avgift/skatt tas ut på bekämpnings-
medel. Beräknad inkomstförstärkning för 1997 är 400 miljoner kronor. Vad
som ovan anförts om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel bör riksdagen
besluta om.
Förutom ovanstående skattehöjningar föreslår Vänsterpartiet också en
reklamskattehöjning vilket beräknas ge en inkomstförstärkning på 300
miljoner kronor. Vad som ovan anförts om en höjd reklamskatt bör riksdagen
besluta om.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 2.1 om skattepolitikens allmänna riktlinjer,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 3.1 om värnskatten,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt
vad som anförts under avsnitt 3.2,1
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt grundavdrag enligt
vad som anförts under avsnitt 3.3,1
5. att riksdagen beslutar om ett nytt skatteskikt enligt vad som anförts
under avsnitt 3.4,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 3.5 angående ny modell för bilförmånsbeskattning,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 4.0 angående egenavgifter,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ram för tillväxt, avsnitt 4.1,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 5.0 angående internationell kontroll och
minimiskatteregler,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt avdragstak enligt
vad som anförts under avsnitt 5.1,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.0 angående enklare regler för enskilda firmor och
handelsbolag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.0 angående framtidsfonder,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till investeringsbidrag på 3 %
av anskaffningskostnaden för inventarier enligt vad som anförts under avsnitt
6.1,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukförsäkringsregler för
småföretagare enligt vad som anförts under avsnitt 6.1,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reducering av socialavgifterna under avsnitt 6.1,1
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skatteförslag för enskilda
firmor och handelsbolag/kommanditbolag enligt vad som anförts under
avsnitt 6.2,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.3 angående den effektiva bolagsskatten,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.3 angående minimiskattesats för bolagsskatten,
19. att riksdagen beslutar om en höjning av bolagsskatten från 28 % till 30
% enligt vad som anförts under avsnitt 6.3,1
20. att riksdagen beslutar om införandet av en bolagsvärnskatt enligt vad i
motionen anförts under avsnitt 6.3,1
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.3 angående dubbelbeskattningen,1
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 7.1 angående en överföring av fastighetsskatten till det
kommunala beskattningsområdet,1
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 7.1 angående fastighetstaxeringsregler,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 7.1 angående fastighetsskatt och taxeringsvärde på
bostadsrätter,
25. att riksdagen beslutar att återinföra skalsteg i förmögenhetsskatten
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.2,1
26. att riksdagen beslutar om reducering av taxeringsvärden vid
förmögenhetsbeskattning enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.2,1
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 8.1 angående mervärdesskatten,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 9 angående minimiskattesatser och höjda miljöskatter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 9.1 angående skatteväxling,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om energibeskattning enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 9.2 angående industrins
energibeskattning,1
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bensinprisskattehöjning
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.3,1
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avfallsskatt enligt vad
som anförts under avsnitt 9.4,
33. att riksdagen beslutar om skatt på diesel enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 9.5,1
34. att riksdagen beslutar om höjd skatt på mineralolja/smörjmedel enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 9.5,1
35. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 9.5,3
36. att riksdagen beslutar om reklamskattehöjning enligt vad i motionen
anförts under avsnitt 9.5.1
Stockholm den 4 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Per Rosengren (v)