Kommunal beskattning av kommersiella fastigheter och fritidsfastigheter
Kommunal beskattning av
kommersiella fastigheter och
fritidsfastigheter
Under de senaste åren har kommunernas ekonomiska
förutsättningar kraftigt förändrats. Övergången från
specialdestinerade statsbidrag till den s.k. påsen är en mycket
stor systemförändring. Till detta kommer de förändringar
som genomförts och föreslagits beträffande såväl kostnads-
som intäktsutjämning mellan kommunerna. Processen har
präglats av mycket stor ryckighet och osäkerhet om vilka
ekonomiska förutsättningar som kommunerna har att arbeta
med på längre sikt. Detta står i stark motsatsställning till det
behov kommunerna har av att ha klara, säkra och långsiktiga
spelregler för den långsiktiga planeringen.
De svenska kommunernas ekonomiska förutsättningar har också kraftigt
försämrats de senaste åren. Kommunernas intäkter från skatter och bidrag har
minskat med 10 % i fasta priser sedan 1992 även när 1995 års skattehöjningar
räknats in. Samtidigt möter kommunerna nya kostnader på grund av
omständigheter de inte kan påverka, fler socialbidragstagare, insatser för
arbetsmarknadspolitiken, statliga rättighetslagar för bl.a. barnomsorgen.
Till osäkerheten om statsbidragen skall läggas risken för att kommunernas
skatteinkomster urholkas genom avdragsgilla egenavgifter som staten enbart
delvis kompenserar kommunerna för.
Principen att även andra än fysiska personer drar nytta av den kommunala
servicen markerades tidigare genom den kommunala beskattningen av
juridiska personer. Avskaffandet av denna skatt innebär att juridiska personer
drar nytta av ett förhållande som inte upplevs som rättvist. Alternativet för
kommunerna kan då bli att dra ned på den service som juridiska personer är
beroende av.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att kommunernas skatteunderlag fullt
ut speglar den ekonomiska verksamhet som pågår i kommunen. Om så blev
fallet skulle detta ytterligare stärka deras motiv att stödja den lokala
ekonomiska utvecklingen.
Idag baseras kommunernas skatteintäkter enbart på antalet människor som
bor i kommunen. De som arbetar i kommunen men som bor någon
annanstans medför kostnader för kommunen men ger inga direkta intäkter.
Företagen betalar inte heller några skatter till de kommuner de verkar i. Inte
heller får kommuner med många fritidsfastigheter, via skatteuttag från de
berörda fastighetsägarna, några intäkter som fullt ut täcker de kostnader de
fritidsboende faktiskt orsakar kommunen.
Enligt vår mening finns det flera skäl för att överväga en utvidgning av den
kommunala beskattningsrätten. En aktuell fråga är kommunernas möjligheter
att få intäkter från alla som har nytta av kommunens service, inte bara de
egna invånarna utan även företagen och de fritidsboende.
Ett sätt att åstadkomma detta skulle vara att införa en kommunal
fastighetsskatt (med ett av riksdagen fastställt spann, inom vilket skattesatsen
skall ligga), på kommersiella fastigheter samt fritidsfastigheter. En kommunal
fastighetsskatt i någon form förekommer idag i övriga OECD-länder.
Eftersom företagen drar nytta av kommunens insatser - lokal infrastruktur,
barnomsorg, räddningstjänst etc - är det rimligt att företagen också betalar
skatt till kommunen. Detta skulle också stärka incitamenten för kommunen
att stödja tillkomsten av nya arbetsplatser och ge sysselsättning åt
kommuninvånarna, något som skulle gagna hela landets ekonomiska
utveckling. En kommunal fastighetsskatt på kommersiella fastigheter skulle
också kunna sägas ge intäkter till kommuner med en stor inpendlande
arbetskraft, t ex i storstadsområdena.
Det finns ett flertal kommuner med många fritidshus, där ägarna bor en
större eller mindre del av året. De fritidsboende medför kostnader för
kommunen för infrastruktur m.m. men ger inga direkta intäkter. Ett stort
inslag av fritidsfastigheter, där ägarna inte är skattebetalare i kommunen,
innebär därför en orättmätigt stor belastning på kommunens invånare. En
utvidgad kommunal beskattningsrätt, som för in även de fritidsboende och
näringslivet i kommunernas skatteunderlag, skulle korrigera en viss extra
belastning i fördelningen av vissa kostnader och intäkter mellan kommuner
samt ge alla kommuner ett långsiktigt skatteunderlag.
Idag har vi en inkomst- och kostnadsutjämning mellan landets kommuner. I
denna utjämning ingår dock inte de problem vi påpekat i motionen. En väg att
eliminera de problem som vi pekat på i motionen skulle kunna vara att även
införa fritidsboende och kommersiella fastigheter som en särskild faktor
alternativt skatt. Regeringen har tillsatt en utredning att följa upp
kostnadsutjämningen och lämna förslag på eventuella förändringar. Denna
utredning borde ges i uppdrag att undersöka de problem som upptas i
motionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommersiella fastigheter och fritidsfastigheter.