Inledning
Stockholms skärgård är en fantastisk tillgång för framtiden. Den är också ett ovärderligt historiskt och kulturellt arv att förvalta. Om inte människor kan leva och verka i skärgården under drägliga ekonomiska förhållanden minskar vi förutsättningarna för kommande generationer. Vi mister också en turistattraktion i världsklass.
Den nyligen genomförda allmänna fastighetstaxeringen av småhus har visat på stora brister i det nuvarande systemet som lett till orimliga effekter för vissa fastighetsägare.
Fastighetsskatten har med stigande taxeringsvärde och höjd skatteandel blivit en alltmer kännbar del av boendekostnaden för många hushåll. Sänkta räntekostnader som följd av den framgångsrika ekonomiska politiken har visserligen neutraliserat och till och med sänkt boendekostnaderna, trots den höjda fastighetsskatten vid normal eller hög lånefinansiering. Det finns dock stort antal fall där situationen är en annan. Det gäller särskilt bostäder i kustnära områden eller som på annat sätt påverkas av spektakulär extern efterfrågan. Konsekvenserna blir att försäljningar kan framtvingas på ett sätt som är varken socialt eller näringspolitiskt försvarbara.
Inte minst i Stockholms skärgård har vissa permanentboende drabbats av så höga taxeringsvärden att de inte kommer att ha möjlighet att behålla sina fastigheter. Detta är främst beroende av att vissa områden är synnerligen attraktiva för fritidsboende vilket lett till att fastighetsförvärv skett till rena fantasipriser då kapitalstarka köpare trissar upp priserna. Detta drabbar i sin tur de åretruntboende genom kraftigt höjda taxeringsvärden.
Att fiskare, pensionärer, småföretagare, barnfamiljer och andra som råkar bo vid vissa kustområden skall få kraftigt höjda skatter därför att några grannar sålt sina fastigheter till penningstarka sommargäster upplevs av de allra flesta som en djup orättvisa. I de mest attraktiva fritidsområdena räcker inte löneinkomster från servicejobb eller arbete i andra glesbygdsnäringar - lika lite som egenföretagarnas inkomster från fiske, jordbruk, hantverk eller annan småföretagssamhet - till för att möjliggöra boendernära arbetsplatser. Många pensionärer som levt i områden som plötsligt blivit attraktiva fritidsområden upptäcker att bostaden där de levt i generationer nu blir orimligt dyr på grund av taxerings- och skattesystemet.
Hösten 1994 beslutade en majoritet i riksdagen att höja fastighetsskatten för småhus från 1,5 till 1,7 procentenheter. Centerpartiet motsatte sig denna skattehöjning. Genom en överenskommelse mellan Centerpartiet och regeringen föreslås nu i proposition 1996/97:17 en skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall. Skattereduktionen skall avtrappas stegvis 1997- 2001. Det är ett sätt att akut lindra de mest extrema effekterna i den uppkomna situationen, men är ingalunda en långsiktigt acceptabel lösning.
Utredning
I propositionen utlovar regeringen en utvärdering av 1996 års allmänna fastighetstaxering. Det är positivt att en sådan utvärdering kommer till stånd. Den måste dock ske i parlamentariska former och dessutom ges i uppdrag att utreda formerna för kommande fastighetstaxeringar. Därvid bör även prövas helt nya modeller för basen för fastighetsbeskattningen. En sådan modell som bör utredas är att köpeskillingen skall ligga till grund för fastighetsskatten i stället för taxeringsvärdet. Utredningen bör också pröva att skilja på förvärv för fritidsändamål och förvärv för permanentboende vid fastställande av taxeringsvärdena.
Parallellt med utvärderingen av den nuvarande ordningen för fastighets- taxeringen bör regeringen också överväga om förändringar i beskattningen av permanentboende i attraktiva fritidshusområden kan bidra till att lösa de allvarliga problem som påtalats i denna motion. En möjlighet kan vara att permanentboende i vissa fall i utvalda områden kan välja en lägre skattesats i fastighetsskatten än den generella nivån i utbyte mot att en högre skattesats i realisationsbeskattningen tillämpas för sådana fastigheter.
Det är angeläget att utvärderingen bygger på data från ett representativt urval av fastigheter i vårt land. Enligt vår mening är det dock viktigt att utvärderingen sker med särskild koncentration på problemen i attraktiva fritidshusområden.
Kommittén bör också ges i uppdrag att framlägga förslag för att rätta till strukturella brister och förbättra rättssäkerheten för enskilda i taxerings- förfarandet. Kommitténs arbete bör avslutas senast 1 september 1997.
Förtroendemannainflytande
Det är en stor brist att de lokala fastighetstaxeringsnämnderna har avskaffats. Därmed finns inga lokala förtroendevalda som kan tillföra sunt förnuft i samband med taxeringen. I stället matas ett antal datorer med olika ingångsvärden och ut kommer taxeringsvärden där ingen hänsyn tas till olika specifika lokala förutsättningar.
Inför kommande fastighetstaxeringar är det nödvändigt att lokala fastighetstaxeringsnämnder inrättas. En fortsättning av nuvarande datorstyrda beräkningssätt utan förankring i verkligheten riskerar annars att inom en nära framtid driva bort den bofasta befolkningen från attraktiva kustlägen.
Omtaxering
Det finns alltså stora brister i systematiken med den nuvarande fastighetstaxeringen. Det är därför viktigt att den aviserade utvärderingen sker snabbt och att en omtaxering sker om denna utvärdering visar att för höga taxeringsvärden åsatts vissa fastigheter i de mest utsatta områdena. Utvärderingen bör avslutas senast den 1 september 1997.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av 1996 års allmänna fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala fastighetstaxeringsnämnder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omtaxering.
Stockholm den 4 oktober 1996
Andreas Carlgren (c) Lennart Daléus (c)