Lekmannainflytandet inom domstolsväsendet har urgamla
traditioner i vårt land. Nämndemännen medverkar till att
rättskipningen ligger i linje med det allmänna
rättsmedvetandet, är en omistlig del av vårt rättsväsende och
medverkar till en bred folklig förankring av detsamma.
Ersättningen till nämndemännen har länge varit mycket låg och kan
närmast betraktas som ideell. Efter en skattedom i Kammarrätten i Jönköping
i februari 1996 har dessutom värdet av rese- och traktamentsförmånerna
urholkats kraftigt. Kammarrättsutslaget innebär att nämndemännen skall
anses ha sitt tjänsteställe vid domstolen och inte i hemmet. Därvid blir rese-
och traktmentsersättningar skattepliktiga. Vid flerdagarsmål då nämnde-
mannen får övernattningskostnader betraktas även ersättningen för dessa som
skattepliktiga.
Domstolsverket skriver i sitt informationsblad EA-nytt 1996:7 med
anledning av detta bl.a. "...skattemyndighetens tolkning av lagstiftningen
leder till orimliga konsekvenser. Det har förekommit fall där kostnaderna för
uppdraget, inklusive skattekostnader, överstigit den ersättning som
Domstolsverket utbetalat". Vi delar till fullo verkets uppfattning om att
tolkningen leder till orimliga effekter.
Motsvarande problematik, som nu gäller nämndemännen, har också gällt
andra förtroendevalda, t.ex. riksdagsledamöter och landstingsledamöter.
Detta har lösts genom att de i skattelagstiftningen anses ha sitt tjänsteställe
i
hemmet. Därigenom beskattas de inte för utgående reseersättningar. En
motsvarande reglering bör omgående göras för nämndemän. Riksdagen bör
därför besluta att ändra kommunalskattelagen så att tjänsteställe för
nämndemän är bostaden. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Det får ankomma på berört utskott att utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändring i kommunalskattelagen beträffande
tjänsteställe för nämndemän enligt vad som föreslagits i motionen.