Lekmannainflytandet inom domstolsväsendet har urgamla traditioner i vårt land. Nämndemännen medverkar till att rättskipningen ligger i linje med det allmänna rättsmedvetandet, är en omistlig del av vårt rättsväsende och medverkar till en bred folklig förankring av detsamma.
Ersättningen till nämndemännen har länge varit mycket låg och kan närmast betraktas som ideell. Efter en skattedom i Kammarrätten i Jönköping i februari 1996 har dessutom värdet av rese- och traktamentsförmånerna urholkats kraftigt. Kammarrättsutslaget innebär att nämndemännen skall anses ha sitt tjänsteställe vid domstolen och inte i hemmet. Därvid blir rese- och traktmentsersättningar skattepliktiga. Vid flerdagarsmål då nämnde- mannen får övernattningskostnader betraktas även ersättningen för dessa som skattepliktiga.
Domstolsverket skriver i sitt informationsblad EA-nytt 1996:7 med anledning av detta bl.a. "...skattemyndighetens tolkning av lagstiftningen leder till orimliga konsekvenser. Det har förekommit fall där kostnaderna för uppdraget, inklusive skattekostnader, överstigit den ersättning som Domstolsverket utbetalat". Vi delar till fullo verkets uppfattning om att tolkningen leder till orimliga effekter.
Motsvarande problematik, som nu gäller nämndemännen, har också gällt andra förtroendevalda, t.ex. riksdagsledamöter och landstingsledamöter. Detta har lösts genom att de i skattelagstiftningen anses ha sitt tjänsteställe i hemmet. Därigenom beskattas de inte för utgående reseersättningar. En motsvarande reglering bör omgående göras för nämndemän. Riksdagen bör därför besluta att ändra kommunalskattelagen så att tjänsteställe för nämndemän är bostaden. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Det får ankomma på berört utskott att utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändring i kommunalskattelagen beträffande tjänsteställe för nämndemän enligt vad som föreslagits i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Elving Andersson (c) Anders Svärd (c)