Ska vi komma tillrätta med arbetslösheten krävs flera radikala nya grepp. Även när industrin går bra tillskapas inte särskilt många nya jobb där på grund av den snabba automatiseringen och datoriseringen. Den offentliga sektorn krymper. Varje, i sig angelägen, löneökning där leder till minskat utrymme. Återstår då att stimulera den privata tjänstesektorn. Antingen kan man sänka skatten för alla tjänster, vilket blir oerhört dyrt om det ska få verkligt genomslag. Det gäller då att rikta insatserna mot ett område där man inte riskerar att slå ut andra företag och därmed jobb.
Eller också kan man stimulera ett område där behoven finns men där köpkraften till "ordinarie" pris är begränsad och utbudet domineras av "svart arbetskraft" - alltså hushållen - vilket man gjort när det gäller byggavdragen. Det är synd att regeringen, på grund av det infekterade debattläget, inte vågat lägga fram förslag om åtminstone en försöksverksamhet utan hänskjuter frågan till ytterligare beredning.
En modell som bör kunna fungera bra vore att inrätta serviceföretag som kan uträtta tjänster i hemmet åt privatpersoner till rimligt pris. Företaget skulle förmedla tjänsterna, ta betalt och avlöna den som utför tjänsterna. De skatter och övriga avgifter som företaget och den anställde betalar in till stat och kommun skulle återgå till företaget och göra det möjligt att hålla nere priset på tjänsten. Om man tar med i beräkningen att den som utför tjänsten i annat fall skulle få socialbidrag eller a-kassa blir det ingen extra kostnad för samhället. Som jag ser det är detta ett sätt att få privatpersoner som dignar under dubbelarbete att i stället bidra till offentliga sektorn. Stat och kommun tillsammans vinner på minskade bidrag och kan behålla mer personal, den anställde får meningsfull sysselsättning, lön och social trygghet och den som får arbetet utfört minskar sin tidspress. Den som bara vill rikta dessa tjänster till äldre eller offentliga sektorn begår ett tankefel. Då blir det givetvis kostnader eftersom färre nya pengar från privatpersoner kommer in i systemet.
Regeringen måste nu bortse från ideologiska skygglappar och se verkligheten. Det är ohållbart att ha ett stort antal familjer som dignar under dubbelarbete och som inte hinner med sina barn och samtidigt ha människor som inget hellre vill än att arbeta. Den situationen löses inte med övertidsbegränsningar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag enligt ovan skisserade modell.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållstjänster.
Stockholm den 6 oktober 1996
Marianne Andersson (c)