Det har under senare tid skett en förändring, kanske kan man kalla det en tillnyktring, från den småföretagarfientliga politik som karakteriserat det socialdemokratiska partiet sedan 1970-talet, då framförallt skattelagstiftningen men också regler i arbetsrätt och civilrätt riktade sig direkt mot våra små och medelstora företag. Det handlade i princip om företag som ägdes av en familj eller en mindre krets av personer eller också var rena egenföretagare.
I skattelagstiftningen infördes en rad spärregler, som endast skulle tillämpas på s k fåmansföretag. I fortsättningen kallar jag dem med ett samlingsbegrepp fåmansföretagarregler. En av de mest destruktiva reglerna har varit den olika behandlingen av fåmansföretagens förlustavdrag i förhållande till de börsnoterade företagens. Här har vi en av orsakerna till att det är i familjeägda företag, som det, enligt all erfarenhet och ekonomisk analys, finns bäst jordmån för verkligt äkta innovationer. Detta hänger samman med att byråkratier, och stora företag utgörs också av byråkratier, har svårt att hantera nya och tillsynes udda idéer.
Fåmansföretagsreglerna kräver också uppgifter om en rad detaljer. Uppgiftsskyldigheten uppfattas ofta som misstro mot en grupp oförvitliga medborgare. Denna grupp pekas ut genom särbestämmelserna som en grupp av potentiellt oärliga personer. Att sådan attityder från statsmaktens sida kväver de kvaliteter som kännetecknar egna företagare är inte förvånande. Misstro ökar inte människors motivation. Det är i andra sammanhang en självklarhet. Företagare skiljer sig inte psykologiskt från andra människor och då bör de inte utsättas för motivationshämmande påverkan, i alla fall om vi i Sverige önskar se ett växande näringsliv.
Fåmansföretagsreglerna bör avskaffas. Det skulle över en något längre tidsperiod leda till ökade intäkter för staten, inte minskande. Önskar man se ett dynamiskt näringsliv växa fram måste regler som bygger på felaktiga och förhoppningsvis förlegade dogmer avskaffas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i skattelagstiftningen att alla förmånsföretagarregler snarast avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 oktober 1996
Margit Gennser (m)