Uttryck som de ovanstående skildrar hur en bred allmänhet
ser på en del av den svenska glesbygden. Bland de som har
störst köpkraft är det populärt att skaffa fritidshus just i dessa
områden. Detta driver upp fastighetspriserna, och som följd
av de hittillsvarande principerna för taxering och
beskattning, även den bofasta befolkningens skatt.
Låginkomsttagare i attraktiva glesbygdsområden blir
beskattade för sitt boende som om de hade högre avlönade
fritidshusbors inkomster.
För de permanentboende är samma glesbygd som en bredare allmänhet
uppfattar som ljuvlig, charmig och pittoresk istället boplatser som trots hårt
arbete ändå bara ger relativt låga inkomster. Att vida vatten och öppna
landskap, som de bofasta först och främst förknippar med slitsamt arbete,
ska leda till att de blir högt beskattade bara för att grannarna sålt sina hus
dyrt till fritidshusägare upplevs inte sällan som en skriande orättvisa. I de
mest attraktiva fritidshusområdena räcker inte löneinkomster från service-
jobb eller arbete i andra glesbygdsnäringar till - lika lite som egenföretagar-
nas inkomster från fiske, jordbruk, hantverk eller annan småföretagsamhet -
för att möjliggöra boende nära arbetsplatsen. Många pensionärer som levt i
områden som plötsligt blivit attraktiva fritidshusområden upptäcker att
bostaden de levt i sedan barnsben nu blir orimligt dyr på grund av taxerings-
och skattesystemet.
"Systemet" ställer nu människor inför ett Moment 22 av följande slag: ska
man fortsätta att arbeta på en plats där man inte har råd att bo, eller flytta
till
en plats där man har råd med bostaden men där man inte kan få något arbete.
Centerpartiet har i årtionden arbetat för att söka en tillfredsställande lös-
ning på de problem som skildrats ovan och som kan accepteras av en politisk
majoritet. Hittills har det dessvärre skett utan att vi nått ett acceptabelt
resultat.
Hösten 1994 beslutade en majoritet i riksdagen att höja fastighetsskatten
för småhus från 1,5 till 1,7 procentenheter. Centerpartiet motsatte sig denna
skattehöjning. Den hittida saneringen av statsfinanserna, som bedrivits i
samarbete mellan regeringen och Centerpartiet sedan våren 1995, har inte
kunnat förenas med sänkt fastighetsskatt. Däremot har saneringsarbetet sänkt
boenderäntorna mycket påtagligt. I april 1995 var den femåriga hypoteks-
räntan 12,25 procent, i slutet av september 1996 var den 8,25 procent. Den
som binder ett femårigt villalån på 500 000 kronor i oktober 1996 får drygt
1660 kronor mera kvar i den egna plånboken jämfört med en person som
band ett motsvarande lån i april 1995. Den sammantagna effekten av
saneringsarbetet är därför mycket positivt för flertalet ägare av fastighet och
i
synnerhet för dem som är skuldsatta.
I samband med det samarbete om den ekonomiska politiken som Center-
partiet bedrivit tillsammans med regeringen sedan våren 1995 har dels en
höjning av det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen, från
800 000 kronor till 900 000 kronor, dels en skattereduktion för fastighets-
skatt i vissa fall, regeringens proposition 1996/97:17, åstadkommits.
Dessa båda åtgärder innebär lättnader, inte minst för de som drabbats hårt
till följd av den rådande ordningen för taxering och beskattning av
fastigheter. Centerpartiet stöder därför dessa åtgärder. Det är dock uppenbart
att för många av de permanentboende i de attraktiva fritidshusområdena är
inte åtgärderna vare sig en tillfällig eller långsiktig lösning på problemen.
Det beror på att problemen skapats under en lång tid, och inte bara
sammanhänger med den senaste taxeringsomgången och på att den
skattereduktion som nu föreslås är begränsad till en femårsperiod.
I proposition 1996/97:17 utlovar regeringen en utvärdering av 1996 års
allmänna fastighetstaxering mot bakgrund av de stora förändringar som skett
i fastighetstaxeringen under senare år. Enligt Centerpartiets mening är det
uppenbart påkallat att denna utvärdering kommer till stånd, att den ges
direktiv att arbeta snabbt och att den får i uppdrag att överväga förslag som
kan undanröja de strukturella brister som är mest påtagliga i det nuvarande
systemet, såväl när det gäller formerna för som grunderna för den hittills-
varande allmänna fastighetstaxeringen. Det är dock viktigt att utvärderingen
inte inskränks till att analysera effekterna av enbart 1996 års fastighets-
taxering. Flera av de problem som är mest påträngande är istället ett resultat
av utfallet av flera på varandra följande taxeringsomgångar. Det gäller inte
minst fastboende i skärgårdar och fiskelägen liksom i andra glesbygdsorter,
där flertalet fastboende är låginkomsttagare, som de senaste årtiondena fått
fritidshusboende med höga inkomster som grannar.
Från och med 1997 kommer taxeringsvärdena årligen att justeras. Detta
har fördelar främst genom att höjningarna inte blir så chockartat stora som
kan bli fallet med intervaller på fem år mellan uppräkningarna av taxerings-
värdena. Denna ordning löser dock inte problem som sammanhänger med
strukturella brister i taxeringen, vare sig de sammanhänger med formerna
eller grunderna för taxeringen. Det är därför viktigt att den nu aktuella utvär-
deringen kan göras snabbt, och att så snart övertygande skäl för detta före-
ligger, förslag till följd av utvärderingen kan läggas till grund för en
omtaxering.
Återinför lokala
fastighetstaxeringsnämnder
Enligt vår mening är det en brist i den nuvarande formen för
allmän fastighetstaxering att lekmannainflytande på lokal
nivå ej längre existerar. Lokala fastighetstaxeringsnämnder
möjliggör att fastlagda regler för taxeringen kan tillämpas
med förnuft och med hänsynstagande till särskilda, lokala
omständigheter, exempelvis tillämpningen av den så kallade
belägenhetsfaktorn. Sådana hänsyn är enligt vår mening av
grundläggande betydelse. Enligt Centerpartiets uppfattning
innebär lokala fastighetstaxeringsnämnder att
taxeringsförfarandet vinner i legitimitet i allmänhetens ögon.
Allmänhetens förtroende för att taxeringen sker under former
som ger rättssäkerhet och rättvisa är mycket viktigt. Vi anser
därför att det är viktigt att man i utvärderingen belyser på
vilket sätt ett ökat inflytande från förtroendevalda kan
förbättra kvalitén, rättvisan och rättssäkerheten i
taxeringsförfarandet.
I många fall bygger taxeringen på uppgifter om ett relativt litet antal
försäljningar inom relativt små värdeområden. Detta är en av orsakerna till
att taxeringen ifrågasätts på många håll. Utvärderingen bör därför analysera
om det sätt som försäljningsstatistik utförs på, och den indelning i
värdeområden som för närvarande ligger till grund för taxeringen, är
ändamålsenliga.
I nuläget påverkar alla försäljningar av småhus taxeringsvärdena för alla
berörda fastigheter, oavsett det gäller permanentbostäder eller fritidshus.
Starka skäl talar för att permanentbostäder och fritidshus bör taxeras åtskilda
från varandra, i vart fall i attraktiva fritidshusområden. I utvärderingen bör
därför analyseras om det i framtiden är lämpligt att taxera permanentbostäder
enbart på grundval av försäljningen av småhus för permanentboende och
fritidshus enbart på grundval av försäljningstatistik för fritidshus.
Utvärderingen bör även i övrigt granska på vilket sätt grunderna för
taxeringen kan förbättras i syfte att förbättra kvalitén i denna process. Det är
angeläget att utvärderingen bygger på data från ett representativt urval av
fastigheter i vårt land. Enligt vår mening är det dock viktigt att utvärderingen
sker med särskild koncentration på problemen i attraktiva fritidshusområden.
En kommitté med parlamentarisk sammansättning bör tillsättas för att leda
utvärderingen. Kommittén bör också ges i uppdrag att framlägga förslag för
att rätta till strukturella brister och förbättra rättssäkerheten för enskilda i
taxeringsförfarandet. Kommitténs arbete bör avslutas senast 1 september
1997.
Parallellt med utvärderingen av den nuvarande ordningen för fastighets-
taxeringen bör regeringen också överväga om förändringar i beskattningen av
permanentboende i attraktiva fritidshusområden kan bidra till att lösa de
allvarliga problem som påtalats i denna motion. En möjlighet kan vara att
permanentboeende i vissa fall i utvalda områden kan välja en lägre skattesats
i fastighetsskatten än den generella nivån i utbyte mot att en högre skattesats
i realisationsvinstbeskattningen tillämpas för sådana fastigheter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.
Stockholm den 3 oktober 1996
Rolf Kenneryd (c)
Eskil Erlandsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Andreas Carlgren (c)
Agne Hansson (c)
Karin Starrin (c)