med anledning av prop. 1996/97:45 Lättnad i ägarbeskattningen i små och medelstora företag
Inledning
Under den förra mandatperioden avskaffade
fyrpartiregeringen dubbelbeskattningen på aktier. Ett av
huvudargumenten från Kristdemokraternas sida för att stå
bakom detta var, och är, att det inte är rimligt att riskfritt
banksparande och obligationssparande lönar sig bättre än
sparande som kan generera tillväxt i form av att företag ges
möjligheter att expandera, pröva och utveckla nya idéer och
produkter. Avkastningen på det riskbärande egna kapitalet i
aktiebolag beskattas med 51 procent medan avkastningen på
riskfritt sparande beskattas med 30 procent. En allvarlig
effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i företagen inte
delas ut till de enskilda aktieägarna så att vinster kan
strömma över till nya företag där de skulle kunna skapa
investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars
naturliga flödet från stagnerande företag och branscher till
framtidsinriktade. Dubbelbeskattningen är dessutom
avskaffad i praktiskt taget alla Sveriges konkurrentländer.
Senast i raden att slopa beskattningen är våra grannländer
Norge och Finland.
Avskaffandet av dubbelbeskattningen kritiserades hårt från socialdemokra-
tiskt håll och vallöften utställdes om att återinföra dubbelbeskattningen. Detta
vallöfte infriades till skillnad från andra löften snabbt av de socialdemo-
kratiska regeringen. Men nu har alltså regeringen kommit på andra tankar och
vill återställa sin egen återställare. Åtminstone till en del.
Förslagets utformning
Kristdemokraterna förespråkar ett avskaffande av
dubbelbeskattningen och har därför finansierat detta i sitt
budgetalternativ fr.o.m. år 1997 och framåt. Riskfritt
sparande och aktiesparande bör vara likställt ur
beskattningssynpunkt. Regeringen vill emellertid bara gå en
liten bit och medge en selektiv lättnad på ägarnivå i
beskattningen av inkomster i små och medelstora företag.
Förslaget gäller utdelning och reavinst på aktier i onoterade
svenska och utländska företag. Detta kan förvisso ses som ett
steg i rätt riktning, men det är också helt avgörande hur
förslaget utformas.
Regeringen väljer, flera remissinstanser till trots, att använda en försvårad
modell av de sedan 1990 hårt kritiserade s.k. 3:12-reglerna. Kristdemokra-
terna menar att det förslag som nu föreligger i riksdagen inte bör föranleda
lagstiftning. Det är alldeles för tekniskt komplicerat och svårtillgängligt. I
detta avseende delar således Kristdemokraterna den uppfattning som Lag-
rådet, Riksskatteverket (RSV), Sveriges Advokatsamfund, Kammarrätten i
Göteborg m.fl. ger uttryck för när de yrkar avslag på de föreslagna reglerna.
På grund av förslagets utformning räknar RSV med att de administrativa
kostnaderna för ett genomförande av förslaget kan uppskattas till 65 miljoner
kronor det första året och därefter ca 30 miljoner kronor årligen!
Den stora risken med ett alltför komplext regelverk är att det bara är de
stora investerarna som har möjlighet att göra bedömningar om eventuella
investeringars lönsamhet. Men dessa investerare verkar huvudsakligen bland
de noterade företagen där informationen om lönsamhet, förväntad
vinst/förlust, orderingång m.m. är utförligare än för de små företagen. Den
vanlige aktiespararen kommer inte att ha några reella möjligheter att ta del av
och förstå det föreslagna systemet, vilket regeringen också indirekt tillstår.
Regeringen avvisar Lagrådets kritik mot utformningen med att det pågår en
översyn av skatteförfattningarna (Fi 1991:03) som förväntas leda till att
lagtexten så småningom "förtydligas", vilket kommer att "innebära en bättre
möjlighet för de skattskyldiga att ta del av och förstå systemet." Med
regeringens förslag är den möjligheten alltså begränsad.
Det måste vara en självklar utgångspunkt att den vanlige medborgaren ska
kunna förstå och ta del av de förslag som riksdagen beslutar om. Med
regeringens förslag kan ingen hävda att så är fallet.
Ett räkneexempel
Regeringens förslag till mekanism för lättnad i
dubbelbeskattningen utgår från de sedan länge hårt
kritiserade s.k. 3:12-reglerna. Dessa har framförallt
kritiserats för att de är för krångliga. Regeringen vill nu ändå
använda samma krångliga mekanism för den lättnad i
dubbelbeskattningen som föreslås. Riksskatteverket (RSV)
som har att hantera de praktiska följderna yrkar avslag på
regeringens förslag med hänvisning till att det är för
krångligt. Även Lagrådet ifrågasätter starkt om de nu
föreslagna reglerna bör föranleda lagstiftning.
Kristdemokraterna instämmer helt och fullt i att regeringens
förslag överhuvudtaget inte är rimligt med tanke på
svårtillgängligheten. Exemplets makt borde kunna vara
vägledande vid riksdagens behandling av ärendet.
Enligt lagförslaget gäller att "Det belopp som undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som 65 procent av statslåneräntan vid utgången
av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av
anskaffningskostnaden för aktien och 70 procent av ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första stycket." Vidare stadgas bland annat att
"Understiger utdelningen lättnadsbeloppet, sparas återstående belopp
(sparad lättnad) och ökar det lättnadsbelopp som beräknas för nästa år. Vid
beräkning av lättnadsbeloppet för det året läggs sparad lättnad också till
anskaffningskostnaden för aktien."
Denna beräkningsmekanism kan formaliseras för att
möjliggöra en analys. Generellt gäller att beskattningsåret t
beräknas det totala lättnadsbeloppet, TLBt , (som också
inkluderar eventuellt sparad lättnad) som
,
där t ³ 1, t Î N+ , TLBt-1 är (eventuellt) sparad lättnad, LUt-1
är underlaget för beräkning av lättnadsutrymme ett år
tidigare och där SLRt-1 är statslåneräntan den sista november
året före beskattningsåret. Dessutom gäller att LUt = LUt-1 +
TLBt-1 , eftersom sparad lättnad läggs till underlaget för
anskaffningskostnaden nästkommande år. Detta är en direkt
tolkning av den författningskommentar som finns knuten till
förslaget.
Formeln för beräkning av det totala lättnadsutrymmet måste
betraktas som tämligen svår eftersom den innehåller en
dubbelnästlad rekursivitet. Detta illustreras i det följande.
Antag att ett ursprungligt underlag för lättnadsutrymmet
(anskaffningskostnad + 70 % av ett löneunderlag) och det
första årets lättnadsutrymme har beräknats. (Till exempel
LU0 = a kr, TLB0 = b kr.) En relevant fråga är då till exempel
hur stort lättnadsbelopp som finns sparat om fyra år om
ingen utdelning ges i bolaget och/eller om statslåneräntan
varierar. För att kunna analysera detta måste följande
beräkningar generellt göras:
Överblickbarheten är inte direkt slående för hur exempelvis
förändringar i statslåneräntan påverkar risker och
avkastningsmöjligheter.
Det bör tilläggas att det ovanstående exemplet utgör det lättaste fallet inom
det föreslagna systemet. Det blir än krångligare med de regler som tillämpas
när en aktieägare i betydande omfattning är verksam i ett fåmansföretag. Då
uppstår efter två år olika utrymmen för beräkning av lättnadsutrymme respek-
tive det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. Förutom lättnadsräntan på 65 %
av statslåneräntan året före beskattningsåret tas även klyvningsräntan
(statslåneräntan + 5 %) med i delar av beräkningen av det kapital-
inkomstbehandlade utrymmet som används för att beräkna vilka delar som
ska beskattas som intäkt av kapital respektive tjänst. Man kan med fördel
studera författningskommentaren till 3 § 12 mom. på sidan 59 i propositionen
och fundera på hur lättnadsbelopp respektive kapitalinkomstbehandlat
utrymmer ser ut efter några år.
Riskkapitalavdraget
Som ett led i att finansiera den lilla lättnaden i
dubbelbeskattningen föreslår regeringen att det redan
begränsade riskkapitalavdraget slopas helt. Denna
försämring vill inte Kristdemokraterna vara med om att
genomföra. En väl fungerande marknadsekonomi med god
finansiering av småföretag behöver en stor andel privata
finansiärer. Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra
finansiärer, och är därför särskilt viktiga under tider med
behov av strukturell förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer
beredda att ta risker vid företagsetableringar, vilka innebär
stora investeringsrisker. Goda villkor för privat
riskfinansiering i småföretag är av dessa skäl viktiga.
Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet
till skattereduktion (riskkapitalavdrag). Avdrag ska få göras mot inkomst av
kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av
aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla investe-
ringar upp till en nivå av 300 000 kronor. Skattereduktion ska medges även
för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som gör de
direkta investeringarna. Denna form möjliggör bättre riskspridning för
enskilda investerare. Riskkapitalavdraget ska vara permanent. Avdragsrätten
ska ses som en kompensation för den större risk det innebär att köpa aktier i
små, onoterade företag. För detta ändamål har Kristdemokraterna avsatt 900
miljoner i sitt budgetalternativ för år 1997.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. att riksdagen beslutar att återinföra den modell för beskattning av
aktiesparande som rådde under slutet av förra mandatperioden,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att slopa skattereduktionen för
riskkapitalinvesteringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett permanent riskkapitalavdrag.
Stockholm den 20 november 1996
Mats Odell (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Michael Stjernström (kd)