Inledning
Under den förra mandatperioden avskaffade fyrpartiregeringen dubbelbeskattningen på aktier. Ett av huvudargumenten från Kristdemokraternas sida för att stå bakom detta var, och är, att det inte är rimligt att riskfritt banksparande och obligationssparande lönar sig bättre än sparande som kan generera tillväxt i form av att företag ges möjligheter att expandera, pröva och utveckla nya idéer och produkter. Avkastningen på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51 procent medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas med 30 procent. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i företagen inte delas ut till de enskilda aktieägarna så att vinster kan strömma över till nya företag där de skulle kunna skapa investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars naturliga flödet från stagnerande företag och branscher till framtidsinriktade. Dubbelbeskattningen är dessutom avskaffad i praktiskt taget alla Sveriges konkurrentländer. Senast i raden att slopa beskattningen är våra grannländer Norge och Finland.
Avskaffandet av dubbelbeskattningen kritiserades hårt från socialdemokra- tiskt håll och vallöften utställdes om att återinföra dubbelbeskattningen. Detta vallöfte infriades till skillnad från andra löften snabbt av de socialdemo- kratiska regeringen. Men nu har alltså regeringen kommit på andra tankar och vill återställa sin egen återställare. Åtminstone till en del.
Förslagets utformning
Kristdemokraterna förespråkar ett avskaffande av dubbelbeskattningen och har därför finansierat detta i sitt budgetalternativ fr.o.m. år 1997 och framåt. Riskfritt sparande och aktiesparande bör vara likställt ur beskattningssynpunkt. Regeringen vill emellertid bara gå en liten bit och medge en selektiv lättnad på ägarnivå i beskattningen av inkomster i små och medelstora företag. Förslaget gäller utdelning och reavinst på aktier i onoterade svenska och utländska företag. Detta kan förvisso ses som ett steg i rätt riktning, men det är också helt avgörande hur förslaget utformas.
Regeringen väljer, flera remissinstanser till trots, att använda en försvårad modell av de sedan 1990 hårt kritiserade s.k. 3:12-reglerna. Kristdemokra- terna menar att det förslag som nu föreligger i riksdagen inte bör föranleda lagstiftning. Det är alldeles för tekniskt komplicerat och svårtillgängligt. I detta avseende delar således Kristdemokraterna den uppfattning som Lag- rådet, Riksskatteverket (RSV), Sveriges Advokatsamfund, Kammarrätten i Göteborg m.fl. ger uttryck för när de yrkar avslag på de föreslagna reglerna. På grund av förslagets utformning räknar RSV med att de administrativa kostnaderna för ett genomförande av förslaget kan uppskattas till 65 miljoner kronor det första året och därefter ca 30 miljoner kronor årligen!
Den stora risken med ett alltför komplext regelverk är att det bara är de stora investerarna som har möjlighet att göra bedömningar om eventuella investeringars lönsamhet. Men dessa investerare verkar huvudsakligen bland de noterade företagen där informationen om lönsamhet, förväntad vinst/förlust, orderingång m.m. är utförligare än för de små företagen. Den vanlige aktiespararen kommer inte att ha några reella möjligheter att ta del av och förstå det föreslagna systemet, vilket regeringen också indirekt tillstår. Regeringen avvisar Lagrådets kritik mot utformningen med att det pågår en översyn av skatteförfattningarna (Fi 1991:03) som förväntas leda till att lagtexten så småningom "förtydligas", vilket kommer att "innebära en bättre möjlighet för de skattskyldiga att ta del av och förstå systemet." Med regeringens förslag är den möjligheten alltså begränsad.
Det måste vara en självklar utgångspunkt att den vanlige medborgaren ska kunna förstå och ta del av de förslag som riksdagen beslutar om. Med regeringens förslag kan ingen hävda att så är fallet.
Ett räkneexempel
Regeringens förslag till mekanism för lättnad i dubbelbeskattningen utgår från de sedan länge hårt kritiserade s.k. 3:12-reglerna. Dessa har framförallt kritiserats för att de är för krångliga. Regeringen vill nu ändå använda samma krångliga mekanism för den lättnad i dubbelbeskattningen som föreslås. Riksskatteverket (RSV) som har att hantera de praktiska följderna yrkar avslag på regeringens förslag med hänvisning till att det är för krångligt. Även Lagrådet ifrågasätter starkt om de nu föreslagna reglerna bör föranleda lagstiftning. Kristdemokraterna instämmer helt och fullt i att regeringens förslag överhuvudtaget inte är rimligt med tanke på svårtillgängligheten. Exemplets makt borde kunna vara vägledande vid riksdagens behandling av ärendet.
Enligt lagförslaget gäller att "Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 65 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och 70 procent av ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket." Vidare stadgas bland annat att "Understiger utdelningen lättnadsbeloppet, sparas återstående belopp (sparad lättnad) och ökar det lättnadsbelopp som beräknas för nästa år. Vid beräkning av lättnadsbeloppet för det året läggs sparad lättnad också till anskaffningskostnaden för aktien."
Denna beräkningsmekanism kan formaliseras för att möjliggöra en analys. Generellt gäller att beskattningsåret t beräknas det totala lättnadsbeloppet, TLBt , (som också inkluderar eventuellt sparad lättnad) som
,
där t ³ 1, t Î N+ , TLBt-1 är (eventuellt) sparad lättnad, LUt-1 är underlaget för beräkning av lättnadsutrymme ett år tidigare och där SLRt-1 är statslåneräntan den sista november året före beskattningsåret. Dessutom gäller att LUt = LUt-1 + TLBt-1 , eftersom sparad lättnad läggs till underlaget för anskaffningskostnaden nästkommande år. Detta är en direkt tolkning av den författningskommentar som finns knuten till förslaget.
Formeln för beräkning av det totala lättnadsutrymmet måste betraktas som tämligen svår eftersom den innehåller en dubbelnästlad rekursivitet. Detta illustreras i det följande.
Antag att ett ursprungligt underlag för lättnadsutrymmet (anskaffningskostnad + 70 % av ett löneunderlag) och det första årets lättnadsutrymme har beräknats. (Till exempel LU0 = a kr, TLB0 = b kr.) En relevant fråga är då till exempel hur stort lättnadsbelopp som finns sparat om fyra år om ingen utdelning ges i bolaget och/eller om statslåneräntan varierar. För att kunna analysera detta måste följande beräkningar generellt göras:
TLB1 = TLB0 + (LU0 + TLB0)×0,65×SLR0 = b + (a+b)×0,65×SLR0
TLB2 = TLB1 + (LU1 + TLB1)×0,65×SLR1 = TLB1 + ((LU0 + TLB0) + TLB1)×0,65×SLR1
= b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1
TLB3 = TLB2 + (LU2 + TLB2)×0,65×SLR2 = TLB2 + ((LU1 + TLB1) + TLB2)×0,65×SLR2
= [b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1] +
(([a+b] + [b + (a+b)×0,65×SLR0]) +
[b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1])×
0,65×SLR2
TLB4 = TLB3 + (LU3 + TLB3)×0,65×SLR3 = TLB3 + ((LU2 + TLB2) + TLB3)×
0,65×SLR3
= [b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1] +
(([a+b] + [b + (a+b)×0,65×SLR0]) +
[b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1])×
0,65×SLR2 +
(([a+b] + [b + (a+b)×0,65×SLR0]) +
[b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1 ] +
[b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1] +
(([a+b] + [b + (a+b)×0,65×SLR0]) +
[b + (a+b)×0,65×SLR0 + ((a+b) + (b + (a+b)×0,65×SLR0))×0,65×SLR1])×
0,65×SLR2 )×0,65×SLR3
Överblickbarheten är inte direkt slående för hur exempelvis förändringar i statslåneräntan påverkar risker och avkastningsmöjligheter.
Det bör tilläggas att det ovanstående exemplet utgör det lättaste fallet inom det föreslagna systemet. Det blir än krångligare med de regler som tillämpas när en aktieägare i betydande omfattning är verksam i ett fåmansföretag. Då uppstår efter två år olika utrymmen för beräkning av lättnadsutrymme respek- tive det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. Förutom lättnadsräntan på 65 % av statslåneräntan året före beskattningsåret tas även klyvningsräntan (statslåneräntan + 5 %) med i delar av beräkningen av det kapital- inkomstbehandlade utrymmet som används för att beräkna vilka delar som ska beskattas som intäkt av kapital respektive tjänst. Man kan med fördel studera författningskommentaren till 3 § 12 mom. på sidan 59 i propositionen och fundera på hur lättnadsbelopp respektive kapitalinkomstbehandlat utrymmer ser ut efter några år.
Riskkapitalavdraget
Som ett led i att finansiera den lilla lättnaden i dubbelbeskattningen föreslår regeringen att det redan begränsade riskkapitalavdraget slopas helt. Denna försämring vill inte Kristdemokraterna vara med om att genomföra. En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer beredda att ta risker vid företagsetableringar, vilka innebär stora investeringsrisker. Goda villkor för privat riskfinansiering i småföretag är av dessa skäl viktiga.
Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet till skattereduktion (riskkapitalavdrag). Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla investe- ringar upp till en nivå av 300 000 kronor. Skattereduktion ska medges även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som gör de direkta investeringarna. Denna form möjliggör bättre riskspridning för enskilda investerare. Riskkapitalavdraget ska vara permanent. Avdragsrätten ska ses som en kompensation för den större risk det innebär att köpa aktier i små, onoterade företag. För detta ändamål har Kristdemokraterna avsatt 900 miljoner i sitt budgetalternativ för år 1997.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. att riksdagen beslutar att återinföra den modell för beskattning av aktiesparande som rådde under slutet av förra mandatperioden,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att slopa skattereduktionen för riskkapitalinvesteringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett permanent riskkapitalavdrag.
Stockholm den 20 november 1996
Mats Odell (kd)
Ulf Björklund (kd) Dan Ericsson (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Michael Stjernström (kd)
Gotab, Stockholm 1996