Det bästa sättet att få människor att känna och ta ansvar är att
ge möjligheter till att de själva kan försörja sig och sin
familj. Det är också nödvändigt att ge familjerna full frihet
att själva besluta i för den enskilda familjen viktiga frågor
som till exempel vem som tar hand om barnen.
Eftersom alla människor är unika och har olika behov måste möjligheterna
för familjerna att själva bestämma vem som tar hand om barnen göras till en
reell valmöjlighet. Idag styrs barnfamiljernas val till stor del av politiska
beslut, vilket innebär att starkt skattesubventionerade barnomsorgsformer
dominerar. Detta till trots vet vi att många familjer skulle vilja välja något
annat om familjeekonomisk neutralitet förelåg mellan olika former av
barnomsorg.
Diskussioner om hur ett neutralt stöd till barnfamiljerna skall utformas
präglas ofta av ideologiska förtecken. Alla säger sig dock i grunden vilja
barnens bästa. En självklar utgångspunkt borde vara att det är föräldrarna som
i de allra flesta fall vet vad som är bäst för just deras barn.
Det vore intressant och för fortsatt diskussion berikande om vi i
verkligheten får se hur rätten till ett kommunalt skatteavdrag för barn skulle
påverka föräldrarnas val, efterfrågan av olika typer av barnomsorg,
familjernas försörjningsförmåga, förvärvsfrekvens m m.
Skatteavdraget skulle enligt mitt förslag i ett första skede vända sig till
föräldrar med förskolebarn och avse en försöksverksamhet i ett antal
kommuner. Berörda kommuner måste naturligtvis i så fall få möjlighet att
anpassa barnomsorgsavgifterna till förhållandet att föräldrarna får ett
skatteavdrag.
Barnavdraget måste för att få avsedd effekt i princip motsvara vad en
kommunal barnomsorgsplats kostar i genomsnitt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild lagstiftning som
möjliggör att ett antal kommuner på försök får införa ett barnavdrag på
kommunalskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.