Den ekonomiska situationen i landet har lett till att många
familjer drabbas mycket hårt av nedskärningar.
Arbetslösheten inom industrin och andra delar av
arbetsmarknaden stiger på ett sätt, som saknar motstycke, i
varje fall efter 1930-talet. Alltfler familjer, som har skött sina
åtaganden gentemot banker och andra kreditgivare perfekt,
riskerar i en del fall att hamna i ekonomiska svårigheter och
få lämna sina hem.
Samma situation gäller i många företag, särskilt de mindre. Vi har hamnat i
en situation, där besparingar kombinerade med inkomstförstärkningar är
nödvändiga för att få ner underskottet i statens finanser och därmed också få
ner räntan till en normal nivå. Detta är nödvändigt för att skapa
förutsättningar för ny sysselsättning, rimliga hyror m.m. Men redan förut
svaga grupper får bära en för stor del av bördan. Och konsumtionen sänks på
ett sätt som i sin tur leder till ytterligare arbetslöshet.
En av orsakerna till den katastrofala utvecklingen av ekonomin är de
felaktiga fastighetsspekulationer som gjordes i många banker och företag. De
som deltagit i dessa spekulationer är många, men de utgör ändå en liten grupp
i samhället. Nu får tyvärr nästan alla vara med och betala notan. Det drabbar
dem med små ekonomiska marginaler och dem som blir arbetslösa särskilt
hårt och det är fruktansvärt orättvist! De skötsamma får betala kalaset, medan
många, som har deltagit i spekulationerna, har blivit belönade på ett, minst
sagt, stötande sätt genom s.k. fallskärmsavtal. Det har visat sig, att det är
nästan omöjligt att upphäva avtalen, trots att det råder stor enighet om att de
i
många fall är både oskäliga och stötande. I de flesta fall har dessa avtal
träffats inom banksektorn.
Vi behöver i dag en allmän uppställning för att rädda jobben och välfärden.
I det läget måste vi åtgärda denna typ av stötande orättvisor. En väg att gå,
antagligen den enda möjliga, är via beskattningen. Denna väg att komma
tillrätta med problemet bör utredas. Exempel: Alla s.k. fallskärms-
avtal/avgångsvederlag som det har träffats uppgörelse om efter den 1 januari
1988 och där summan ligger över 7,5 basbelopp per år (engångsbelopp
omräknas) beskattas på följande sätt: En person som slutar efter 12 års
anställning och som är över 55 år får uppbära en pension på 70 % av för-
utvarande lön, vilken beskattas efter ordinarie regler. På summor därutöver
uttas en marginalskatt på 90%. Förvärvsinkomster utöver pensionen inräknas
i underlaget på sådant sätt att pension och lön samordnas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beskattningen av s.k. fallskärmsavtal och avgångsvederlag bör
utredas.