Skatt på förmögenhet är enligt min mening destruktiv. Genom att människor med stora tillgångar väljer att flytta till länder utan eller med låg förmögenhetsskatt förlorar vårt land inte bara skatteinkomsten på förmögenheten utan vi förlorar framför allt och inte minst skatten på inkomsten av denna förmögenhet. Detta totala inkomstbortfall torde överstiga själva förmögenhetsskatten.
Den borgerliga fyrpartiregeringen lade ett förslag om borttagande av för- mögenhetsskatten fr.o.m. 1995 vilket också beslutades av riksdagen. Tyvärr revs detta beslut senare upp.
När vi nu på grund av detta upprivna beslut ändå har denna förmögen- hetsskatt borde den i varje fall inte tas ut genom sambeskattning,
För skatteförvaltningen är det ett omfattande arbete att ta fram ett korrekt underlag som behövs för denna taxering. Nya familjekonstellationer med sambo, särbo, partnerskap m.m. gör sådant utredningsarbete mycket kompli- cerat. Om anvisningarna i det deklarationshäfte som hushållen erhåller skall följas framgår det att man under beskattningsåret kan vara gift med en person och sambeskattas med en annan. Man kan med andra ord sambeskattas med någon man inte ens lever ihop med längre.
De stora resurser som myndigheten använder på detta utredningsarbete borde i stället riktas mot andra kontrollåtgärder inom taxeringsområdet. Bara en bättre kontroll av momsredovisningen torde kunna inbringa miljarder till statskassan.
Rent principiellt kan också resas invändningar mot sambeskattning i allmänhet. I ett jämställt samhälle ska var och en betala skatt för sitt oavsett om man är gift eller lever under andra äkenskapsliknande former.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att skatt på förmögenhet skall särtaxeras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 1 oktober 1996
Carl G Nilsson (m)