Sverige räknas som världens tredje största land när det gäller export av musik. Interaktiv underhållning, dataspel m.m. är den del av nöjesindustrin som analytiker räknar med skall växa sig större än musik och video.
Den största delen av världens tillverkning av interaktiva medier sker utomlands där den då även finansieras. Man kan även vända på det och säga att eftersom finansieringen finns utomlands så dras tillverkningen dit. Det finns dock exempel på utlandsfinansierade tillverkare även i Sverige. Detta bygger då på att de utländska finansiärerna har lockats av den kompetens som finns i Sverige. Det kan tyckas vara frid och fröjd med detta, men då skall man ha i minnet att kompetensen är rörlig. Inom området interaktiv underhållning är kompetensen extremt rörlig. Till företagen inom denna bransch görs rekryteringen från hela världen och ett företag kan hitta sin marknad vare sig det är etablerat i New York, Korpilombolo eller västra Sahara.
Reaktionen som de, oftast unga, företagarna i Sverige möter när de diskuterar riskkapital med svenska finansiärer är att många tycker att det är oerhört intressant, men svårbedömt eftersom det handlar om mjuka investeringar som inte går att räkna hem på traditionellt vis. Detta gäller givetvis även de statliga investmentbolagen och fonderna. Det handlar emellertid om chanser till enorma avkastningar som i allt snabbare takt går Sverige förbi och i stället hamnar i utländska börsar.
Om inte staten är framsynt och på alla sätt underlättar för företag inom den interaktiva nöjesbranschen kommer Sverige att gå miste om både inkomster och arbetstillfällen. Det finns uppenbara skäl som talar för att göra särskilda insatser riktade just mot denna industri. Det är en väldigt personalintensiv bransch - minst 60 procent av det som satsas i ett projekt betalas direkt ut i löner. Underentreprenörsledet skapar arbetstillfällen och betalar ut ytterligare cirka 10 procent av projektpengarna i löner. De vinstpengar som med en svensk finansiering skulle stanna i Sverige i stället för att gå utomlands skulle tillföra statskassan både F-skatt och moms.
Det skulle förmodligen inte behövas några revolutionerande insatser för att skapa ett bättre klimat för denna typ av mjuka investeringar. Ett införande av avdragsrätt eller avskrivningar alternativt att införa en möjlighet att balansera intäkterna från denna typ av verksamhet under tre till fem år om de återinvesteras i ett nytt projekt, vore kanske tänkbara lösningar.
Framtiden är alltid svår att hantera. Vi har så liten erfarenhet av den, men framsynthet kan ändå löna sig. Ingen kan föreställa sig vilken kraft och vilka möjligheter som finns inom branschen "Interaktiv nöjesindustri". Att våga göra det attraktivt för investerare att satsa på denna bransch i Sverige är kanske det lyckokast som Sverige behöver.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur investeringar i "mjuka" framtidsbranscher kan stimuleras.
Stockholm den 26 september 1996
Ulla Löfgren (m) Ola Karlsson (m)