De ideella hjälporganisationerna har genom åren varit föregångare i att utveckla väl fungerande former för bistånd, ofta riktat direkt till enskilda människor i mottagarländerna. Deras inhemska insamlingsverksamhet har, tillsammans med den information om andra länder och kulturer som de sprider, bidragit till att ge det svenska biståndet en folklig förankring.
Pedagogiken blir tydlig. Projekten bygger på lokal förankring i och kännedom om mottagarlandet. Den utländska hjälporganisationen kan bestå med kunskap, material eller kapital. Arbete och engagemang är ofta lokalt. Projekten är vanligen småskaliga och avgränsade så att det är möjligt att presentera dem för allmänheten.
Den som skänker pengar till någon av de ideella hjälporganisationerna kan ofta få veta precis vad hans eller hennes bidrag kommer att användas till. Dessutom brukar det vara fullt möjligt att få veta hur stor del av de insamlade medlen som måste användas till inhemsk administration.
Många ideella organisationer har t.ex. som regel att högst tio procent av de insamlade medlen får gå till omkostnader. Resterande 90 öre per donerad krona skall gå direkt till det angivna ändamålet.
Många av våra ideella hjälporganisationer bedriver ett mycket seriöst utvecklingsarbete, vad gäller formerna för hur bistånd effektivast kan ges och hur det påverkar det lokala samhället. I flera fall är de också bara en del av världsomspännande organisationer, med systerföreningar i snart sagt de flesta av jordens länder.
Det gör att det ideella biståndet har goda möjligheter att stå oberoende av mottagarländernas statliga byråkratier. Korruption och politisk färgning av biståndsinsatserna kan därmed i högre grad undvikas. Småskaligheten gör att många av det statliga bilaterala biståndets systemfel undviks. Biståndet riktar sig från människa i Sverige till människa i mottagarlandet. Allt detta bidrar sammantaget till att ge det ideella biståndet en hög grad av legitimitet.
De ideella organisationerna får också omfattande statliga bidrag för sin biståndsverksamhet. Detta har både för- och nackdelar. Den stora fördelen är att de ges möjlighet att genomföra insatser som annars skulle varit svåra eller omöjliga att finansiellt klara av. En möjlig nackdel är att ett statligt beroende långsiktigt kan utvecklas och att de publika informationsinsatserna därmed förlorar i betydelse.
För att skapa förutsättningar för ett fortsatt vitalt och omfattande bistånd via ideella organisationer bör avdragsrätt för enskilda gåvor till bistånds- ändamål införas. En möjlig avgränsning är att bidrag till organisationernas så kallade 90-konton görs avdragsgilla. I och med det byggs en kvalitetskontroll in i systemet och oseriösa ändamål kan sorteras bort.
Förändringen bör finansieras genom en avräkning mot nuvarande totala biståndsanslag, men utan övre gräns vid den summa som de enskilda organisationerna idag erhåller. Därmed kan möjlighet skapas för organisationerna att öka sina totala biståndsresurser. Incitament för ökad information och dialog om internationell hjälpverksamhet uppstår då. Ju större stöd organisationerna skapar för sin biståndsverksamhet, desto större resurser tillgängliggörs dem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt för gåvor till ideella biståndsorganisationer och formerna för bidragens avräkning mot biståndsanslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 september 1996
Sten Tolgfors (m) Per Bill (m)