Efter en dom i Kammarrätten i Jönköping den 2 februari tillämpar Domstolsverket ersättningsreglerna för vissa nämndemän så, att kilometerersättning med 13 kronor per mil blir föremål för preliminärskatteavdrag. Utgifter, t.ex. parkeringsavgifter och andra resekostnader, ersätts visserligen fullt ut, men även i detta fall blir det fråga om ett preliminärskatteavdrag. I vissa fall kan konsekvenserna av reglerna bli att en nämndeman riskerar att behöva betala ur egen ficka för sin tjänstgöring.
Nämndemän är valda förtroendemän, som erhåller en låg ersättning för sina insatser. När skattereglerna nu tillämpas på det viset att platsen för domstolsförhandlingen för en del skall betraktas som tjänsteställe och inte bostaden, så anser jag att lagstiftningen måste förändras. I annat fall riskerar vi att få en situation där det blir ännu svårare att rekrytera nämndemän.
Domstolsverket hanterar mellan 4 000 och 4 500 utbetalningar per månad till nämndemän. På årsbasis rör det sig om cirka 3 miljoner kronor i bilersättning och cirka 600 000 kronor i reseersättningar. Det innebär komplikationer ur administrativ synvinkel för Domstolsverket att hantera två system, där tjänstestället ibland är bostaden och ibland är platsen för domstolsförhandlingen.
Införs en ny anvisning till kommunalskattelagen, så att platsen för domstolsförhandling blir tjänsteställe för alla nämndemän när de tjänstgör för rättsväsendets räkning, så kommer dels den administrativa och kostnadsmässiga belastningen på Domstolsverket att minska, dels blir det sannolikt lättare att rekrytera nämndemän i framtiden. Det samhälls- ekonomiska utfallet av en sådan förändring blir således positivt.
För att skapa tilltro till skattesystemet är det viktigt att reglerna upplevs som rimliga. Det är fullt begripligt att många nämndemän reagerat och ibland också resignerat när de finner att de dels får ett lågt arvode, dels får ersättningar för utlägg, men att dessa beskattas. Det är motiverat att införa ett förtydligande i lagtexten så att alla nämndemän behandlas på samma sätt. Vidare är det på det viset att en nämndemän är en politiskt vald förtroendeman och därför skall behandlas skattemässigt som övriga förtroendemän som utses på samma vis.
Det har på olika sätt framkommit, bland annat genom frågestunder i riksdagen, att regeringen inte är beredd att föreslå en förändring i enlighet med mitt förslag. Det finns därför all anledning att riksdagen tar initiativ och fattar beslut i frågan.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en förändring i kommunalskattelagen så att bostaden skall vara tjänstestället för nämndemän i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 19 september 1996
Carl Fredrik Graf (m)