med anledning av prop. 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet
Inledning
I propositionen lämnas förslag till sådana ändringar i den
svenska mervärdesskattelagstiftningen för kultur-,
utbildnings- och idrottsområdet som behöver genomföras till
följd av Sveriges medlemskap i EU. Ändringarna innebär i
huvudsak att vissa tillhandahållanden av tjänster som tidigare
varit befriade från mervärdesskatt blir skattepliktiga. De
förslag som presenteras är resultaten av ett arbete som pågått
under en längre tid.
Vänsterpartiet var motståndare till ett svenskt EU-medlemskap, och vi har
tidigare hävdat att vi inte behöver skynda på vår anpassning till EU:s
mervärdesskatteregler. Speciellt gäller detta när det föreligger olika
tolkningar av direktiven. När det gäller mervärdesskatteregler inom detta
område har det varit Vänsterpartiets uppfattning att en harmonisering av EU-
reglerna ska ske på ett sådant sätt att kultur, utbildning och idrott inte
drabbas ekonomiskt av denna.
Vänsterpartiet anser att regeringen gjort ett gott arbete i sin strävan att
uppfylla samma målsättning som Vänsterpartiet har. Den kritik som riktas
mot förslaget handlar mest om marginella problem. En del borde gå att lösa
inom de regler som systemet medger.
Mervärdesskatt för
bilskolor
De bestående problemen är att bilskolorna blir fullt
momspliktiga, vilket medför att ett körkort blir 17-20 %
dyrare. Det är i och för sig en kraftig höjning, men ser man
det i ett större perspektiv, där körkortet förhoppningsvis är en
engångskostnad, är det ingen avgörande fråga som innebär
att det finns anledning att obstruera EU-reglerna.
Vänsterpartiet anser att direktivet på denna punkt är klart.
Full skatt skall utgå.
När det gäller de privata utbildningsanordnare som drabbas av momsplikt
anser Vänsterpartiet att det är en fråga som i vissa fall kan lösas inom
systemet genom att kursplaner utformas på så sätt att de berättigar till ett
statligt stöd som gör att de befrias från mervärdesskatteplikt.
Vänsterpartiet har emellertid en invändning mot förslaget och det gäller de
elever som påbörjat sin utbildning när denna var mervärdesskattebefriad och
som i sin planering räknat med en kostnad som ligger 15-20 % under den
som nu uppstår. I propositionen ges en möjlighet att förhandsbetala den
totala kurskostnaden, men det måste ske senast 30 september 1996.
Vänsterpartiet menar att denna period borde utsträckas till den 31 december
1996. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om vad som ovan anförts
angående förlängd period för att förskottsbetala kurskostnader.
Droit de suite
Vi har också en invändning som snarast är av teknisk art.
Skattesatsen om
6 % kommer att tillämpas beträffande överlåtelse av
upphovsrätt. I ett fall föreslås inte denna lägre skattesats
tillämpas, nämligen beträffande konstnärens ersättningsrätt
när konstverk vidareförsäljs (droit de suite). Det finns dock
starka skäl för att betrakta denna upphovsrättsligt reglerade
ersättning på samma sätt som andra upplåtelser och/eller
överlåtelser för vilka ersättning utgår. Det borde vara lika
regler för såväl författare och tonsättare som för
bildkonstnärer. Men i propositionen särbehandlas droit de
suite på ett sätt som påverkar bildkonstnärernas
intäktsmöjligheter.
De stater inom gemenskapen som tillämpar mervärdesskatt för droit de
suite har den lägsta tillämpbara skattesatsen. I Tyskland är den 7 % för all
upphovsrätt och i Belgien föreslås 6 % medan den i övriga stater är 0 %. Just
nu förbereds inom EU ett av kommissionen framlagt förslag till
harmonisering av droit de suite. Förslaget syftar till att harmonisera den
procentsats som ska gälla för ersättningen (droit de suite) inom den inre
marknaden. Bristen på en enhetlig ersättningsnivå (procent) är enligt
kommissionen det väsentligaste hindret för etablerandet av en fri inre
marknad på området utan allvarliga störningar av konkurrensen.
Om Sverige ensamt antar en mervärdesskatt om 25 % på droit de suite
medan resten av EU har en skattesats om högst 7 % kommer det att påverka
den svenska konstmarknaden och de svenska konstnärerna negativt.
Skillnaden mellan skattesatserna innebär en droit de suite i Sverige som är
cirka 1 procentenhet högre än i resten i Europa. Därmed skulle alla
harmoniseringsbeslut avseende droit de suite i praktiken vara meningslösa
för svenskt vidkommande.
Som skatteintäkt är skillnaden på en skattesats på 25 % och 6 %
betydelselös. Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, som inkasserar
ersättningen, uppskattar den totala marknaden till ca 6 miljoner kronor. En
skattesats om 6 % eller 25 % är ur denna synpunkt negligerbar för staten,
medan den för handeln och konstnärerna är betydelsefull eftersom
konstmarknaden är liten och mycket känslig.
Tekniskt bör frågan lösas så att man i 7 kap 1 § 4 p för in en hänvisning till
26 j § upphovsrättslagen. Droit de suite jämställs därmed med andra
upplåtelser och överlåtelser av upphovsrätt. Den konstnär som erhåller droit
de suite får liksom för andra upphovsrättsliga intäkter redovisa
mervärdesskatt. Motionsförslaget får inga andra effekter än att det bidrar till
likformighet och enkelhet i beskattningshänseende. Med anledning av det
ovan anförda föreslås riksdagen besluta i enlighet med vad som ovan anförts
om nivån på mervärdesskatten avseende droit de suite.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd period för att
förskottsbetala kurskostnader enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om nivån på
mervärdesskatten avseende droit de suite.
Stockholm den 5 oktober 1996
Per Rosengren (v)
Hans Andersson (v)
Lars Bäckström (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Johan Lönnroth (v)