Motion till riksdagen
1996/97:Sf8
av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

med anledning av prop. 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension


Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag att skärpa
kriterierna för ersättning från den allmänna sjukförsäkringen
vid sjukdom och förtidspension.
Regeringens förslag i
korthet
Regeringens förslag går ut på att minska utrymmet för att
vara sjukskriven och få ersättning i form av sjukpenning och
förtidspension. En mindre hänsyn ska tas till ålder,
utbildning, tidigare sysselsättning bosättningsort,
arbetsmarknadsläget m.m. På så sätt vill regeringen minska
sjukförsäkringens kostnader.
Bedömningen av arbetsförmågan skall göras stegvis där den första
bedömningen är om arbetstagaren kan återgå till sitt vanliga arbete hos sin
arbetsgivare. Därefter görs en bedömning mot arbetsmarknaden i stort. Om
den försäkrade trots sjukdom kan återgå till ett arbete skall han eller hon inte
ha rätt till ersättning men kan få partiell ersättning om den försäkrade inte
klarar heltidsarbete.
Förslaget är en avsevärt skärpning av nuvarande medicinska kriterier och
skall träda i kraft den 1 januari 1997.
Avslagsmotiv
Regeringens förslag är identiskt med en av de idéskisser som
gjorts av Sjuk- och arbetsskadekommittén och som
presenterats i SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom.
Vad kommittén framförde och som regeringen helt struntar i
är hur de människor som inte uppfyller de nya medicinska
kriterierna ska klara sig  när de är så pass sjuka att de inte
kan få ett arbete av någon arbetsgivare. Eller att det helt
enkelt inte finns något arbete. Vänsterpartiet tycker detta är
ytterst cyniskt. Detta är det hårda samhällets politik i sin
prydno. I ett försäkringssystem som varje år går med ett
miljardöverskott och där detta överskott går från löntagare
rakt in i budgetunderskottet borde det finnas möjligheter att
besluten tas  i rätt ordning. Nu drabbas sjuka och människor
som befinner sig i utsatta grupper.
Kommittén skriver som en förutsättning för att renodla sjukdomsbegreppet
följande:
En konsekvens av kommitténs förslag torde bli att ett antal personer bedöms
helt eller delvis arbetsföra ur socialförsäkringssynpunkt. Det är emellertid
inte troligt att i dagens arbetsmarknadsläge det kommer att finnas lämpliga
arbeten åt alla. Ökade krav kommer därför att ställas på samhällets övriga
resurser såväl när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den
enskildes möjligheter att försörja sig. Kommittén förutsätter därvid att
försörjningsfrågorna ingår i de överväganden som regeringen skall göra i
samband med förslagen beträffande hur arbetslinjen inom
arbetsmarknadspolitiken på bästa sätt skall främjas och hur förnyelsen av
arbetsmarknadspolitiken skall utformas.
Kommittén lämnade över till bl.a. Arbetsmarknadspolitiska
kommittén att lägga förslag till hur de människor som
hamnade utanför försäkringssystemet skulle få sin
försörjning. Inga förslag i den vägen kom från
Arbetsmarknadskommittén och regeringen brydde sig inte
om att kräva detta. Vi kan inte annat än anta att regeringen
anser att kommunerna skall klara försörjningen för denna
växande grupp medan regeringens bidrag utsträcker sig till
att finna modeller som minskar socialbidragen. Biträdande
socialministern har bl.a. uttalat sitt stöd till att skära ner i
bidragsnormen.
Regeringen tar inget som helst ansvar för de människor som p.g.a.
förslitande arbetsuppgifter inte kan fortsätta sitt arbete. Regeringen skriver:
"Saknas möjligheter till annat arbete hos arbetsgivaren, eller kräver ett sådant
alltför långvariga rehabiliteringsinsatser, bör den försäkrades arbetsförmåga
prövas mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete." Inte ett
ord anges om vad som kommer att hända den vars arbetsförmåga prövats
klara av ett annat arbete men där det "på arbetsmarknaden normalt
förekommande arbetet" inte finns. Det finns inte ens en antydan om att
regeringen bryr sig eller har för avsikt att ta något ansvar, t.ex. i form av
ett
uppdrag till arbetsmarknadsdepartementet att komma med förslag till en
lösning.
Det är mycket som behöver göras innan kriteriet för sjukersättningen kan
ändras.
I Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande, SOU 1996:113, finns
förslag som först måste genomföras. Det handlar bl.a. om en satsning på
rehabiliteringsinsatser; om sjukvårdens, företagshälsovården, den kommunala
socialtjänsten, arbetsförmedlingen och inte minst försäkringskassornas roll,
verksamhet och organisation. Dessa förändringar måste först göras innan vi är
beredda att ytterligare förändra de medicinska kriterierna för att få ersättning
från den allmänna sjukförsäkringen.
Jämställdhetspolitiska
konsekvenser
Regeringen har i ett regeringsbeslut den 10 november 1994
antagit det s.k. jämställdhetsdirektivet. Regeringsföreträdare
har också vid upprepade tillfällen beskrivit det intensiva
arbetet med att analysera alla propositioner ur ett
jämställdhetsperspektiv.
JämO säger i sitt remissyttrande att förslaget kommer att slå hårt och
orättvist mot kvinnor eftersom de har hög representation bland de typer av
sjukdomar som kommer att ligga till grund för en stor del av besparingen.
Regeringens jämställdhetspolitiska analys utsträcker sig till att man håller
med JämO om att kvinnor kommer att drabbas samt citerar - och håller med
- Sjuk- och arbetsskadekommittén om att man inte kan skapa särskilda regler
för några sjukdomsgrupper. Den enda åtgärd med anledning av
jämställdhetsdirektivet som regeringen föreslår är: "Regeringen ... anser att
det är viktigt att tillämpningen av förslagen noga följs ur ett
jämställdhetsperspektiv." Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma
med en redovisning till riksdagen om de jämställdhetspolitiska
konsekvenserna av sitt förslag om ändrade kriterier för sjukpenning och
förtidspension vilket riksdagen bör begära.
Fördelningspolitiska
konsekvensanalyser
I sin funktion som ordförande i socialförsäkringsutskottet har
biträdande socialministern på initiativ av Vänsterpartiet givit
regeringen tillkänna att alla förslag som berör
socialförsäkringsområdet skall innehålla fördelningspolitiska
konsekvensanalyser. Propositionen saknar en sådan analys.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en sådan analys vilket riksdagen bör begära.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:28 om ändrade
kriterier  för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension
enligt vad i motionen anförts om att först organisera rehabiliteringsinsatser på
regional och lokal nivå,
2. att riksdagen hos regeringen begär jämställdhetspolitisk redovisning av
konsekvenserna och förslag till åtgärder med anledning av förslagen till de
ändrade kriterierna,
3. att riksdagen hos regeringen begär  redovisning av de
fördelningspolitiska konsekvenserna och förslag till åtgärder med anledning
av förslagen till de ändrade kriterierna.

Stockholm den 7 oktober 1996
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Stig Sandström (v)

Alice Åström (v)





































Gotab, Stockholm 1996