Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag att skärpa kriterierna för ersättning från den allmänna sjukförsäkringen vid sjukdom och förtidspension.
Regeringens förslag i korthet
Regeringens förslag går ut på att minska utrymmet för att vara sjukskriven och få ersättning i form av sjukpenning och förtidspension. En mindre hänsyn ska tas till ålder, utbildning, tidigare sysselsättning bosättningsort, arbetsmarknadsläget m.m. På så sätt vill regeringen minska sjukförsäkringens kostnader.
Bedömningen av arbetsförmågan skall göras stegvis där den första bedömningen är om arbetstagaren kan återgå till sitt vanliga arbete hos sin arbetsgivare. Därefter görs en bedömning mot arbetsmarknaden i stort. Om den försäkrade trots sjukdom kan återgå till ett arbete skall han eller hon inte ha rätt till ersättning men kan få partiell ersättning om den försäkrade inte klarar heltidsarbete.
Förslaget är en avsevärt skärpning av nuvarande medicinska kriterier och skall träda i kraft den 1 januari 1997.
Avslagsmotiv
Regeringens förslag är identiskt med en av de idéskisser som gjorts av Sjuk- och arbetsskadekommittén och som presenterats i SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom. Vad kommittén framförde och som regeringen helt struntar i är hur de människor som inte uppfyller de nya medicinska kriterierna ska klara sig när de är så pass sjuka att de inte kan få ett arbete av någon arbetsgivare. Eller att det helt enkelt inte finns något arbete. Vänsterpartiet tycker detta är ytterst cyniskt. Detta är det hårda samhällets politik i sin prydno. I ett försäkringssystem som varje år går med ett miljardöverskott och där detta överskott går från löntagare rakt in i budgetunderskottet borde det finnas möjligheter att besluten tas i rätt ordning. Nu drabbas sjuka och människor som befinner sig i utsatta grupper.
Kommittén skriver som en förutsättning för att renodla sjukdomsbegreppet följande:
En konsekvens av kommitténs förslag torde bli att ett antal personer bedöms helt eller delvis arbetsföra ur socialförsäkringssynpunkt. Det är emellertid inte troligt att i dagens arbetsmarknadsläge det kommer att finnas lämpliga arbeten åt alla. Ökade krav kommer därför att ställas på samhällets övriga resurser såväl när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den enskildes möjligheter att försörja sig. Kommittén förutsätter därvid att försörjningsfrågorna ingår i de överväganden som regeringen skall göra i samband med förslagen beträffande hur arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken på bästa sätt skall främjas och hur förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken skall utformas.
Kommittén lämnade över till bl.a. Arbetsmarknadspolitiska kommittén att lägga förslag till hur de människor som hamnade utanför försäkringssystemet skulle få sin försörjning. Inga förslag i den vägen kom från Arbetsmarknadskommittén och regeringen brydde sig inte om att kräva detta. Vi kan inte annat än anta att regeringen anser att kommunerna skall klara försörjningen för denna växande grupp medan regeringens bidrag utsträcker sig till att finna modeller som minskar socialbidragen. Biträdande socialministern har bl.a. uttalat sitt stöd till att skära ner i bidragsnormen.
Regeringen tar inget som helst ansvar för de människor som p.g.a. förslitande arbetsuppgifter inte kan fortsätta sitt arbete. Regeringen skriver: "Saknas möjligheter till annat arbete hos arbetsgivaren, eller kräver ett sådant alltför långvariga rehabiliteringsinsatser, bör den försäkrades arbetsförmåga prövas mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete." Inte ett ord anges om vad som kommer att hända den vars arbetsförmåga prövats klara av ett annat arbete men där det "på arbetsmarknaden normalt förekommande arbetet" inte finns. Det finns inte ens en antydan om att regeringen bryr sig eller har för avsikt att ta något ansvar, t.ex. i form av ett uppdrag till arbetsmarknadsdepartementet att komma med förslag till en lösning.
Det är mycket som behöver göras innan kriteriet för sjukersättningen kan ändras.
I Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande, SOU 1996:113, finns förslag som först måste genomföras. Det handlar bl.a. om en satsning på rehabiliteringsinsatser; om sjukvårdens, företagshälsovården, den kommunala socialtjänsten, arbetsförmedlingen och inte minst försäkringskassornas roll, verksamhet och organisation. Dessa förändringar måste först göras innan vi är beredda att ytterligare förändra de medicinska kriterierna för att få ersättning från den allmänna sjukförsäkringen.
Jämställdhetspolitiska konsekvenser
Regeringen har i ett regeringsbeslut den 10 november 1994 antagit det s.k. jämställdhetsdirektivet. Regeringsföreträdare har också vid upprepade tillfällen beskrivit det intensiva arbetet med att analysera alla propositioner ur ett jämställdhetsperspektiv.
JämO säger i sitt remissyttrande att förslaget kommer att slå hårt och orättvist mot kvinnor eftersom de har hög representation bland de typer av sjukdomar som kommer att ligga till grund för en stor del av besparingen. Regeringens jämställdhetspolitiska analys utsträcker sig till att man håller med JämO om att kvinnor kommer att drabbas samt citerar - och håller med - Sjuk- och arbetsskadekommittén om att man inte kan skapa särskilda regler för några sjukdomsgrupper. Den enda åtgärd med anledning av jämställdhetsdirektivet som regeringen föreslår är: "Regeringen ... anser att det är viktigt att tillämpningen av förslagen noga följs ur ett jämställdhetsperspektiv." Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med en redovisning till riksdagen om de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av sitt förslag om ändrade kriterier för sjukpenning och förtidspension vilket riksdagen bör begära.
Fördelningspolitiska konsekvensanalyser
I sin funktion som ordförande i socialförsäkringsutskottet har biträdande socialministern på initiativ av Vänsterpartiet givit regeringen tillkänna att alla förslag som berör socialförsäkringsområdet skall innehålla fördelningspolitiska konsekvensanalyser. Propositionen saknar en sådan analys. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan analys vilket riksdagen bör begära.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:28 om ändrade kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension enligt vad i motionen anförts om att först organisera rehabiliteringsinsatser på regional och lokal nivå,
2. att riksdagen hos regeringen begär jämställdhetspolitisk redovisning av konsekvenserna och förslag till åtgärder med anledning av förslagen till de ändrade kriterierna,
3. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av de fördelningspolitiska konsekvenserna och förslag till åtgärder med anledning av förslagen till de ändrade kriterierna.
Stockholm den 7 oktober 1996
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Stig Sandström (v) Alice Åström (v)
Gotab, Stockholm 1996