Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. I grundlagen finns
mycket klart uttryckt såsom en grundläggande fri- och
rättighet att alla skall ha möjlighet att utöva sin religion samt
att etniska, språkliga och religiösa minoriteter skall ha
möjlighet att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Om
samhället skall leva upp till detta krävs att de
invandrarpolitiska frågorna lyfts upp på den politiska
dagordningen.
Invandrarpolitiska frågor får inte bli ett avgränsat politiskt område bland
andra. Då riskeras att helheten försvinner. Istället måste invandrarpolitiken
omfatta hela den politiska sfären. Jämställdhetsarbetet har på senare tid
kommit att bli en naturlig del av alla politiska områden. Jämställdhetslagen
förutsätter att alla förslag skall granskas och analyseras ur ett jämställd-
hetsperspektiv. Så har det inte alltid varit. Länge var jämställdhet ett eget
område och som sådant relativt marginaliserat. Först när jämställdhetsdimen-
sionen lyfts in i alla sammanhang har mönster och strukturer kunnat brytas.
Vi menar att samma borde gälla för invandrarpolitiken. Förslag och åtgärder
måste analyseras ur ett perspektiv av kulturell mångfald. Jämställdhetslagen
bör kunna breddas till att även gälla jämställdhet mellan människor med
olika etnisk och kulturell bakgrund.
Regeringen har trots uttalanden om motsatsen misslyckats med att föra in
detta perspektiv inom samtliga politikområden. Sektorisering istället för
helhetssyn har präglat arbetet så här långt. Om det mångkulturella samhället
skall bli möjligt måste samhället och politiken verka för pluralism istället för
homogenitet och integrering istället för assimilering. Det mångkulturella
samhället är inte ett mål utan en process där det med bibehållen pluralism
utvecklas gemensamma kulturella drag. I en demokrati finns utrymme för
detta om det enskilda valet respekteras och alla grupper görs delaktiga i den
demokratiska processen.
Det är angeläget att invandrares delaktighet ökas genom att dessa
successivt får ökad representation bland t.ex. forskare, samhällsplanerare,
journalister, socialarbetare, lärare, vård- och omsorgsyrken, inom politiska,
fackliga och företagarorganisationer, inom rättsväsendet, nämndemän,
poliskår och övriga myndigheter. Den etniska kompetens som personer med
invandrarbakgrund har skall ses som en viktig resurs i alla dessa samman-
hang.
Vi tror att de generella systemen som byggts upp måste bli mer flexibla
och kunna avpassas efter individuella behov och önskemål. Invandrare har i
likhet med övriga svenskar varierande förutsättningar och erfarenheter.
Centerns ideologi bygger på alla människors lika värde och rättigheter. Där
varje människa skall ges möjlighet att utvecklas efter egna förutsättningar
och behov. Där envar utifrån att varje människa är unik skall mötas med
respekt. Vi tror på varje människas vilja och förmåga att ta personligt ansvar
och tillsammans påverka samhällsutvecklingen. Centerpartiet ställer krav på
solidaritet och samverkan för människors jämlikhet och välfärd. Respekten
för att alla människor är olika måste innebära tolerans och öppenhet mot
minoriteter. Det kan dock aldrig accepteras att svenska lagar och regler ej
följs.
I denna motion presenteras vissa prioriterade förslag. Invandrarpolitiska
kommittén har lämnat sitt slutbetänkande med förslag till åtgärder för ökat
ansvar, delaktighet och egen försörjning syftande till integration. Vi vill
understryka det angelägna i att regeringen snarast kommer med förslag i
denna riktning. I Centerpartiets flyktingpolitiska motion lämnar vi förslag
till och utvecklar vår syn på hur flyktingmottagande och integrationsarbete
kan förbättras. I det sammanhanget behandlas frågor om Invandrarverkets
framtida organiation.
Nuvarande mål för
invandrarpolitiken
Målen för invandrarpolitiken har utgått från tre begrepp:
jämlikhet, valfrihet och samverkan. Dessa mål har varit
vägledande för invandrarpolitiken under 20 år.
Målen jämlikhet, valfrihet och samverkan har traditionellt definierats och
sammanfattats som "lika rättigheter och möjligheter för invandrare i
förhållande till den övriga befolkningen, respekt för den enskildes identitet
och integritet, möjligheten att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för
de grundläggande normer som gäller för mänsklig samlevnad i vårt samhälle
samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av
olika ursprung". (Prop 1985/86:98 om invandrarpolitiken.)
Under den period som gått sedan målen formulerades har mycket hänt.
Målen formulerades i ett läge där invandring till Sverige i hög grad
dominerades av s k arbetskraftsinvandring. Utvecklingen har gått mot ökad
flyktinginvandring.
Målen kan sägas utgöra en strävan eller politisk ambition. Målen behöver
förtydligas och omformuleras efter den utveckling som skett.
Jämlikhet
Målet har i hög utsträckning präglats av tendenser till
likformighet. D v s lösningar som behandlat individer med
olika referensramar och bakgrund på samma sätt. Jämlikhet i
begrepp av lika strävan efter jämlikhet måste utgå mer från
att olika individers förutsättningar skiljer sig åt. Mer flexibla
lösningar inom ramen för den generella invandrarpolitiken
måste eftersträvas.
Valfrihet
Som målsättning har detta byggt på integrering. Hänsyn
måste kunna tas till att vi idag har både arbetskrafts- och
flyktinginvandring. Invandrare som har kommit eller
kommer till Sverige som flyktingar kommer hit för att få
skydd undan förföljelse i sitt hemland. Ofta har de en önskan
att kunna återvända till sitt hemland. De måste då ges
möjlighet att leva i Sverige med samma rättigheter och
skyldigheter som övriga men samtidigt ha förutsättningar att
förbereda sig för att återvända.
De som är i Sverige eller stannar i Sverige måste ha möjlighet att behålla
och utveckla sitt kulturarv. Valfrihet i detta sammanhang måste innebära att
de själva väljer i vilken utsträckning de vill integrera sitt hemlands kultur
med den svenska kulturen.
Samverkan
I den invandrarpolitiska propositionen 1986 uttrycktes detta
mål som "att utveckla goda etniska relationer i det svenska
samhället, så att alla grupper som bor här kan leva i harmoni
med varandra och åtnjuta tolerans och respekt för sitt
ursprung". Sedan detta mål formulerades har Sverige
genomgått en betydande internationalisering. Samverkan
måste kunna ses som och kunna tolkas som en del av en
omfattande internationalisering. Detta innebär att understödja
tolerans och respekt utifrån att vi har olika kulturella
värderingsmönster. Kulturell pluralism måste erkännas och
utvecklas.
Ett av de nya målen för den svenska kulturpolitiken är att främja kulturell
mångfald. Detta är ett mycket viktigt mål. Vi har idag ett mångkulturellt
samhälle men ett mångkulturellt samhälle som inte fungerar bra. Den allra
viktigaste åtgärden för ökad förståelse, för delaktighet och integration är att
svenskar och invandrare träffas på ett naturligt sätt. Vi svenskar måste lära
oss att kulturmöten och mångfald skapar en ny styrka och nya möjligheter.
Det handlar om att ge alla konstnärliga institutioner ett uppdrag att främja
kulturmöten. Det handlar också om att involvera hela föreningslivet mer än
tidigare i den uppgiften. Genom att mötas i våra olika traditioner, seder och
bruk uppstår spännande möten, inte minst för våra ungdomar.
Regeringen har för avsikt att under våren 1997 lägga en invandrarpolitisk
proposition. Centerpartiet kommer då att redovisa vår syn på alla de viktiga
frågor för invandrarpolitiken som då kommer att behandlas. Centerpartiet vill
redan nu lyfta några viktiga delar. I denna motion koncentrerar vi oss därför
på att ange några riktlinjer i frågor eller områden som är av större vikt.
Utbildning
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket
stor betydelse i ambitionen om att skapa ett mångkulturellt
samhälle. Skolan skall ha, vid sidan om en
kunskapsförmedlande roll, en allt viktigare roll som
opinionsbildare eller vägvisare för kulturell kompetens. I
skolan möts elever med olika bakgrund och olika kulturell
hemvist. Kulturmötesfrågor är något som måste lyftas i
skolundervisningen. Skolan har möjlighet att stärka barns
och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en
mångkulturell miljö där mångfalden blir en tillgång. Skolan
har ett ansvar att lyfta fram olika kulturer och ta in detta som
en tillgång i och för undervisningen. Skolan måste mer än
tidigare ta upp de konflikter som kulturmötesfrågor kan ge
upphov till. Först när dessa konflikter tas upp kan fördomar
och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt sätt. Genom
detta kan alla elever få ökad beredskap i att leva och verka i
ett alltmer internationaliserat samhälle.
Barn som kommer hit som invandrare skall ges samma möjligheter till god
utbildning som barn som är födda i Sverige. Elever med behov av extra
resurser måste garanteras att få sina behov tillgodosedda. Goda baskunskaper
i svenska är av yttersta vikt för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och
i vidare bemärkelse för att komma in på arbetsmarknaden.
Språkets betydelse
En förutsättning för att klara av att följa undervisningen är att
invandrarelever ges goda språkkunskaper i svenska. Goda
språkkunskaper är en förutsättning för att klara av fortsatt
utbildning samt att komma in på arbetsmarknaden. För
invandrarelever är tillgången till hemspråksundervisning
många gånger en förutsättning för att klara av att lära in ett
nytt språk. Man kan även se hemspråksundervisning som en
tillgång på så vis att man får fler elever som behärskar flera
språk.
Hemspråk
Hemspråksundervisningen är viktigt att bevara och utveckla.
Genom hemspråksundervisning ges barnen möjlighet att
behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen.
Hemspråksundervisningen är ett led i den pedagogiska
processen där barnen genom att befästa sitt modersmål
lägger grund för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga
kunskaper i svenska är hemspråket också ett viktigt stöd för
övriga ämnen. Hemspråksläraren är ofta även en viktig
kontaktlänk mellan hem och skola.
Det finns anledning att se över formerna för hemspråksundervisning.
Större flexibilitet är eftersträvansvärd. För att öka valfriheten bör eleven få
en ''hemspråkscheck''. Denna skall kunna lösas in hos godkänd
utbildningsanordnare. Det kan vara skolan som organiserar och står för
undervisningen eller t.ex. studieförbund, invandrarorganisationer etc. Kraven
på kvalitet måste dock säkerställas för att annan utbildningsanordnare skall
ha rätt att lösa in checken, ett sätt kan vara krav på behöriga lärare. Med
detta
system ökas valfriheten för den enskilde och undervisningen kan även starta
tidigare än skolstart. För mindre språk där det inte går att uppfylla kraven på
fem elever innebär detta ökad möjlighet att få hemspråksundervisning.
Fristående skolor
Förutsättningarna för fristående skolor har väsentligt
försämrats i och med de senaste förändringarna. Försämrade
villkor för de fristående skolorna kommer att leda till
minskad valfrihet. I Centerpartiets skolpolitiska motion,
1996/97:Ub233, har vi utvecklat vår syn på villkoren för de
fristående skolorna. I detta sammanhang vill vi understryka
att stabila villkor och goda förutsättningar för de fristående
skolorna är av största betydelse för en utveckling mot fler
fristående skolor utifrån en språklig eller kulturell grund.
Svenska för invandrare, sfi
Kunskaper om språk, kultur, lagar, regler och det sociala
livet är avgörande för invandrarens möjligheter till arbete
och deltagande i samhällslivet. Avhoppen från sfi-
undervisning är tyvärr så höga att det måste betraktas som ett
problem. Sfi-undervisningen har i alltför liten utsträckning
anpassats till elevernas olika behov och förkunskap. T.ex.
har invandrare med olika studiebakgrund i vissa fall
sammanförts i en och samma undervisningsgrupp.
De som har uppehållstillstånd skall ha rätt till svenskundervisning. Hur
undervisningen organiseras och genomförs skall vara något individen själv
väljer. Centern anser att det bör införas ett checksystem motsvarande det för
hemspråksundervisning. Checken skall kunna lösas in hos godkänd utbild-
ningsanordnare. Kvalitetskrav måste säkerställas med t ex krav på behöriga
lärare.
En modell med checksystem kan lösa flera problem. T.ex. går det att
lättare uppnå nivågruppering. Man väljer den nivå och studietakt som passar
de behov och förkunskaper man har. Arbete och studier kan lättare varvas.
Vidare blir det lättare för invandrare med barn att delta om det finns större
flexibilitet i systemet och möjlighet att samlokalisera barnomsorg och
undervisning. För att ytterligare motverka avhopp och få fler personer att
genomgå sfi-undervisning bör det införas krav på motprestationer.
Exempelvis kan introduktionsersättning kopplas till närvaro. I många
kommuner arbetar man med individuella introduktionsplaner där sfi-
undervisningen kopplas till praktik, arbete, utbildning utifrån invandrarens
personliga förutsättningar. Invandrarpolitiska kommittén föreslår att indivi-
duella introduktionsplaner ska vara förutsättning för att få introduktions-
ersättning.
Högre utbildning och
kvalificerad yrkesutbildning
Många flyktingar och invandrare som kommit till Sverige
har redan en god utbildning. Alltför ofta nobbas deras
kunskaper och utbildningar. Problemet är särskilt uppenbart
för invandrare som nyligen kommit, men problemen uppstår
även för andra- och tredjegenerationsinvandrare.
Många arbetsgivare är tveksamma till de examina som invandrare har. Ett
led är då att kunna få sin utländska examen värderad. De som ansöker om att
få sin utbildning jämförd med motsvarande svenska utbildningar kan vända
sig till Verket för högskoleservice. Resurserna har varit knappa och långa
väntetider har uppstått. Den nuvarande enheten på Verket för högskole-
service behöver förstärkas för att snabbt klara av att värdera utländska
utbildningar. Regeringen bör återkomma med förslag till bättre ekvivalering
av utländska examina.
Även de som fått sin utbildning värderad har problem att komma in på
arbetsmarknaden därför att man inte har kontakter eller praktik. Centerpartiet
har i annan motion föreslagit ett tvåårigt utbildningsprogram där den
enskilde kan komplettera sin utbildning samtidigt som kvalificerade
språkkunskaper i svenska och i fackspråk ges. En tredjedel i denna
utbildning skall vara riktad yrkespraktik.
Arbetsmarknad
Centerns arbetsmarknadspolitik bygger på arbetslinjen. Det
innebär att alla i första hand ska ha ett arbete på den
ordinarie arbetsmarknaden. Om och när detta inte är möjligt
ska utbildning, praktik eller andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder erbjudas. Dessa åtgärder skall syfta till att höja
kompetensen för att kunna ta ett nytt arbete, förhindra
passivisering och social utslagning. Invandrare skall vara en
av de prioriterade grupperna i arbetsmarknadspolitiken.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken kan inte lösa sysselsättnings-
problemen. Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken.
En väl fungerande arbetsmarknad är en viktig förutsättning för möjligheterna
att uppnå de ekonomisk-politiska målen. Ökad tillväxt genom aktiv
näringspolitik ger ökad sysselsättning. Arbetsmarknadspolitiken måste mer
inriktas på att vara smörjmedel för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden,
bryta obalanser som finns på olika delarbetsmarknader och förebygga
utslagning.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken måste förenklas och göras mer
flexibel. Flera steg har tagits i denna riktning. Mer aktiva åtgärder behövs
och skall inriktas på omställning.
Större samordning och samverkan lokalt skapar större effektivitet. Arbets-
förmedling, försäkringskassa och kommun bör i ökad utsträckning samarbe-
ta. Arbetsmarknadspolitiken decentraliseras. Inrättande av arbetsförmed-
lingsnämnder där kommunerna skall utse majoriteten av ledamöterna leder
till att den lokala nivån stärks vilket medger mer flexibla lösningar.
Det största problemet för Sveriges invandrare idag är arbetslösheten.
Invandrarna har en högre arbetslöshet än befolkningen i övrigt. Detta är
förödande på sikt både för den enskilde och samhället. Många invandrare
riskerar att förlora framtidstron.
Nära kopplat till arbetslösheten är integrationsmöjligheterna. Det bästa och
effektivaste sättet att integrera sig i det svenska samhället är via arbete. På
arbetsplatsen lär man sig hur samhället fungerar och får ett större och vidare
kontaktnät. Även för infödda svenskar är detta viktigt då de lär känna
invandrare. Det största problemet är därför att det inte skapas tillräckligt
många nya jobb.
De nya jobben kommer i småföretagen och i nystartade företag. Invandrare
startar och driver företag i högre utsträckning än rikssnittet. Därför är det
angeläget att regelverk ses över för att förenkla för mindre företag och
nystartade företag. För många invandrare har den egna rörelsen blivit ett
kulturellt band med ursprungslandet. De som startat företag har fått en social
ställning och ökat självförtroende. Denna företagsamhet måste uppmuntras
genom utbildning, kontaktverksamhet med företagarorganisationer, stimulan-
ser och regelverk som underlättar att starta och driva eget företag.
Många människor från andra länder har en stark företagartradition. Det
finns många kreativa och nya företagsidéer men ofta behövs det start- och
investeringskapital för att komma igång. Satsningen på starta-eget-bidrag har
varit en offensiv åtgärd bland andra. Det bör övervägas om inte perioden bör
förlängas.
Invandrare har många gånger problem att få medel för att starta eller
expandera via banker och kreditinstituten. Inte minst gäller detta för inno-
vatörer med invandrarbakgrund. Centerpartiets förslag om en företagsgaranti
kan ge invandrare bättre möjligheter till kapital. Företagsgaranti bygger på att
staten går in och garanterar mindre företags kreditvärdighet under en känslig
utvecklingsperiod. Holdingbolag med statliga garantipengar bildas ute i
landet och verksamma företagare engageras i styrelserna. Förslaget om
företagsgaranti ligger i linje med förslag som den invandrarpolitiska
kommittén presenterat. Förslag om företagsgaranti utreds för tillfället.
I ett läge med hög arbetslöshet bland invandrare måste det inom
arbetsmarknadspolitiken mer uppmärksammas invandrarnas situation. De
uppgifter som framkommit om att arbetsförmedlingarna gjort ett urval och
därmed diskriminerat invandrare är synnerligen allvarliga. I ett läge där
arbetsförmedlingarna borde prioritera invandrare har man istället gjort
tvärtom. Centerpartiet anser att en uppföljning måste göras. Vidare bör det
klarare framgå i direktiv att invandrare är en prioriterad grupp inom
arbetsmarknadspolitiken.
Inom ramen för arbetsplatsintroduktion finns utrymme för invandrar-
praktik. Invandrarpraktiken var en mycket uppskattad åtgärd som gav möjlig-
het att skaffa svensk arbetslivs- och yrkeserfarenhet. Praktik ger också
invandrarna en möjlighet att praktiskt få visa vad de duger till och vilken
kompetens de faktiskt besitter.
Arbetsförmedlingen och andra offentliga institutioner måste känna att de
har en opinionsbildande roll. En av de viktigaste åtgärderna är att utbilda,
påverka och informera arbetsgivare och fackliga organisationer om invand-
rarfrågorna i arbetslivet och betydelsen av tvärkulturellt samarbete.
Därutöver måste invandrarna även få mer kunskaper om hur arbetslivet
fungerar, om skyldigheter och rättigheter och om oskrivna lagar. Mentorskap
och handledning är då viktiga delar. I samband med arbetsmarknadsutbild-
ning och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör detta klarare framgå.
Etnisk diskriminering
Den 1 juli 1994 infördes regler om förbud mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Av de fall som anmälts till
diskrimineringsombudsmannen, DO, har inget fall lett till
någon åtgärd.
Tyvärr kan inte lagstiftningen komma åt alla straffvärda beteenden. Det
finns många exempel på att arbetsgivare och personalrekryterare finner en
rad skäl för att inte anställa invandrare trots att utbildning och
svenskkunskaper är bra. Detta problem gäller inte bara förstagenerationens
invandrare utan även andragenerationens invandrare. För andragenerationens
och tredjegenerationens invandrare är signaleffekten från samhället att det
inte spelar någon roll om du utbildar dig - du får inte arbete ändå. Det är
allvarligt att lagen inte lett till åtgärd. Än allvarligare är just den signal
som
samhället sänder ut. Lagen mot etnisk diskriminering har uppenbarligen inte
visat sig ge avsedd effekt. Mot denna bakgrund anser Centerpartiet att lagen
bör skärpas. Regeringen bör återkomma med förslag.
Även om många invandrare är väl så meriterade och kompetenta blir de
inte ens kallade till anställningsintervju. Invandrare får inte chansen att tala
för sin sak. Ett sätt att åtgärda detta är att det alltid vid anställningar
skall
kallas minst en person med invandrarbakgrund till anställningsintervju,
under förutsättning att denne är kvalificerad för tjänsten.
Invandrartäta
bostadsområden
Vissa invandrartäta bostadsområden har fått låg status. I
dessa områden har verksamheten i området påverkats
negativt. Serviceutbudet minskar. Samhällsservice i form av
t ex vård och omsorg och kulturutbud har även detta minskat.
Många har flyttat från dessa områden och sökt sig till andra områden.
Många gånger har de som stannat kvar varit invandrare. Därtill har många
nya invandrare sökt sig till dessa områden där de haft landsmän och social
förankring. Låg status och en stämpel som invandrarområde har påverkat
området negativt. Hög arbetslöshet och stor social utslagning har kommit att
prägla dessa områden. Risken för segregering är uppenbar.
Stora grupper av invandrare riskerar att komma i ett permanent
utanförskap. Deras intressen tas sällan upp i den offentliga debatten, deras
intressen företräds inte när beslut tas som berör dem. Man kan med fog tala
om att det här föreligger en politisk eller demokratisk marginalisering.
Samhällets politik visavi dessa grupper har präglats av tysthet. Utveck-
lingen utför har fått gå utan att det mer än marginellt höjts röster. Center-
partiet anser att det lokala engagemang som finns bland de boende skall
utgöra en byggsten för att vända denna utveckling. Samhället måste då
medverka till att släppa loss det engagemang och den entusiasm som de
boende här trots allt har. Först då kan en god utveckling uppstå.
Under senare tid har en diskussion väckts där boende i ett område i Malmö
frivilligt åtagit sig att rusta upp i området. Dessa har fått en hyresreduktion.
På grund av att inte samtliga ställde upp påfördes de som fick hyresreduktion
förmånsskatt. Detta är ett exempel på att det lokala engagemanget inte
tillåtits flöda. De insatser som de boende gjort har varit till stort gagn för
samtliga. Sammanhållningen och den sociala gemenskapen har stärkts.
Skattereglerna måste ses över i akt och mening att inte "straffa" lokalt
engagemang.
Nationellt
upprustningsprogram
Centern anser att avsatta medel för särskilda insatser i
invandrartäta områden bör kunna användas för att stärka och
förbättra den offentliga och kommersiella servicen, för
renoveringsprojekt, stimulera nyföretagande, föreningsliv
etc. Genom ökad aktivitet och kommersiell service kan
områdena göras mer attraktiva.
Alternativkostnaden för att inte satsa är framtida stora samhällsekono-
miska kostnader i form av ökade klyftor och motsättningar. Centerpartiet kan
inte acceptera en utveckling som innebär att en särskild underklass skapas.
Lokalt självstyre
Centerpartiet anser att ökat lokalt självstyre bör införas med
direktvalda lokala stadsdelsstyrelser i invandrartäta områden.
Genom detta kan lokalt engagemang, delaktighet och ansvar
för närområdet uppmuntras. Dessa lokalt valda organ bör
kopplas till det ovan föreslagna upprustningsprogrammet. En
förutsättning för att få medel skall vara att det finns en lokal
självförvaltning som beslutar om vilka insatser som skall
göras.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag till ökat
lokalt självstyre senast i samband med att den invandrarpolitiska proposi-
tionen presenteras.
Vård och omsorg
Andelen äldre med invandrarbakgrund kommer att öka.
Majoriteten av dessa har sådana kunskaper och erfarenheter
av det svenska samhället att kontakten med omsorg,
socialtjänst och sjukvård inte kommer att utgöra något
problem. Undantagen är äldre invandrare med dåliga
kunskaper i svenska eller de som drabbats av
demenssjukdomar och förlorat förmågan att förstå och tala
svenska, d v s det sist inlärda språket.
Sveriges demografiska struktur innebär att andelen äldre i samhället
kommer att öka framöver. Det nya är att andelen äldre invandrare kommer att
öka. Inom denna grupp kommer även att finnas en större blandning av olika
nationaliteter.
Mycket litet har gjorts för att planera och möta denna nya situation. Inom
den offentliga sektorn kommer stora personalgrupper att ställas inför en
situation där deras språkliga kompetens inte alltid räcker till. Vi anser att
detta är något som måste beaktas i större utsträckning framöver.
I ett flerkulturellt samhälle måste den offentliga servicen kunna inrymma
personal eller institutioner där man kan kommunicera på annat språk än
svenska och har insikt om andra kulturer och traditioner. Inom vård- och
omsorgssektorn kommer vi att behöva vårdpersonal som behärskar flera
språk. Det bör vara naturligt att det finns personal inom t.ex. barnomsorg,
vård eller äldreomsorg som kan kommunicera på annat språk än svenska. Vid
sidan om direkta språkkunskaper är det av vikt att personalen har förtrogen-
het och kunskap att ta emot och hjälpa personer med annan kulturell
bakgrund och hemvist.
Många äldre invandrare väljer att bo hemma. För dessa är det viktigt att de
som hjälper dem talar samma språk. Invandrarungdomar kan här spela en
viktig roll genom att hjälpa äldre med samma kulturella bakgrund, som talar
samma språk. Detta gör att invandrarungdomarna tränar sitt hemspråk
samtidigt som de äldre får service och vård av någon som talar samma språk.
Information och service på olika språk vad gäller t.ex. kommunal service
måste kunna tillhandahållas. Det är av värde att man inom offentlig service,
vård och omsorg rekryterar personal med invandrarbakgrund och därmed tar
tillvara deras språkkunnighet och kulturkompetens. Detta är något som i
betydligt större omfattning måste beaktas i kommunala vård- och omsorgs-
planer.
Många av de flyktingar som kommer hit har upplevt krig, förföljelse och
tortyr. Dessa har starkt behov av psykiatrisk hjälp. Samtidigt finns det få som
kan ge denna terapihjälp på deras eget språk. Detta problem behöver
uppmärksammas och lösas i kommunernas planering av hälso- och sjukvård.
Idag finns det få institutioner som är tvåspråkiga. Det bör vara naturligt att
språkgemenskap skall kunna utvecklas inom ramen för den offentligt
finansierade omsorgen. Många gånger tvingas de anhöriga att ta hand om
och vårda sina föräldrar när dessa inte känner sig hemma i t ex gruppboende
beroende på att de boende inte har en språkgemenskap. Centern anser att t ex
gruppboende för äldre bör kunna tillhandahållas och utformas med
språkgemenskap som grund. Språkkunskaper skall ges ett meritvärde vid
anställning inom kommun och landsting, i synnerhet skall detta gälla för
invandrare med tvåspråkighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för och inriktning av invandrarpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemspråkscheck,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att starta fristående skolor på språklig och kulturell basis,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningscheck för svenska för invandrare,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om motprestationer för att få fler att genomgå svenska för
invandrare,1
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan utbildning som
anförts om ekvivalering av utländska examina,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att invandrare skall prioriteras inom arbetsmarknadspolitiken,2
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i lagen om
förbud mot etnisk diskriminering i enlighet med vad i motionen anförts,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det alltid kallas minst en person med invandrarbakgrund till
anställningsintervjuer,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationellt upprustningsprogram för invandrartäta områden,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad delaktighet och lokalt självstyre,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att språkkunskaper ges meritvärde vid anställning inom kommun
och landsting.
Stockholm den 6 oktober 1996
Ingrid Skeppstedt (c)
Roland Larsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Karin Israelsson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)