Segregationen är ett problem i det svenska samhället som
diskuteras ur olika aspekter. Vi har en såväl klassmässig som
etnisk segregation - och klyftorna mellan olika grupper
tenderar att fördjupas. Frågan har många dimensioner,
sociala, kulturella men även rättsliga och demokratiska.
Segregation skapar utanförskap och grund för motsättningar. Motsatsen är
integration.
Den etniska segregationen har också en social sida: allt större delar av
underklasserna utgörs av människor ur olika etniska minoriteter. Då etniska
minoriteter särbehandlas leder det samtidigt till social särbehandling.
De demokratiska institutionerna är ofta uppbyggda på ett sätt som inte
beaktar de förhållanden som skapas när länder utvecklas från relativ
homogenitet till större skillnader och segregation. Minoriteter får svårt att
hävda sig inte minst inom de politiska systemen: majoritetsgrupperna får
förstärkt majoritet ju högre upp i de samhälleliga maktsfärerna vi rör oss.
Detta kan exemplifieras med de svartas ställning i USAs politiska system
men likaväl med invandrarnas position i Sverige.
Det politiska utanförskap som många flykting- och invandrargrupper
upplever i det svenska samhället har vi här sökt möta bl.a. med rösträtt för
invandrare i kommunala val.
Detta har i någon mån lett till ökat engagemang i och för landet bland
många invandrare, men samtidigt ser vi att valdeltagandet bland invandrare
tenderar att minska.
Detta torde delvis vara en spegling av stärkta segregationstendenser men
också av att de politiska institutionerna och partierna inte har en färdig
beredskap eller ett arbetssätt som är avpassat för ett mångkulturellt och
integrerat samhälle.
En del i denna politiska segregation betyder att rösträtten är olika - den
kommunala rösträtten är bara en partiell rösträtt.
Vänsterpartiet har under många år krävt att invandrare skall ha rösträtt
också i riksdagsval efter samma regler som gäller för kommunalval. Våra
skäl för denna ståndpunkt är att rösträtten skall följa boendet och där
människan har sitt sociala liv. Vi har inte ändrat vår uppfattning i detta
avseende.
Mot detta har anförts att det formella medborgarskapet bör vara avgörande
för om någon med sin röst ska kunna påverka landets politik.
Medborgarskap genom naturalisation kan man, om man uppfyller vissa
villkor, erhålla efter 5 år. Frågan prövas av Invandrarverket. Då byte av
medborgarskap är ett stort steg, kan formerna för medborgarskapsansökan
verka avhållande. Skulle ett medborgarskap kunna nås lättare och på ett mera
välkomnande sätt, skulle sannolikt fler invandrare välja den möjligheten. Det
sociala sammanhanget skulle då lättare bli ett med det formella
medborgarskapet. Och rösträtten för invandrare kunna bli hel, integrationen
vinna och utanförskap och segregation dämpas.
Vi menar därför att en utredning bör tillsättas med uppdraget att underlätta
medborgarskap genom naturalisation.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om formerna för ett
underlättat medborgarskap enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Kenneth Kvist (v)