Motion till riksdagen
1996/97:Sf628
av Majléne Westerlund Panke (s)

Flyktingbarns rätt till sjukvård


Sverige tar i första hand emot flyktingar som på egen hand
sökt sig till Sverige och som söker asyl efter ankomsten. De
asylsökande placeras vanligtvis på en av Invandrarverkets
förläggningar under utredningstiden. Väntetiden på
förläggningen blir ofta lång. I praktiken har flyktingarna
tillgång till förläggningssjukvården som till huvudsak
inriktar sig till somatiska sjukdomar.
Det är vanligt att flyktingbarn som anländer till Sverige under lång tid
dessförinnan inte har kunnat få kvalificerad hjälp för skador och sjukdomar i
hemlandet. Krig och förföljelse har hindrat många från att söka hjälp. Många
flyktingbarn har därför ett stort behov av sjukvård.
Många barn lider av kroniska sjukdomar och funktionshinder. Emellertid
handlar ohälsa hos flyktingbarn främst om psykosociala problem som hänger
samman med traumatiska upplevelser i hemlandet. Hälso- och sjukvården för
asylsökande fungerar i stort men det finns brister, inte minst vad gäller
barnens situation. Det är anmärkningsvärt att endast ett litet antal sjukvårds-
enheter försöker identifiera flyktingbarn som har haft traumatiska upplevel-
ser. Viktigt är att erbjuda dessa barn stöd och i utvalda fall barnpsykiatrisk
behandling så snart som möjligt.
Endast ett litet antal enheter rapporterar i dag något regelbundet samarbete
med barnpsykiatrisk expertis. Det är angeläget att sjukvårdsteamet på
förläggningarna kan göra den första bedömningen, men där det behövs
remittera till specialistvård. Det förefaller som om rutinerna för detta är bra
när det gäller somatiska sjukdomar medan kompetensen och resurserna för
handläggning av psykiska och psykosomatiska problem varierar stort runt om
i landet.
Vad som i dagsläget behövs är en annan syn på flyktingbarns hälsa.
Personalen på förläggningarna i hela landet bör ha lika möjligheter att hämta
upp specialistkunskapen som finns inom barnpsykiatrin, samt möjlighet till
handläggning, för att se till helheten beträffande flyktingbarnens hälsa.
Med minskade resurser för landstingen och högre belastning för
personalen innebär det att flyktingbarn med psykiska besvär inte får tillräck-
lig vård. Jag tycker därför att det är angeläget att undersöka möjligheten att
personalen i Invandrarverkets regi får större möjligheter att samarbeta med
den psykiatriska vården inom respektive landsting, vilket kan innebära att
traumatiska upplevelser hos flyktingbarn kan uppmärksammas och därmed få
hjälp att bearbetas i ett tidigt skede tillsammans med personer med
kunskaper inom kristerapin.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyktingbarns rätt till sjukvård.

Stockholm den 7 oktober 1996
Majléne Westerlund Panke (s)