Sverige tar i första hand emot flyktingar som på egen hand sökt sig till Sverige och som söker asyl efter ankomsten. De asylsökande placeras vanligtvis på en av Invandrarverkets förläggningar under utredningstiden. Väntetiden på förläggningen blir ofta lång. I praktiken har flyktingarna tillgång till förläggningssjukvården som till huvudsak inriktar sig till somatiska sjukdomar.
Det är vanligt att flyktingbarn som anländer till Sverige under lång tid dessförinnan inte har kunnat få kvalificerad hjälp för skador och sjukdomar i hemlandet. Krig och förföljelse har hindrat många från att söka hjälp. Många flyktingbarn har därför ett stort behov av sjukvård.
Många barn lider av kroniska sjukdomar och funktionshinder. Emellertid handlar ohälsa hos flyktingbarn främst om psykosociala problem som hänger samman med traumatiska upplevelser i hemlandet. Hälso- och sjukvården för asylsökande fungerar i stort men det finns brister, inte minst vad gäller barnens situation. Det är anmärkningsvärt att endast ett litet antal sjukvårds- enheter försöker identifiera flyktingbarn som har haft traumatiska upplevel- ser. Viktigt är att erbjuda dessa barn stöd och i utvalda fall barnpsykiatrisk behandling så snart som möjligt.
Endast ett litet antal enheter rapporterar i dag något regelbundet samarbete med barnpsykiatrisk expertis. Det är angeläget att sjukvårdsteamet på förläggningarna kan göra den första bedömningen, men där det behövs remittera till specialistvård. Det förefaller som om rutinerna för detta är bra när det gäller somatiska sjukdomar medan kompetensen och resurserna för handläggning av psykiska och psykosomatiska problem varierar stort runt om i landet.
Vad som i dagsläget behövs är en annan syn på flyktingbarns hälsa. Personalen på förläggningarna i hela landet bör ha lika möjligheter att hämta upp specialistkunskapen som finns inom barnpsykiatrin, samt möjlighet till handläggning, för att se till helheten beträffande flyktingbarnens hälsa.
Med minskade resurser för landstingen och högre belastning för personalen innebär det att flyktingbarn med psykiska besvär inte får tillräck- lig vård. Jag tycker därför att det är angeläget att undersöka möjligheten att personalen i Invandrarverkets regi får större möjligheter att samarbeta med den psykiatriska vården inom respektive landsting, vilket kan innebära att traumatiska upplevelser hos flyktingbarn kan uppmärksammas och därmed få hjälp att bearbetas i ett tidigt skede tillsammans med personer med kunskaper inom kristerapin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingbarns rätt till sjukvård.
Stockholm den 7 oktober 1996
Majléne Westerlund Panke (s)