Flyktingmottagandet är statens ansvar vad gäller
finansieringen, som ska ske med statliga medel. Det s.k.
schablonbidraget som utgår med 150 900 kronor för vuxen
och med 92 600 kronor för barn under 16 år är beräknat att
täcka kommunens kostnader i tre och ett halvt år. Därefter
övergår det ekonomiska ansvaret för flyktingen till
kommunen.
Idag har kommunerna fått ta ansvar för regeringens finanspolitik, vilket
resulterat i att socialbidragskostnaderna skjutit i höjden. Genom sänkta nivåer
i transfereringssystemen och den höga arbetslösheten är 700 000 människor
helt eller delvis beroende av socialbidrag. Socialtjänsten har förvandlats till
en administrativ enhet för ekonomiskt stöd. Vänsterpartiet vill att
socialtjänsten skall återgå till vad den en gång var, nämligen ett skyddsnät
som fångar upp socialt utslagna.
Arbetslöshetsbekämpningen har inte lyckats och den högsta arbetslösheten
har invandrade kvinnor och män. Många av dem har aldrig kommit in på den
svenska arbetsmarknaden. Schablonbidraget täcker kommunens kostnader i
tre och ett halvt år, men därefter tvingas den arbetslöse att leva på
socialbidrag. Förutom att det belastar kommunernas socialbidragskonton är
det en mycket förnedrande situation för människor som inget hellre vill än att
försörja sig.
Vänsterpartiet anser därför att statens ekonomiska ansvar för flyktingarna
bör förlängas. Vi vill därför öka kommunersättningen med 450 000 miljoner
kronor för flyktingmottagande. Kommunernas ekonomi förbättras och
flyktingarna slipper det förnedrande i att söka socialbidrag. Det blir också
allt
svårare för de främlingsfientliga att ställa t.ex. äldreomsorg, som också är en
kommunal angelägenhet, mot socialbidrag för flyktingar.
Äldre invandrare
För att uppbära ålderspension krävs idag att man skall ha
varit bosatt i Sverige i 40 år. De flyktingar som fått
flyktingstatus eller är de facto-flyktingar är undantagna från
40-årsregeln. De invandrare som fått uppehållstillstånd av
humanitära skäl är dock enligt AFL 5 kap. 7 § inte
berättigade till ålderspension. Under en lång tid har Sverige
fört en sådan flyktingpolitik att endast 1-2 % av alla
asylsökande fått flyktingstatus eller fått stanna av de facto-
skäl. Resterande, d.v.s. 98 %, har fått stanna av humanitära
skäl. Staten har för dessa äldre invandrare därmed skjutit
över det ekonomiska ansvaret för sin restriktiva
flyktingpolitik på kommunerna.
Visserligen ersätts kommunerna för de faktiska kostnaderna för social-
bidrag, men bara så länge den invandrade inte erhåller svenskt medborgar-
skap. För i och med att svenskt medborgarskap erhålls upphör statens
ekonomiska ansvar. Detta kan få absurda konsekvenser. En 70-årig
Mapucheindian hade fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Efter några år
i Sverige ville han bli svensk medborgare. Eftersom han inte hade
ålderspension utan tvingades söka socialbidrag hade han inte pengar att betala
vad det kostar att anhålla om svenskt medborgarskap. Socialtjänsten i hans
kommun beviljade inte hans ansökan om extra pengar. Med tanke på gällande
regler är det inte svårt att dra slutsatsen att anledningen var att det
ekonomiska ansvaret för den 70-årige Mapucheindianen då helt skulle övergå
till kommunen.
Genom 40-årsregeln finns också ett växande antal äldre invandrare som
inte kan leva på sin ålderspension utan måste söka kompletterande
socialbidrag. För dessa och för dem som fått uppehållstillstånd av humanitära
skäl, borde övervägas att införa ett stöd i form av särskild folkpension.
Det är svårt att få fram någon uppgift om hur många invandrare det gäller.
Det är också svårt att få fram uppgifter om hur mycket i kronor som skiljer
mellan socialbidrag och folkpension, eftersom normerna för socialbidragen
varierar från kommun till kommun.
Vänsterpartiet har beräknat att det skulle behöva skjutas till cirka 10
miljoner för att omvandla socialbidragen för äldre invandrare till en särskild
folkpension för äldre invandrare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det statliga ansvaret för flyktingar och att bidragen till
kommunerna ökar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän
försäkring så att en särskild folkpension kan ges till äldre invandrare.
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Ulla Hoffmann (v)