Nästan hälften av alla flyktingar som kommit till vårt land och flyttat ut i kommunerna är barn och ungdomar under 18 år. Tillsammans med en rad andra länder har också Sverige skrivit på en FN-konvention som reglerar barns rättigheter oavsett status och nationalitet. Det innebär en rad förpliktelser. Konventionens tillämpning när det gäller barn som sökt eller erhållit flyktingstatus kan sammanfattas på följande sätt: Dessa barn ska ha samma rättigheter och förmåner som svenska barn. Flyktingbarn är i första hand barn, i andra hand flyktingar.
Det speciella med flyktingbarnen är att de blivit uppryckta ur sitt sociala sammanhang. De flesta har också andra trauma, fysiska och psykiska, i sin historia. Många har farit illa före eller under flykten. För en del har situationen förvärrats under väntetiden i Sverige. Oavsett bakgrund och skälen till flykten är de alla offer för vuxenvärldens manipulationer.
Barn som kommunplaceras utan uppehållstillstånd har erfarenhetsmässigt också stora behov, psykosociala skäl ligger ofta bakom denna placering. Det kan vara svårigheter för barnen att klara förläggningsmiljön, psykiska besvär hos föräldrarna, förlust av familjemedlemmar med behov av stöd från anhöriga etc.
I Sverige har frivilligorganisationerna spelat en stor roll när det gäller att nå ut till barn och ungdomar. När det gäller myndigheter är det sämre ställt. Barnets bästa ska komma i främsta rummet när det gäller åtgärder, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar eller administrativa myndigheter eller lagstiftande organ.
Alla asylutredningar ska göras individuellt, som lagen föreskriver, på ett tidigt stadium i samarbete med socialtjänsten. Socialtjänstlagens bestämmel- ser om socialtjänstens ansvar för alla som vistas i kommunen ska tillämpas även på asylsökande barn, med eller utan familj. Hänsyn ska tas till mödrar med små barn och till gravida kvinnor. Sådana omständigheter bör betraktas som synnerliga humanitära skäl. Ensamkommande flyktingbarn bör oavsett uppehållstillstånd erbjudas samma skydd, bistånd och vård som bofasta barn. De behöver insatser från landstingen i samverkan med kommunerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asylhantering bör baseras på varje individ,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens ansvar för asylsökande och flyktingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stor hänsyn bör tas till små barns och gravida kvinnors möjlighet till asyl,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ensamma flyktingbarn bör ha samma rätt till skydd, vård och bistånd som bofasta barn.
Stockholm den 2 oktober 1996
Pär-Axel Sahlberg (s) Juan Fonseca (s)