Motion till riksdagen
1996/97:Sf611
av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s)

Övergripande strategi för invandrare i Sverige


Vi blir mer och mer beroende av kontakt och impulser över gränserna. Vi kan
inte bygga murar mot omvärlden, murar betyder isolering och tillbakagång.
Utvecklingen för människorna närmare varandra, kontakt som betyder
stimulans men också nötning och svårigheter. Internationalismen får inte
endast vara en känsla på distans. Den blir alltmer en del av vår vardag.
Invandrarna i Sverige kan på sätt och vis sägas förebåda en ny tid. De vill bli
en del av vår gemenskap. Den framtid vi kan skönja kommer att föra med sig
mycket påfrestningar och svårigheter, när vi svenskar skall anpassa oss till en
förändrad verklighet.
Juldagen 1965, Olof Palme i radio.
Man bör tolka Olof Palmes tal som ett försök att beskriva att
i Sverige har man under en lång tid vant sig vid att de som
bott i landet hade gemensamma kulturella, etniska, språkliga
och religiösa rötter. Som en konsekvens av den allt snabbare
internationaliseringen förändrades gamla mönster och nya
har skapats.
Människors rörlighet är större nu än tidigare. Under en period kom många
invandrare till Sverige för att arbeta i industrin. Till följd av den höga
arbetslösheten i Sverige förekommer nu praktiskt taget ingen arbetskrafts-
invandring. Men många av dem som kom under 1960- och 1970-talen bor
fortfarande i Sverige och deras barn har vuxit upp i vårt land. Politisk för-
följelse, fattigdom, misär men också krig har tvingat människor från Latin-
amerika, Afrika och Asien att fly från sina länder. En del av dessa har fått
stanna i Sverige. Efter kommunismens fall i östra Europa har motsättningar
mellan olika nationer och folkgrupper lett till väpnade konflikter och krig. För
första gången sedan andra världskriget flyr nu människor från krigsområden i
Europa. En del av dessa har också kommit till Sverige.
Vi som idag har hemortsrätt i Sverige har olika bakgrund. En del är sedan
generationer rotade i Sverige. Andra har kommit hit som arbetskraft och åter
andra har fått uppehållstillstånd för att de har flytt undan förföljelse i sitt
ursprungliga hemland. Alla som bor i Sverige, som fötts till rätten att leva
här, eller som förvärvat den rätten, alla hör hit. Det innebär att den politik
som förs i landet skall gälla alla.
"Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle. Vi måste gemensamt för-
hindra att samhället splittras genom motsättningar mellan människor från
olika länder och kulturer. Hela vårt samhälle måste mobiliseras för att öka
integrationen och motverka segregationen."
Så sade statsminister Ingvar Carlsson i regeringsförklaringen den 7 oktober
1994. Ingvar Carlsson har med detta, 30 år efter Olof Palmes tal, konstaterat
att invandringen har förändrat Sverige i etnisk bemärkelse, drygt en och en
halv miljon av landets invånare har rötter i andra länder och kulturer. Det
mångetniska samhället har kommit för att stanna.
Det finns de som skräms av att enhetskulturen bryts och att en kulturell och
etnisk mångfald blir en del av en ny svensk identitet. Det finns en kraft i den
omvandling som Sverige genomgår. Den kraften kan bli konstruktiv och
stärka oss som nation i en omvärld som ställer högre krav på flerkulturell och
flerspråkig kompetens i våra relationer med omvärlden. Men den kraften kan
bli destruktiv om sociala klyftor, massarbetslöshet, tvåtredjedelssamhälle,
främlingsfientlighet, utanförskap och segregation fortsätter att växa i vårt
land. När det sker ställs grupper mot varandra. Fattig blir fattigs fiende.
Sverige har efter andra världskriget kunnat utvecklas från ett bonde-
samhälle till en industrination med en ganska unik välfärd för alla sina
invånare. Den svenska modellen har varit ett exempel för många andra länder
i världen. Full sysselsättning, hög levnadsstandard och social trygghet för alla
har givit människorna bra levnadsförhållanden. Alla demokratiska rättigheter
har utvecklats och genom människors inflytande har ett socialt integrerat
samhälle kunna skapas.
Genom ett allt mer starkt internationellt beroende, ekonomisk kris i hela
Europa och de rika länderna, massarbetslöshet, underskott i landets finanser,
allt mer tydliga klasskillnader och en allt mer socialt och etnisk segregation
har välfärdssamhället gått in i en ny fas av kris med institutioner och makt-
strukturer som ej längre motsvarar det nya Sverige. Vi ställs idag inför nya
och mera komplicerade förändringar i vårt land. Vi håller på att lämna
industrisamhället och går med mycket snabba steg in i kunskapssamhället.
Hela arbetsmarknaden genomgår idag stora omvandlingsprocesser där höga
krav på särskilda och mycket kvalificerade kunskaper ställs. Stora grupper i
samhället som ej har kunnat tillgodogöra sig utbildning och kunskaper för det
nya kunskapssamhället lämnas utanför arbetsmarknaden. Samhället
segregeras mer och mer. Kampen mot segregation kommer därför att bli en
av Sveriges viktigaste uppgifter under en lång tid framöver. Det är nu som
samhället och dess politiska institutioner måste söka nya lösningar och kunna
höja blicken inför den framtida utvecklingen. Det är nu som vi måste
formulera nya visioner för det kommande samhället. Det är nu vi måste
formulera en integrationspolitik som förhindrar stora sociala konfrontationer i
vårt land.
Respekt för olikheter
För att formulera en integrationspolitik krävs det tolerans för
det annorlunda från majoritetssamhället men också
delaktighet och bejakande av det mångetniska Sverige. Det
handlar om att kunna utveckla ett samhälle där samexistens
kräver respekt för olika gruppers olikheter. Ett integrerat
Sverige kommer att kräva nya sätt att tänka och formulera
visioner som alla grupper i samhället identifierar sig med.
Det kommer också att krävas respekt för olikheter och
bejakande av nya tankesätt där gamla svenska mallar inte
längre kan gälla. Det kommer också att kräva delaktighet och
verkligt inflytande av de grupper i samhället som idag är
segregerade och utanför. Dessa grupper måste kunna
formulera sina drömmar och behov. Samhällets
maktstrukturer måste öppnas för att kunna ge dessa grupper
möjligheter till ett värdigt liv. Vi måste vara beredda att
acceptera att stora resurser satsats på dem som har det sämre
i vårt land. Med andra ord det kommer att krävas
omprövningar av principer som har gällt under decennier.
Den mest relevanta frågan idag och framöver kommer att
vara: Hur bygger vi ett land för alla dess invånare oavsett ras,
religion, ursprung och språk?
Integrationspolitiken måste göra de olika invandrargrupperna till subjekt
och inte objekt i politiken. Bara så kan dessa integreras. Vi måste låta mång-
falden blomma, låta den rikedom som idag finns överallt i vårt land prägla
alla institutioner och maktstrukturer.
För oss är det självklart och grundläggande att genom politiskt arbete skapa
bästa möjliga livsvillkor för alla människor i samhället. Mot denna bakgrund
är det inte bara en demokratisk nödvändighet att ge invandrare i vårt land
möjligheten att känna sig välkomna med respekt för sin särart, ursprung,
kultur, språk och religion. Det är samtidigt en utmaning för de politiska
organisationerna att finna nya former för sin verksamhet som möjliggör och
stimulerar invandrare att engagera sig i sitt nya land. Den politiska
verksamheten måste upplevas som rättvis och jämlik för alla som vill
engagera sig för ett bättre samhälle.
Ett misslyckande att engagera fler i det politiska arbetet, inklusive invand-
rare, skulle leda till en framtida försvagning av demokratin, solidariteten och
sammanhållningen i samhället. Invandrarna är en positiv tillgång i samhället
som måste användas bättre.
Vad är integration?
Ordet integration kommer av det latinska integration, av
integer; orörd,
ostympad, hel fullständig, oförvitlig. På samma rot bygger
lånordet integritet. Somliga menar att integration är ett
gummibegrepp, en retorisk term som politiker 1975 antog för
att komma bort från begreppet assimilation. (Assimilation =
när man frånsäger sig sitt ursprung och sin kultur.)
Den parlamentariska kommittén för översyn av invandrarpolitiken fick i
uppgift att närmare se på integrationen. Kommittén tar upp den officiella
målsättningen med invandringspolitiken; jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Trots förklaringar av dessa tre begrepp förefaller det som om invandrarna
skuldbeläggs för den uteblivna integrationen. Men vilken skuld bär
samhället? Vilka faktorer spelar in för att möjliggöra/försvåra integration?
Frågan om integration berör socialdemokratin djupare än man kanske först
anar. Folkhemsidén har genom decennier tolkats som en likriktning, där
enhetlighet har fått stå för en och samma möjlighet. Folkhemsidén synes här
inte motsvara valfrihetsmålet på det kulturella planet, vad man tror på och
älskar.
Möjlig definition:
Termen assimilation måste överges eftersom den förutsätter
att man frånsäger sig sitt ursprung och sin kultur.
Termen integration bör vara den vi använder, men den måste definieras
från grunden.
Rätt förstått kommer integrationsbegreppet att betyda att man fullt ut
bejakar det multikulturella samhället och ger människor tillfälle att utvecklas
utifrån sina egna kulturella förutsättningar inom ramen för det gemensamma
samhället.
En rimlig förutsättning för en interkulturell utveckling, dvs att olika
kulturer lever i fredlig samverkan med varandra,  är jämlikhet på alla nivåer,
på arbets- och bostadsmarknad, i utbildning, i kultur- och religionsutövning.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtagandet av en gemensam definition på integrationsbegreppet
och ett nationellt program för arbetet med integrationen.

Stockholm den 2 oktober 1996
Pär-Axel Sahlberg (s)

Juan Fonseca (s)