Den 31/1 1995 lades invandrarförläggningen i Kramfors ned.
Detta betydde för kommunen 120 tomma lägenheter samt
ytterligare arbetslöshet.
Under hela den tid som förläggningen funnits i kommunen har flyktingarna
bemötts på ett mycket välvilligt sätt av kommuninnevånarna. Antalet
flyktingar har tidvis uppgått till 1 500 stycken. Den sociala miljön har alltså
varit god. I dag finns i Sverige många flyktingar med tillfälliga uppehålls-
tillstånd. De finns i Sverige i avvaktan på att det skall bli fred i deras
hemländer, och de ska kunna återvända dit.
Det erkänns i dag allmänt att överföring och utveckling av kunskap är den
effektivaste biståndsinsatsen. Men för att kunskapen skall kunna överföras till
de behövande länderna på ett konstruktivt sätt krävs att den förmedlas av
personer med kunskap om vad landet behöver i fråga om hjälpinsatser såväl
tekniskt som socialt.
De som bäst känner till behoven i sina hemländer torde vara flyktingarna
själva. Genom att ge dessa en utbildning i biståndsarbete, katastrofhjälp m.m.
I stället för en passiv väntan kunde de fungera som biståndsarbetare i sina
egna hemländer, och vi får en tydligare koppling mellan flykting- och
biståndspolitik.
I Kramfors finns möjligheterna att förverkliga dessa idéer genom att på
försök starta en s. k. repatrieringsanläggning. I kommunen finns Sida Sandö
med sina unika möjligheter att ge utbildning i biståndsarbete. I nära
anslutning finns räddningsskolan där utbildning kan ges i katastrofhjälp, ett i
övrigt väl fungerande utbildarnät, lokaler och lägenheter att disponera, god
social miljö samt en politisk vilja att genomföra projektet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en repatrieringsanläggning.
Stockholm den 3 oktober 1996
Kerstin Kristiansson (s)
Agneta Lundberg (s)
Sven Lundberg (s)
Hans Stenberg (s)
Britta Sundin (s)
Susanne Eberstein (s)