Kvinnor som kommer till Sverige för att gifta sig med
svenska män eller med här bosatta landsmän eller andra
invandrare blir föremål för s k uppskjuten
invandringsprövning. Den innebär att utlänningen ansöker
om uppehållstillstånd och åberopar anknytning till en i
Sverige bosatt person. Efter utredning med den sökande görs
motsvarande utredning med den som befinner sig i Sverige.
Utredningens syfte är att undersöka hur allvarlig
anknytningen är. Beslut fattas därefter av Invandrarverket.
Beviljas ansökan ges ett första tillstånd för sex månader,
sedan delegerar Invandrarverket till polismyndigheten att
besluta om tre på varandra följande sexmånaderstillstånd ifall
anknytningen består. Permanent uppehållstillstånd ges
vanligen efter det att anknytningen bestått i två år. Om det
finns gemensamma barn kan permanent uppehållstillstånd
beviljas tidigare.
Från framför allt landets kvinnojourer kommer nu rapporter om kvinnor
som brutit upp från förhållandet inom de två åren på grund av misshandel
samt utnyttjande och förnedring av olika slag. De utvisas nu därför att
misshandel enligt praxis inte får utgöra ensam grund för att man skall få
permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det måste nämligen föreligga också
andra problem av social art om kvinnan skall få stanna, men dessa problem
kan vara mycket svåra att få fram i samband med utredning av kvinnans
situation.
Problemen med systemet med uppskjuten
invandringsprövning är av flera slag.
Kvinnor som återvänder till sina hemländer efter ett sådant här
förhållande har svårt att bli accepterade igen. Skilsmässor accepteras
ofta inte i deras kultur och frånskilda har låg status.
De invandrade kvinnor som misshandlas av sina män vågar inte anmäla
detta p g a rädsla för utvisning. Männen kan också använda det som ett
hot som då alltid hänger över kvinnan.
"Kvinnoimport", d v s att män i Sverige genom förmedlingsfirmor tar
hit kvinnor från andra länder, främst Polen, Filippinerna och Thailand,
sätts ofta i samband med systemet med uppskjuten invandringspröv-
ning. Den gör det möjligt för män att sätta i system att ta hit kvinnor
som de sedan misshandlar. Kvinnojouren, kvinnoorganisationer och
även socialtjänsten har påpekat detta fenomen.
Dessa invandrande kvinnor saknar ofta sociala kontaktnät och är socialt
isolerade.
Språksvårigheter gör det svårt att få ut information till kvinnorna om
deras rättigheter. Det händer också att deras män förbjuder dem att gå
på svenskundervisning. På så sätt får de ännu ett övertag över
kvinnorna.
I februari 1996 tillsatte regeringen en särskild utredare som
skall undersöka hur man kan undvika att utländska
medborgare söker sig till en i Sverige bosatt person, när
riskerna bedöms som påtagliga att den utländska
medborgaren kommer att utsättas för misshandel eller annan
kränkande behandling av den här bosatta personen.
Utredningen skall kartlägga hur vanliga sådana övergrepp är,
om man kan komma åt dem med dagens regelsystem eller
om skyddet måste förbättras. Utredaren skall också ta fram
uppgifter om hur kvinnans uppehållstillstånd påverkas om
hon vågar lämna sin man. Regeringen tillägger dock att det
inte är aktuellt att slopa dagens system med uppskjuten
invandringsprövning.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) utredde denna fråga för några år
sedan och ansåg att kvinnor som utsatts för misshandel i ett förhållande
lättare borde få uppehållstillstånd i Sverige. DO frågade sig om inte
tvåårsregeln används felaktigt. Den borde endast tillämpas i de fall då man
kan påvisa att det varit fråga om ett skenförhållande. Vi anser att situationen
för de kvinnor som för närvarande utvisas är så allvarlig att systemet med
uppskjuten invandringsprövning i avvaktan på resultatet av 1996 års
utredning ej bör tillämpas annat än då det kan bevisas att det är fråga om
skeninvandring.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppehållstillstånd vid anhöriginvandring.