med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.
Regeringen föreslår i propositionen en viss reformering av
allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering. En höjning
av ersättningsnivån från 75 % till 80 % inom sjuk- och
föräldraförsäkringen m.m. föreslås.
Huvudprinciperna är alltjämt att försäkringen ska ge ersättning för
inkomstbortfall. Försäkringssystemen skall präglas av arbetslinjen, dvs att
den enskilde stimuleras till att arbeta hellre än att uppbära försäkrings-
förmåner.
De samordningsproblem som råder mellan arbetsgivarnas och
försäkringskassans m fl ansvar för rehabilitering, vill regeringen åtgärda
genom att dels tillsätta en utredning, dels införa riktlinjer för samverkan
mellan lokal försäkringskassa, arbetsförmedling, primärvård och socialtjänst.
För att uppnå en bättre mål- och resultatstyrning av socialförsäkringen vill
regeringen reformera dess administration. Detta föreslås ske genom en
precisering av RFV:s ledningsroll samtidigt som de lokala försäkrings-
kassorna ges ökad självständighet.
Det nationella ansvaret för verksamheten betonas genom att staten helt tar
över valprocessen till de lokala försäkringskassornas styrelser.
Miljöpartiets principer för
trygghetssystemen
Miljöpartiets grundsyn är att alla människor har samma
värde och gemensamma grundläggande behov. Alla skall
garanteras en grundtrygghet när de av olika skäl inte kan
försörja sig själva. Begreppen grundtrygghet och helhetssyn
präglar vår syn på socialförsäkringarna.
Förändrad arbetsmarknad påverkar
villkoren för socialförsäkring
Det är förvånande att regeringen inte i högre grad
problematiserar hur rätten och möjligheten till
egenförsörjning genom lönearbete skall kunna vara en
fortsatt grundsten för svensk socialpolitik.
Vi anser att det är viktigt att nu börja planera för hur socialförsäkringarna
skall utformas för en framtida arbetsmarknad som är betydligt rörligare än
dagens och där målet måste vara att inga lämnas utanför. Det är naturligtvis
också angeläget att politiskt söka förändra arbetsmarknaden i en mer socialt
hållbar riktning. Arbete åt alla med kortare arbetstid är ett avgörande inslag i
fördelningspolitiken. Därför är arbetstidsförkortning ett viktigt krav för
Miljöpartiet även i relation till socialpolitiken.
Behovet av helhetssyn
Dagens socialförsäkringssystem har växt fram ur olika
historiska förutsättningar och uppvisar tillsammans en brokig
bild, som är svår att förstå för de flesta. Mycket kan göras för
att samordna system och göra dem billigare, enklare och mer
lättbegripliga.
Den översyn som de senaste åren skett i ett flertal utredningar har inte lett
till förslag om den nödvändiga förenklingen och samordningen av
socialförsäkringssystemen. Problemet verkar vara att ingen tar det
nödvändiga helhetsgrepp som behövs. I stället har ogenomtänkta
improvisationer hastats fram och sedan tagits tillbaka på ett sätt så att många
far illa.
Ett samlat förslag
Nu behövs ett helhetsgrepp på socialförsäkringarna på
samma sätt som när den samlade översynen av
skattesystemet gjordes! Miljöpartiet har presenterat ett
konkret förslag (motion 1996/97:Sf225 Helhetssyn och
grundtrygghet i socialförsäkringar) till ett sådant
helhetsgrepp.
Socialförsäkringarna skall främst vara ett socialt skyddsnät som skall ge en
grundläggande försörjning till den som av olika anledningar inte kan försörja
sig själv. Systemet skall vara heltäckande så att så få som möjligt faller
mellan stolarna och tvingas leva på socialbidrag. Det innebär bland annat att
kvalifikationsregler och andra krav skall utformas så att så få som möjligt
utestängs.
Försäkringarna skall i första hand tillgodose en grundtrygghet som alla
solidariskt och efter förmåga skall bidra till att finansiera. Det bör inte vara
en uppgift för det statliga försäkringssystemet att i varje läge garantera att
människor för all framtid skall kunna behålla en en gång uppnådd högre
konsumtionsstandard. En sådan garanti blir alltför dyrbar och kan lika väl
tillgodoses av var och en med eget sparande eller försäkring. Det är viktigare
att knappa skatteinkomster i första hand används för att garantera en bra
standard i den gemensamma vården, omsorgen och utbildningen.
För att tillgodose kraven på helhetssyn och grundtrygghet bör social-
försäkringssystemen utformas med en kortvarig del (omställningsförsäkring)
och en del som skyddar vid långvariga inkomstbortfall.
Omställningsförsäkringar
Kortvariga försäkringar skall ge ett skydd vid tillfälliga
inkomstbortfall på grund av sjukdom, föräldraskap,
arbetslöshet m.m. samt ge ett skydd under en
omställningsperiod om inkomstbortfallet riskerar att bli
långvarigt. Försäkringen kan utformas som en modifierad
inkomstbortfallsförsäkring med en högre ersättningsnivå i
procent vid låga inkomster och en något lägre procentuell
ersättning vid högre inkomster (s.k. brutet tak).
En lämplig maximal tid för den kortvariga omställningsförsäkringen kan
vara två år. Av tradition har vi i Sverige olika organiserade försäkringar vid
olika typer av inkomstbortfall. Vid sjukdom och föräldraskap finns en allmän
statlig försäkring medan skyddet vid arbetslöshet organiseras via arbets-
löshetskassor knutna till fackliga organisationer.
Även om de kortvariga försäkringarna är åtskilda bör strävan vara att göra
dem så lika som möjligt. Det gäller till exempel ersättningsnivåer, regler för
inkomstberäkning, golv- och taknivåer och övergångstider mellan kort- och
långvariga försäkringar. Administrationen av trygghetssystemen på lokal
nivå kan slås ihop och förenklas.
Skydd vid långvarig ohälsa och
arbetslöshet
När ohälsa eller arbetslöshet varar en längre tid blir det allt
mer angeläget att samordna eller slå samman försäkringarna
för olika slags inkomstbortfall. Problemen för människor
med långvariga inkomstbortfall är ofta sammansatta och kan
bero på svag ställning på arbetsmarknaden, viss sjuklighet
och ibland även sociala problem. Vi reagerar starkt mot den
strävan efter "renodling" av olika försäkringar som präglat de
senaste årens utredningar inom socialförsäkringarna. Den är
en teoretisk konstruktion som mest verkar ha kommit till i en
kameral strävan att kostnaderna skall kunna bokföras på rätt
konto. För alla dem med mer sammansatta problem leder en
sådan renodling till en ökad risk att ingen försäkring riktigt
passar in, att man blir bollad mellan olika myndigheter och
riskerar att helt hamna utanför.
Vi föreslår därför att försäkringar vid långvarig (mer än två år) ohälsa eller
arbetslöshet samordnas till en försäkring. Denna bör ge en grundtrygghet, i
princip lika för alla, på ungefär samma nivå som garantibeloppet i dagens
förtidspensioner.
Lokal samordning
Social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå försvåras
inte bara av att dagens socialförsäkringar är så olika
uppbyggda på ett sätt som inte är konsekvent och
genomtänkt. Den av oss föreslagna förenklingen och
sammanslagningen skulle göra den lokala samordningen
enklare.
Även den organisatoriska splittringen på olika ansvariga myndigheter är ett
stort problem. FleraMånga instanser är på lokal nivå engagerade i att
bekämpa arbetslösheten och att arbeta med stöd och rehabilitering till
människor med en blandad problembild i form av sjuklighet, svag ställning
på arbetsmarknaden och kanske också sociala problem. Bland de viktigaste
instanserna kan nämnas arbetsförmedlingen, försäkringskassan och kom-
munernas socialtjänst. Samma person kan ofta vara aktuell hos flera av dessa
instanser och upplever ibland att han/hon blir skickad runt på ett olyckligt
sätt. De många inblandade myndigheterna har ofta olika mål och kulturer,
vilket ytterligare försvårar ett konstruktivt och effektivt samarbete.
Miljöpartiet anser att en genomgripande organisatorisk reform av
arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar och socialpolitik på lokal nivå är
nödvändig. Syftet med reformen skall vara att förbättra samordningen och
effektiviteten i den totala organisationen. Det kan ske genom att de lokala
arbetsförmedlingarnas och försäkringskassornas organisation och personal
överförs till kommunerna, som får det administrativa huvudansvaret för de
samlade verksamheterna. Inom kommunen läggs verksamheterna samman
med i första hand de kommunala verksamheter som betalar ut socialbidrag
och svarar för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kommunen avgör själv
lämplig nämnd- och förvaltningsorganisation.
Ersättningsnivåer m.m.
Regeringen föreslår att ersättningsnivån för sjuk- och
rehabiliteringpenning, föräldraförsäkringen och
havandeskapspenningen m.m., blir 80 % av
förmånsgrundande inkomst fr.o.m. 1 januari 1998.
Höjningen av ersättningsnivån från 75 % till 80 % är ett välkommet
tillskott till systemet. Men Miljöpartiet de gröna vill nu liksom i tidigare
sammanhang hävda att detta ger en alltför svag fördelningsprofil.
Kvalifikationskraven utestänger många och garantinivån är ofta så låg att den
inte går att leva på.
Brutet tak i socialförsäkringen
Vi anser att de nya medel som regeringen anslår bör komma
de mest behövande tillgodo. Därmed ges låginkomsttagare
en rimligare möjlighet att klara sig på den ersättning de
berättigas till genom försäkringen utan att hänvisas till
kommunalt socialbidrag som komplettering. Vi förordar ett
system med s.k. brutet tak, vilket innebär en lägre
ersättningsnivå över en viss inkomst. Alla försäkringstagare
garanteras 85 % av sin inkomst upp till en inkomst på 4.2
basbelopp per år. Det motsvarar en månadslön på ca 12.700
kr. För den del av inkomsten som överstiger brytpunkten 4.2
basbelopp ges 40 % av den förlorade inkomsten.
Gemensamt tak
I regeringens förslag till sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring sattes ersättningstaket till 580 kr/dag,
vilket uppnås vid ersättningsgrundande inkomst på knappt
16.000 kr/mån eller ca 5,3 basbelopp. Detta kan jämföras
med motsvarande tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna som
inträffar vid ersättningsgrundande inkomster på 7,5
basbelopp, en gräns som det då och då har framförts förslag
om att höja.
Vi kan inte se något rationellt skäl varför det skall vara olika tak i de olika
försäkringarna. Har en person mindre behov av ersättning om
inkomstbortfallet beror på arbetslöshet än om det beror på sjukdom?
Vi föreslår i stället att taken samordnas på ett sådant sätt att det är
kostnadsmässigt neutralt. Det skulle innebära ett tak vid ersättnings-
grundande inkomster på 6,5 basbelopp, f.n. ca 19.600 kr/mån, i samtliga
försäkringar.
Föräldraförsäkringen
Vi anser det också angeläget att så långt möjligt samordna
garantinivåerna i de olika försäkringssystemen. Vi föreslår
därför att garantinivån i föräldraförsäkringen höjs till samma
nivå som i arbetslöshetsersättningen. Det motsvarar en nivå
på 180 kr/dag, 7 dagar per vecka. Denna höjning föreslås
delvis finansieras genom att de nuvarande 3 extra månaderna
i föräldraförsäkringen med ersättning på garantinivå tas bort.
Minskningsregeln inom
sjukförsäkringen
Regeringen föreslår att den minskningsregel som finns inom
sjukpengen skall ändras så att kompletterande ersättning får
ges även efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att
sjukpenningen från försäkringskassan minskas. Möjligheten
att komplettera ersättningen från den allmänna försäkringen
skall dock begränsas till en sammanlagd kompensationsnivå
om 90 % av vad den försäkrade skulle ha haft i lön om han
eller hon varit i arbete. Vidare föreslås att ersättningen från
all kollektivavtalad gruppsjukförsäkring, inte bara sådan som
fastställts mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
skall likställas med lön från arbetsgivaren. Privata
sjukförsäkringar undantas.
Miljöpartiet anser det mindre tillfredsställande att privata sjukförsäkringar
undantas från minskningsregeln eftersom det riskerar leda till att den totala
försäkringsersättningen vid sjukdom till och med kan överstiga 100 procent.
De motiv regeringen framför för att undanta privata sjukförsäkringar gäller
främst kontrollsvårigheter, men problemen är inte särskilt väl specificerade.
Vi anser därför att möjligheten att inbegripa även privata sjukförsäkringar
bör utredas närmare.
Restarbetsförmåga vid
förtidspension och sjuk-
bidrag
Regeringen föreslår att försäkrad som uppbär trefjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag skall vara berättigad till
arbetslöshetsersättning. Detta gäller om hon eller han är
arbetsför och oförhindrad att åta sig ett arbete till en fjärdedel
av normalarbetstid i den bransch den sökande tidigare varit
anställd inom.
Miljöpartiet anser att detta är ett bra exempel på problem som uppstår vid
nuvarande splittring mellan olika försäkringssystem och som skulle kunna
hanteras betydligt enklare i en sammanslagen försäkring vid långvarig ohälsa
och arbetslöshet. Med nuvarande struktur på försäkringarna innebär dock
förslaget en förbättring jämfört med nuläget.
Vi vill dock invända mot förslaget att den med restarbetsförmåga som
frivilligt lämnar sin anställning inte skall anses stå till arbetsmarknadens
förfogande och därmed inte ha rätt till ersättning från a-kassa. Självfallet
skall samma karensregler gälla för personer med restarbetsförmåga som för
helt arbetsföra.
Rehabiliterings- och
samverkansfrågor. Sjuklön
Regeringen uppmärksammar att arbetsgivarnas ansvar för
rehabilitering måste förtydligas och föreslår att en utredning
tillsätts. Miljöpartiet de gröna stödjer den s k arbetslinjen och
delar till stor del regeringens analys av de problem som idag
råder med att precisera arbetsgivarnas ansvar och få till stånd
samverkan mellan berörda instanser. Men vi anser att det
behövs mer långtgående åtgärder än vad regeringen föreslår
för att komma till rätta med dessa problem.
Förkorta sjuklöneperioden
Miljöpartiet bedömer att problemen kring rehabilitering och
samverkan har försvårats vid den förlängda sjuklöneperioden
från 14 till 28 dagar. Den längre perioden har också hämmat
framför allt småföretagares vilja att nyanställa. Detta
försvårar för grupper som redan har en svag ställning på
arbetsmarknaden att få arbete, eftersom arbetsgivaren befarar
höga sociala kostnader. Arbetsgivarnas inträde i
sjukförsäkringen är visserligen ett viktigt instrument för att
åstadkomma rehabiliteringsansvar, men det måste ges
rimligare proportioner. Annars ger det negativ effekt på
viljan till en socialt vidsynt rekrytering. Vi föreslår därför att
sjuklöneperioden återställs till 14 dagar. Om riksdagen avslår
detta krav bör utredningen om arbetsgivarens åtgärds- och
kostnadsansvar för rehabilitering m.m. även omfatta en
analys av rekryteringseffekterna av sjuklöneperiodens
förlängning.
Samverkan inom
rehabiliteringsområdet
Regeringen föreslår nya riktlinjer för samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Gemensamma verksamhets- och
rehabiliteringsplaner skall upprättas på central myndighets-
och regionnivå. Alla inblandade parter skall bidra med medel
i proportion till deras ansvar för åtgärder för den grupp som
samverkansprojektet vänder sig till.
Miljöpartiet vill gå längre än vad regeringen föreslår och i enlighet med
vad ovan sagts lägga samman försäkringarna vid långvarig ohälsa och
arbetslöshet till en försäkring samt slå samman de lokala arbets-
förmedlingarna, försäkringskassorna och delar av kommunernas socialtjänst
till en organisation. Det skulle väsentligt förbättra samverkansmöjligheterna.
Regeringen föreslår att de medel som inblandade parter bidrar med skall
stå i proportion till deras ansvar för åtgärden. Miljöpartiet befarar att ett
sådant relativiserat kostnadsansvar inte löser den brist på överensstämmelse
mellan organisationerna eller ren organisationsegoism, som är en del av de
hinder mot samverkan som idag råder. Vi tror inte att gemensamma
handlingsplaner och utbildningsprojekt är tillräckligt starka incitament för
verklig samverkan. Vi välkomnar decentraliseringstanken i förslaget, men
förordar vårt eget.
Socialförsäkringens
administration
För att uppnå en bättre mål- och resultatstyrning av
socialförsäkringen vill regeringen reformera dess
administration. Detta föreslås ske genom en precisering av
RFV:s ledningsroll samtidigt som de lokala
försäkringskassorna ges ökad självständighet. Det nationella
ansvaret för verksamheten betonas genom att staten helt tar
över valprocessen till de lokala försäkringskassornas
styrelser.
Miljöpartiet vill liksom regeringen åstadkomma en bättre administration av
socialförsäkringen, men förordar vårt eget ovan nämnda förslag om
sammanslagning av lokal arbetsförmedling och försäkringskassa med
kommunens resurser. I en sådan organisation kan Riksförsäkringsverket
bantas kraftigt och främst få i uppdrag att svara för den statliga planeringen
inom området och för service till och uppföljning och revision av
verksamheten i kommunerna.
Försäkringskassans styrelse
I avvaktan på att en sådan sammanslagen organisation
genomförs är det viktigt att det kommunala inflytandet i
försäkringskassorna kvarstår eftersom kunskapen om lokala
förhållanden är viktig. Vi avvisar därför förslaget om nya
regler för utseende av styrelseledamöter i
försäkringskassornas styrelser.
Ekonomi och finansiering
De ekonomiska konsekvenserna av förslagen i motionen är
till fullo beaktade i Miljöpartiets förslag till motion med
anledning av 1997 års ekonomiska vårproposition. Däri
anges också hur förslagen är finansierade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av helhetssyn på socialförsäkringssy-
stemen,
2.
1. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i socialförsäkringarna skall
vara 85 % av inkomstbortfallet för inkomstdelar motsvarande upp till 4,2
basbelopp i årsinkomst och 40 % för inkomstdelar däröver,
2. att riksdagen beslutar om en enhetlig taknivå i alla socialförsäkringar
vid inkomster motsvarande 6,5 basbelopp per år,
3. att riksdagen beslutar att garantinivån i föräldraförsäkringen skall vara
180 kr per dag,
4. att riksdagen, vid bifall till yrkande 4, beslutar att de tre extra
månaderna på garantinivå i föräldraförsäkringen tas bort,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av möjligheterna att låta även privata sjukförsäkringar
omfattas av minskningsregeln,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en person med restarbetsförmåga som frivilligt lämnar sin
anställning skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande i enlighet med de
regler som gäller för övriga a-kasseförsäkrade,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förkortning av
sjuklöneperioden till 14 dagar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar
av kommunernas socialtjänst på lokal nivå,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående preciseringen av Riksförsäkringsverkets roll i förhållande
till en med kommunen lokalt samordnad försäkringskassa,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktiv till den utredning som tillsätts med uppgift att utreda
arbetsgivarens kostnads- och rehabiliteringsansvar,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag till nya regler för utseende av
styrelseledamöter i försäkringskassornas styrelser.