med anledning av prop. 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension
Propositionens huvudsakliga
innehåll
I propositionen föreslås ändringar i den del av regelverket
om sjukpenning och förtidspension som särskilt gäller
bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. En
utgångspunkt är att samhällets trygghetssystem bör renodlas
efter olika orsaker till behovet av insats, varvid sjukpenning
och förtidspension mer uttalat än i dag skall vara skydd vid
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan.
Utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska skall
därför minskas.
Renodling i
trygghetssystemen
Under 70- och 80-talen svämmade våra trygghetssystem ut
och blev alltför yviga, vittomfattande och detaljerade.
Systemens utformning inbjöd därmed till överutnyttjande.
Det gav delvis felaktiga fördelningseffekter och incitament.
Samtidigt som systemen blev för kostsamma måste
kostnadsredovisningarna från denna tid bedömas som
otydliga eftersom systemen inte varit renodlade. Det har
följaktligen inte förelegat korrekta kostnadsredovisningar av
olika problemområden.
Förslagen i propositionen bygger på Sjuk- och arbetsskadekommitténs
delbetänkande SOU 1995:149. Det är positivt att systemen nu förändras i
enlighet med betänkandet i riktning mot renodling och förtydligande. De ger
de försäkrade mer positiva incitament. Av totalkostnaden kommer en något
större andel att nå de mest behövande. Det är fördelningspolitiskt riktigt och
stämmer väl med ett kristdemokratiskt synsätt.
Bilden av samhällets kostnader för olika problemområden kommer att bli
mer rättvisande. Genom att olika kostnadsställen redovisas korrekt kommer
underlagen för framtida beslut inom välfärdspolitiken att förbättras.
Möjligheten för den enskilda individen att få mer träffsäker hjälp torde också
öka.
Renodlingens risker
Det finns grupper som befinner sig i en gråzon mellan
stödsystemen. Och man får inte bortse från att renodlingen
av trygghetssystemen därför har vissa risker, nämligen att
allt fler människor som inte kan få arbete inte får rätt till
ersättning och hamnar mellan systemen.
Socialbidragsberoendet kan öka. En sådan utveckling skulle
inte kunna accepteras. Målsättningen måste vara att aktiva
åtgärder vidtas.
En komplikation är också att begreppet sjukdom blivit alltmer komplext.
Utvecklingen pekar på allt större inslag av psykosociala faktorer i
sjukdomsbilden vilket gör det svårare att göra den försäkringsmässiga
bedömningen om huruvida sjukdom och arbetsoförmåga föreligger.
Prioritera samordning
Samtidigt som man bejakar en renodling av systemen är det
viktigt att framhålla nödvändigheten av harmonisering och
samordning. Att snarast lösa samordningsproblemen måste
vara en prioriterad uppgift för det allmänna. Detta gäller
sjuklön, arbetsskadeersättning, arbetslöshetsersättning,
socialbidrag och förtidspensionens anknytning till
pensionerna. Det är bra att arbete pågår som underlättar
samordning. I budgetpropositionen redovisas för såväl
utredningen om begreppet försäkrad som utredningen och
översynen av inkomstbegreppen. Detta är viktiga grundbultar
för att kunna samordna.
Kvalitetsförbättringar
Resurser behöver omfördelas för kompetens- och
resursförstärkning till arbetslivsinriktad rehabilitering
(arbetslinjen) och ökad kompetens till
försäkringskasseadministrationen. Detta för att skydda
enskilda personer så att de inte kommer i kläm mellan olika
system.
Samordning och kompetensförstärkning bör underlätta att bedöma
individens situation utifrån en helhetssyn. Det är också nödvändigt för att de
goda ambitionerna med renodling och förbättring av trygghetssystemen inte
skall misslyckas.
Uppföljning
Behovet av uppföljning och utvärdering måste med kraft
framhållas. Regeringen framhåller vikten av att
Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Socialstyrelsen noggrant följer utvecklingen av effekterna av
den pågående renodlingen av trygghetssystemen.
Jämställdhetsperspektivet är i det sammanhanget angeläget,
eftersom fler kvinnor än män enligt statistiken över
nybeviljade förtidspensioner har en diagnos som kan vara
svår att objektivt fastställa.
Vi vill särskilt framhålla behovet av kontinuerlig uppföljning samt vikten
av att denna kommer i gång snarast.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast lösa samordningsproblemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetens- och resursförstärkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbt igångsatt och kontinuerlig uppföljning av den pågående
renodlingen av trygghetssystemens effekter.
Stockholm den 6 oktober 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Michael Stjernström (kd)