med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.
Propositionens huvudsakliga
innehåll
Regeringen föreslår en enhetlig ersättningsnivå om 80
procent av förmånsgrundande inkomst inom
socialförsäkringen. Kompletterande ersättning ska få ges
även efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att
sjukpenningen minskas. Dock begränsas den sammanlagda
kompensationsnivån till 90 procent.
Regeringen föreslår att försäkrad som har tre fjärdedels förtidspension
eller sjukbidrag vid arbetslöshet skall kunna få arbetslöshetsersättning.
Vidare lägger regeringen fram förslag till inriktning av samverkansformer
inom rehabiliteringsområdet.
Förslag läggs också om ett utökat särskilt högriskskydd i sjuklönesystemet,
möjlighet för försäkringskassan att fastställa en sjukpenninggrundande
inkomst i efterhand och höjning av lägsta inkomst som kan grunda rätt till
sjukpenning till 24 procent av basbeloppet.
Dessutom föreslås en rad förändringar av den nuvarande organisationen
avseende socialförsäkringsadministrationen.
Kompensationsnivåer i
socialförsäkringen
Kristdemokraterna välkomnar regeringsförslaget att höja
kompensationsnivån från 75 procent till 80 procent vad
gäller sjuk- och rehabiliteringspenning, sjuklön,
föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning,
havandeskapspenning, närståendepenning samt statligt
personskadeskydd. Kristdemokraterna har aldrig accepterat
75-procentsnivån, eftersom den har utgjort en alltför stor
påfrestning för låginkomsttagare som saknar marginaler.
Kristdemokraterna föreslår en ändring inom det s.k. allmänna högrisk-
skyddet i sjukförsäkringen. Skyddet innebär att antalet karensdagar är
begränsat till högst tio under en tolvmånadsperiod. Syftet med högrisk-
skyddet är att skydda individen från ett alltför omfattande inkomstbortfall till
följd av karensdagsregeln. Detta skydd är dock kraftigt urholkat för den grupp
arbetstagare som har mer än en arbetsgivare, eftersom skyddet gäller för
sjuklön från varje arbetsgivare för sig. Detta är inte tillfredsställande.
Kristdemokraterna föreslår att en förändring görs i lagen om sjuklön och
AFL, så att en sammanläggning av karensdagar sker. Reglerna bör dessutom
utformas så att särskild hänsyn tas till deltids- och skiftarbete. Regeringen
bör
återkomma med förslag om regeländringar som gör detta möjligt.
Kristdemokraterna föreslår också en förändring av regleringen av föräldra-
försäkringen. Tidigare fanns en möjlighet att ta ut två kontaktdagar per år för
t.ex. besök i skola. Eftersom kontaktdagarna avskaffats anser Kristdemokra-
terna att det är rimligt och önskvärt att införa en möjlighet att spara åtta
föräldrapenningdagar per barn upp till tolv år.
Kristdemokraterna accepterar att minskningsregeln inom sjukpenning-
försäkringen ändras så att kompletterande ersättning får ges även efter 90:e
dagen i en sjukperiod utan att sjukpenningen minskas. Begränsning av den
sammanlagda kompensationsnivån till 90 procent är rimlig.
Självrisken i sjukförsäkringen är en av de faktorer som påverkar sjukfrån-
varon. Det har framförts farhågor att frånvaron kan komma att öka avsevärt
om ersättningsnivån höjs till 90 procent. Kristdemokraterna anser att behovet
av en rimlig självrisk ska tillfredsställas inom karensdagsbestämmelsen.
Därför bör ytterligare en karensdag införas med bibehållet allmänt högrisk-
skydd om tio dagar per år.
Ändring av socialavgifter
På grund av höjningen av sjuklönen från 75 procent till 80
procent uppstår en kostnadsökning för arbetsgivarna.
Regeringen ämnar kompensera arbetsgivarna genom en
justering av avgiftsuttaget till sjukförsäkringen. Proposition
om detta aviseras till september 1997. Med
Kristdemokraternas förslag om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod blir behovet av kompensation lägre än vad
regeringen nu uppger.
Yrkesinspektionen
Regeringen anser inte att Yrkesinspektionen bör få ett
tillsynsansvar för enskilda individers rehabilitering, såsom
Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslår.
Försäkringskassan har idag uppgiften att se till att arbetsgivaren i de
enskilda fallen uppfyller sitt åtgärdsansvar i anpassnings- och rehabiliterings-
arbetet. Skälet till Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag synes vara ett
syfte att uppnå en effektivare samverkan mellan försäkringskassan och
Yrkesinspektionen. Kristdemokraterna anser att det är ett lovvärt syfte och
noterar att en del remissinstanser är positiva till kommitténs förslag.
Kristdemokraterna motsätter sig inte regeringens bedömning i nuläget, men
vill starkt framhålla behovet av väl fungerande samverkan mellan
försäkringskassan och Yrkesinspektionen.
Arbetsförmedlingens
rehabiliteringsansvar
Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog att
arbetsförmedlingen bör ha samma roll för de arbetslösa
sjukskrivna som arbetsgivaren har för de anställda.
Regeringens bedömning innebär att ingen förändring föreslås
av nuvarande regler. Rehabiliteringsansvaret för arbetslösa
sjukskrivna ligger hos Arbetsmarknadsverket och
försäkringskassan.
Regeringen medger att undersökningar som gjorts på senare tid visar att det
delade huvudmannaskapet innebär problem i rehabiliteringen av arbetslösa
sjukskrivna. Regeringen delar Sjuk- och arbetsskadekommitténs uppfattning
att insatserna för de arbetslösa sjukskrivna bör bli bättre genom utökat
samarbete. Men regeringen anser inte att kommitténs förslag kan läggas till
grund för förändringar av nuvarande regler. Flera remissinstanser har gjort
samma bedömning mot bakgrund av att förslaget skulle innebära väsentliga
förändringar av arbetsförmedlingens organisation, uppdrag och resurser. Inga
beräkningar har gjorts av arbetsförmedlingens behov av finansiella och
personella resurser.
Kristdemokraterna anser att ansvaret för de arbetslösa sjukskrivna behöver
tydliggöras och betonas. Problemet med det dubbla huvudmannaskapet måste
lösas genom ett förstärkt och utvecklat samarbete. Sjuk- och arbets-
skadekommitténs förslag bör därför inte kategoriskt avvisas. Samtliga
remissinstanser har inte heller avstyrkt förslaget. Riksförsäkringsverket och
Statskontoret är i princip positiva. Kristdemokraterna anser att kommitténs
förslag bör finnas med i de fortsatta övervägandena vad gäller ett effektivt
sätt att utöka det nödvändiga samarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Samverkan inom
rehabiliteringsområdet
Försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård (FINSAM) bedrivs
på ett antal orter inom fem olika län. Verksamheten innebär
att sjukvårdshuvudmän och försäkringskassor ges ett
gemensamt ansvar för kostnader för sjuk- och
arbetsskadepenning samt rehabiliteringsersättning. Genom
att använda pengar till insatser för vård och rehabilitering
som annars skulle gå till passiv sjukskrivning kan
kostnaderna för socialförsäkringen minska och positiva
effekter för enskilda uppstå.
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har kommit med en gemensam
slutrapport om FINSAM-verksamheten.
FINSAM har inneburit ett nytt sätt att pröva hur en förändrad lagstiftning,
med tydliga intentioner, fungerat i praktiken. I de områden som bedrivit
försöksverksamhet byggdes en särskild FINSAM-organisation upp. Den
ekonomiska drivkraften i FINSAM har varit en ny medvetenhet om social-
försäkringskostnadernas samband med sjukvårdens kostnader, som lett till
effektivare användning av de samlade resurserna.
FINSAM har inneburit en ekonomisk besparing i socialförsäkringen på 154
miljoner kronor under perioden 1993 till 1995 i de fem försöksområdena.
Sjukfrånvaron mätt som ohälsotalet har i försöksområdena minskat med 2,5
procent mellan 1992 och 1995. Under samma tid ökade ohälsotalet i riket
med 2,1 procent. Det lägre ohälsotalet har berott både på minskning av sjuk-
och rehabiliteringspenning och på förtidspensioner och sjukbidrag.
Trots de positiva resultat som utvärderingen av FINSAM-verksamheten
visar är regeringen inte beredd att föreslå att FINSAM får stå modell för
samverkan inom rehabiliteringsområdet. Förevändningen tycks vara att
försöksverksamheten inom SOCSAM - finansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst - ännu inte utvärderats och
redovisats. Först då säger sig regeringen vara beredd att överväga nya
strukturella samverkansmodeller. Regeringen är uppenbarligen beredd att
göra det förment bästa till det godas fiende.
För närvarande föreslår regeringen endast samverkansprojekt med gemen-
sam ram för åtgärder och insatser där de ekonomiska besluten fattas av
respektive myndighet/förvaltning. Försäkringskassorna ska ges möjlighet att
bedriva olika projekt.
Kristdemokraterna beklagar regeringens räddhågsna inställning. Fungeran-
de samverkan är mycket angelägen speciellt för utsatta grupper som arbets-
lösa sjukskrivna, personer med funktionshinder/arbetshandikapp, unga
handikappade, psykiskt störda och personer med psykosocial ohälsa. Dessa
riskerar att skickas runt, utan att någon tar ansvar. Slutrapporten från
SOCSAM-verksamheten är aviserad till 1 juni 2001. De många och stora
svaga grupper som nu håller på att slås ut från arbetsmarknaden har inte tid
att vänta på en fungerande samverkan till dess. I stället bör FINSAM-
modellen införas i hela landet från den 1 januari 1998. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett förslag som gör detta möjligt.
Kristdemokraterna hälsar med tillfredsställelse avsnittet om krav på
könsperspektiv.
Regeringen har tagit seriöst på det tillkännagivande som en enig riksdag
gjorde på socialförsäkringsutskottets initiativ vid behandlingen av en
fyrpartimotion (m, c, fp, kd).
Det är nu viktigt att de intentioner som kommer till uttryck i propositionen
omsätts i praktisk verklighet, så att insatser för kvinnors rehabilitering ges
utifrån kvinnors behov och förutsättningar.
Sjukpenninggrundande
inkomst
Kristdemokraterna ställer sig bakom de förslag i
propositionen som gäller fastställande av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Men dessutom
föreslår vi att SGI beräknas på genomsnittet av de senaste 24
månadernas inkomst.
Utökat särskilt
högriskskydd för vissa
arbetstagare
Med ett system med sjuklöneperiod finns en risk att
människor med omfattande sjukfrånvaro får svårigheter att
göra sig gällande på arbetsmarknaden. Därför infördes ett
särskilt högriskskydd för personer med många korta
sjukdomsfall då beslut om 14 dagars sjuklöneperiod togs
under fyrpartiregeringens tid. Skyddet innebär att personer
som lider av hög sjuklighet eller arbetshandikapp i väsentligt
mindre grad än andra belastar den enskilde arbetsgivaren
kostnadsmässigt.
Kristdemokraterna har tagit starkt avstånd från förlängningen av sjuklöne-
perioden från 14 dagar till 28 dagar. Orsaken är att den ovan nämnda risken
för svaga grupper ökar betydligt. Dessutom riskerar den ekonomiska belast-
ningen på småföretagen att bli allt för stor. Detta land som har ett skriande
behov av små- och nyföretagsamhet har inte råd att ta sådana risker. Vi yrkar
på en återgång till 14 dagars sjuklöneperiod.
Då förslaget om förlängd sjuklöneperiod behandlades i socialförsäkrings-
utskottet insåg även den majoritet som biträdde förslaget att det krävdes ett
utökat särskilt högriskskydd. Det skulle ge ett skydd också till dem som är
återkommande sjuka, men med färre och något längre sjukperioder. Det
förslag som regeringen nu lägger på riksdagens bord är inte tillfredsställande.
Såsom förslaget nu är utformat skulle i extremfallet en person med nio
sjukperioder per år och med 27 sjukdagar i varje sjukperiod inte omfattas av
det utökade högriskskyddet. Däremot skulle en person med en sjukperiod
omfattande 29 dagar omfattas av skyddet.
Förslaget måste därför avvisas och regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag som innebär att kroniskt sjuka med återkommande
sjukperioder får ett skydd som ger trygghet.
Försäkring vid arbetsskada
Regeringen föreslår att nuvarande regler för
arbetsskadeförsäkringen behålls tills vidare i avvaktan på en
översyn av försäkringen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog en ersättning motsvarande 98
procent. Kristdemokraterna reserverade sig i kommittén mot förslaget, efter-
som arbetsolycksfall och arbetssjukdomar bör behandlas lika. Majoriteten av
remissinstanserna går på samma linje. Det är tillfredsställande att regeringen
delar denna syn och ser likabehandling som viktigt inte minst ur det s.k.
genderperspektivet.
Försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket
En särskild utredare har haft till uppgift att göra en översyn
av socialförsäkringens administration. Utredarens analys av
de begränsningar och problem som finns inom den
nuvarande organisationen med dess dubbla huvudmannaskap
visar på ett stort behov av förändring.
Kristdemokraterna ställer sig bakom de fyra grundläggande krav som
utredaren utformat för den framtida organisationen. Förslaget om ett enhetligt
huvudmannaskap är också rimligt i kombination med den utvidgning av
kassornas befogenheter som utredaren föreslår, för att ta till vara och stärka
de förtroendevaldas inflytande och för att ytterligare decentralisera ansvar.
En så stor förändring som utredaren föreslår kan emellertid inte genom-
föras utan bred enighet. Någon sådan föreligger inte. Vi yrkar därför inte på
ett genomförande av utredningsförslaget.
Regeringens bedömning och förslag med avseende på försäkringskassornas
associationsform samt Riksförsäkringsverkets respektive försäkrings-
kassornas roll innebär steg i rätt riktning och får accepteras i dagsläget.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i lagen om sjuklön och AFL vad avser
karensdagsregeln,
2. att riksdagen beslutar om möjlighet att spara åtta föräldrapenningdagar
per barn upp till tolv år,
3. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen
med bibehållet allmänt högriskskydd om tio dagar per år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens rehabiliteringsansvar,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på lokal finansiell samverkan i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten,
7. att riksdagen beslutar avvisa förslaget om utökat särskilt högriskskydd,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag på utökat särskilt hög-
riskskydd i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 2 maj 1997
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Michael Stjernström (kd)