Det goda samhällets utgångspunkt är den enskilda människan och hennes rätt till frihet och sökande efter lycka i livet men också det gemensamma ansvaret för att denna rättighet ska kunna omfatta alla.
Alla människor ska ha många livschanser. Den enskilde har själv det yttersta ansvaret men politiken kan aktivt bidra till att möjligheterna finns och ständigt förnyas.
Under livets gång växlar och förändras livssituationen bl.a. med stigande ålder från skoltiden via arbetslivet till pensionärstillvaron.
Här gäller det övergången från arbetsliv till pensionärstillvaro. Det är ett viktigt och svårt steg och inträffar i princip mellan 60-70 år. Många vill uppskjuta övergången så länge som möjligt. Andra tycker att det dröjer alltför länge. Denna grupp är i starkt växande av flera skäl, främst därför att många känner sig utarbetade och på goda grunder riskerar att bli helt "utbrända" vid 65 års ålder. De vill i stället trappa ned från sitt vanliga jobb för att utnyttja nya livschanser. Det kan gälla familjeliv och resor men också andra intressen, t.ex. hobbies som i sin tur kan leda till företagande i mindre skala.
Livssituationerna är uppenbarligen varierande och en individuell anpassning är nödvändig men då krävs flexibla pensionssystem och detta är politikens uppgift.
Den viktigaste politiska åtgärden är att tillhandahålla en rörlig pensions- ålder mellan 60 och 70 års ålder. En sådan flexibilitet är politiskt populär inom de flesta partier och finns redan. Den består främst i en rätt till förtida uttag från 60 års ålder och "kostar" 0,5 % per månad i sänkt pension. Den som pensionerar sig från 60 års ålder får alltså nedsättning av sin pension med 30 % under hela sin pensionstid.
De flesta människor tycker inte att nu gällande regler ger någon verklig valfrihet för den enskilde. Möjligheten är för "dyr" och många anser sig inte i dag ha råd med förtida uttag.
Det krävs politiska beslut för att göra den rörliga pensionsåldern till en realitet. Det bästa sättet att minska hindren att pensionera sig tidigare är att göra reglerna om förtida uttag mindre oförmånliga. En sänkning med 0,25 % och alltså till 0,25 % skulle säkerligen stimulera intresset hos många människor.
Samhällsekonomisk finansiering
Naturligtvis måste allt betalas i denna värld. Det blir ofrånkomligen en ökad belastning inom pensionssystemet. Detta kan lättas något genom att de personer som pensionerar sig efter 65 års ålder inte därigenom får högre pension.
I det samhällsekonomiska perspektivet uppkommer ovedersägligen besparingar i flera avseenden. Sjukvårdskostnaderna begränsas i takt med ett minskat antal utbrända människor. Den dyra arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, minskar om "förtida" pensionärer ökar. Även om så inte sker i exakt samma omfattning innebär detta stora vinster. Ett antal arbetslösa får jobb och belastar inte arbetslöshetsunderstöden. I den mån ersättnings- anställning inte sker så måste det innebära ökad effektivitet i företaget. I sin tur borde detta öka produktion och avsättning samt därmed också möjligheterna till ökad sysselsättning. Konsumtionsförmågan hos en del ev. blivande "förtida" pensionärer kan beräknas öka om man får mera tid med bibehållen hälsa.
Införandet av en reellt flexibel pensionsålder ger stora fördelar för både den enskilda människan och samhällsekonomin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexiblare pensioneringssystem.
Stockholm den 7 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)