Många vårdar sina anhöriga i hemmet. Närstående svarar för
mer än hälften av de omvårdnadsinsatser som görs i vårt
land. Det finns uppskattningar som tyder på att omfattningen
av närståendevården är större än så; två gånger så omfattande
som den vård som samhället ger i hemmen.
Närståendevården utgör således ett betydande komplement
till den offentliga vården.
Om en anhörig ska orka med att ta det ansvar som han/hon valt att göra,
måste det offentliga - kommuner, landsting och stat - kunna ställa upp. Den
kanske viktigaste insatsen är en väl fungerande avlösning. Alla behöver vi
handla, gå till frisören, ha fritidsaktiviteter och träffa människor utanför
familjekretsen.
Förkortningen av vårdtider bland annat genom den ökade användningen av
dagkirurgi innebär ibland ett ökat behov av anhöriginsatser.
En stor del av dem som ger anhörigvård upplever att de inte valde att bli
anhörigvårdare utan att de helt plötsligt "befann" sig i situationen. Olika
motiv gjorde sedan att man fortsatte som anhörigvårdare: motiv som
trofasthet, kärlek, religiösa motiv eller moralisk övertygelse. Det finns många
pressande faktorer i den glädje som det också innebär att vara
närståendevårdare. Ofta är det så att patienten som kan vara en make eller
maka förändras psykiskt och att denna förändring upplevs som psykiskt
påfrestande för den som vårdar. Ansvaret för vårdaren blir ofta tungt, både
medicinskt och mentalt. Ofta rapporterar flera närståendevårdare försämrat
hälsotillstånd och/eller oro för ekonomin och framtiden. Detta delar de
givetvis med en stor andel människor som inte är närståendevårdare, men det
är ändå så att vårdandet av anhöriga i hemmet många gånger är tungt.
Det är viktigt att understryka att valet att bli närståendevårdare måste vara
frivilligt, både för den som vårdas och för vårdaren. Den vårdades integritet
måste bibehållas. Närståendevård passar många, men alla upplever det inte
som uteslutande positivt att bli vårdad av en nära anhörig.
Samhället måste ge ett bättre stöd åt närståendevårdarna. Ett mer
omfattande stöd än i dag skulle förmodligen också leda till besparingseffekter
i exempelvis sparade vårdplatser på sjukhusen och inom äldreboendet. Ett
ökat stöd till anhörigvårdarna skulle förmodligen "betala sig" för samhället.
För att det ska bli möjligt för den som ger omsorg till en anhörig att orka
med detta kan antingen avlösning av hemtjänsten erbjudas i hemmet eller
avlastning ske genom växelvård eller i många fall bådadera. Att stödja och
informera den närstående kan vara väl så viktigt som att satsa allt på
patienten. Annat stöd kan vara anhöriggrupper och en tät kontakt mellan
distriktssköterskan och den närstående.
För att möjliggöra för anhöriga att ta ett omfattande ansvar för daglig
omsorg om en sjuk närstående, måste anställning som anhörigvårdare medges
från kommunen. Detta skall vara möjligt även för närstående som uppnått
pensionsåldern. Alternativet med hemvårdsbidrag till den sjuke bör finnas
kvar för dem som föredrar detta.
Överläggningar om bättre
villkor för hemvården
Sedan den 1 juli 1989 har närstående som vårdar en svårt
sjuk person rätt till ersättning från sjukförsäkringen och
ledighet från sitt arbete - sedan den 1 juli 1994 upp till 60
dagar. Närståendepenning till person som vårdar hivsmittad
kan dock utgå upp till 240 dagar. Ersättning enligt
närståendepenning var tidigare 80 %. Riksdagsmajoriteten
sänkte fr o m den 1 januari 1996 ersättningen till 75 %.
Vi anser att ett första steg mot att underlätta för närståendevårdarna vore att
regeringen tog initiativ till överläggningar med de båda kommunförbunden
för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående ska kunna
ske. Reformförslag som bör tas upp vid överläggningarna är
- en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,
-
- förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade
möjligheter för närstående att anställas,
-
- en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närståendevårdare
med ersättning från försäkringskassan samt
-
- en ytterligare förlängd period för ledighet för dem som vårdar.
-
Tiden för rätt till ledighet från sin anställning och för rätt till
ersättning från försäkringskassan för vård av närstående bör
förlängas från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. Vidare
anser vi att närståendepenningen återigen skall ge 80 procent
i ersättning och detta fr o m den 1 januari 1997.
Kostnaden för närståendepenningen för nästa budgetår beräknas vid 75 % i
ersättning till 36,5 miljoner kronor. Antalet ersatta dagar var budgetåret 92/93
knappt 32 000. Med nuvarande regler beräknar RFV antalet dagar för nästa
budgetår till 73 000.
Efterfrågan på närståendepenning har ökat påtagligt mellan 1994 och 1995.
Ökningen beror på att antalet dagar med rätt till ersättning från
sjukförsäkringen ökades från 30 dagar till 60 dagar under 1994.
Finansieringen av den ökade satsningen på närståendevård som vi
förespråkar kan ske genom den minskade belastningen på vårdplatser i
landstingen. De möjliga besparingarna av en utvidgad närståendevård är
förmodligen långt större än kostnaderna för närståendepenningen. Denna
fråga bör naturligtvis tas upp vid de av oss föreslagna överläggningarna
mellan staten och kommunförbunden.
Vi är övertygade om att förbättrade förhållanden för dem som önskar vårda
släktingar eller andra närstående i hemmet skulle innebära både humanitära
och ekonomiska vinster.
Bättre uppföljning
En viktig del av framtidens sjukvård är en bättre uppföljning
och kvalitetskontroll av den vård och omsorg som ges. Vi
anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor
uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan
uppföljning bäst skall kunna ske inom området sjukvård i
hemmet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar höja ersättningen till 80 % i
närståendepenningen fr.o.m. den 1 januari 1997,
2.
3. att riksdagen beslutar förlänga rätten till närståendepenning samt
den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120
dagar,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överläggningar mellan kommunförbunden och
staten om förbättrade förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården,1
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade villkor för närståendevården och
hemsjukvården vad gäller uppföljning av sjukvård i hemmet,1
8.
9. att riksdagen till utgiftsområde 10 anslag A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. för budgetåret 1997 anvisar 40 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 16 399 370 000 kr..
11F
Stockholm den 7 oktober 1996