Det statliga systemet för allmän tilläggspension, ATP,
fungerar inte. Utgifterna för pensioner är, sedan två år, större
än intäkterna i systemet. Anledningen är dels att vi under
åren har låtit allt fler som inte har sparat ihop till
pensionsavgifterna ändå få del av pensionsutbetalningarna,
dels att nästan hela pensionsreserven har varit placerad i
tillgångar med låg avkastning - främst stats- och
bostadsobligationer.
ATP:s sammanbrott förutsågs av riksdagen och 1994 beslutade riksdagen
om ett nytt system för ålderspensioner. Det skulle bli en tydligare koppling
mellan de avgifter som man betalade in i systemet och pensionerna som
betalades ut, även om de med höga inkomster fortfarande i stor utsträckning
skulle vara med och finansiera låginkomsttagarnas pensioner.
De som är födda 1935 och tidigare är kvar i det gamla ATP-systemet och
de som är födda 1935-1953 berörs av båda systemen. Vi yngre kommer att
få pension helt enligt det nya systemet. Pensionsavgifterna betalas i stort sett
lika av arbetsgivare och anställda och uppgår till ca 18 procent av löne-
summan.
En stor förändring i det nya pensionssystemet är införandet av den så
kallade premiereserven som innebär att elva procent av pensionsavgifterna
skall förvaltas av pensionsspararen själv. Efter varje års taxering kommer
staten att betala ut premiereserven till alla lön- och bidragstagares privata
pensionskonton i banker och fond- och försäkringsbolag. På så sätt kommer
spararna själva att få ansvara för hur pengarna skall förvaltas fram till
pensioneringen.
Kanske låter elva procent lite? Betänk då att det faktiskt är två procent av
den totala lönesumman. Räknat per år innebär det 20 miljarder kronor, vilket
i genomsnitt är 4 500 kronor per person. Premiereserven kommer om 40 år
att vara värd 845 miljarder kronor. Det är 50 procent mer än AP-fonderna
tillsammans.
Då Premiereservsutredningen räknar med att ungefär hälften av reserven
kommer att placeras i aktier kommer detta att leda till att vi pensionssparare
kommer att förvalta vår reserv på ett sådant sätt att avkastningen blir större
än den blir i de statliga AP-fonderna. De senaste tio åren har avkastningen på
aktier varit tio gånger högre än avkastningen på obligationer. Premiereserven
kommer att svara för en femtedel av medborgarnas pensioner och en
femtedel av näringslivets behov av riskkapital för investeringar och
utveckling. Premiereserven, som förvaltas av hela den svenska befolkningen,
kommer på sikt att bli den största aktieägargruppen i Sverige och den
kommer att vara en stark kraft i såväl samhälls- som privatekonomin.
Dessvärre försöker regeringen nu att sko sig på systemet genom att försena
processen. Två problem kan urskiljas. För det första den splittring som
uppstod inom socialdemokratin efter beslutet om nytt pensionssystem 1994,
vilket har föranlett den socialdemokratiska partiledningen att genomföra ett
nationellt "partisamråd" som ytterligare skall behandla partiets inställning i
pensionsfrågan. För det andra ser regeringen premiereserven som en möjlig
inkomstkälla för staten i en tid av budgetsanering. Vi vill understryka att
syftet med premiereserven är att trygga människors ålderdom, inte att
finansiera det statliga lånebehovet.
År 1995 betalade pensionsspararna och deras arbets- och bidragsgivare
omkring nio miljarder kronor till premiereserven. Med tiden kommer de
årliga avsättningarna att uppgå till närmare 20 miljarder kronor. Enligt ett
beslut fattat av riksdagen skall premiereserven förvaltas av Riksgäldskontoret
tills den betalas ut till medborgarna. Det är tänkt att reserven skall få en
marknadsmässig ränta. Vidare var Riksgäldskontoret ålagt att redovisa
reservförvaltningen av 1995 års inbetalningar senast i mars 1996.
Utbetalningen till medborgarna skall ske när skattetaxeringen av inkomster
för 1995 är avslutad, d v s våren 1997. Tidigare än så kan medborgarnas
pensionsinbetalningar ej fastställas. Eventuellt kan utbetalningen komma att
fördröjas ända till 1998 på grund av att det kan uppkomma förseningar när
det gäller att ta fram regler för den individuella förvaltningen av reserven
samt det nya pensionsdatasystemet. Detta torde dock inte ställa till med några
större problem eftersom reglerna kom redan i juni i år.
Men i somras deklarerade plötsligt Riksgäldskontoret och Riksförsäkrings-
verket att det nya pensionssystemet skulle bli försenat ändå. Samtidigt
upptäcktes att Riksgäldskontoret aldrig hade offentliggjort någon rapport om
1995 års reservförvaltning i mars som det skulle. Den skulle, om den hade
presenterats, ha blivit en påminnelse till spararna om värdet på pensions-
reserven.
Om rapporten hade kommit så hade vi upptäckt att staten har betalat en
icke marknadsmässig ränta. När de första avsättningarna till premiereserven
gjordes i januari 1995 visste man att det skulle dröja två eller eventuellt tre
år
tills pengarna i reserven betalades ut. Därmed borde vi ha fått en räntesats
som motsvarade minst ett tvåårs lån. Men Riksgäldskontoret har för 1995
istället betalat den lägsta räntan - dagslåneräntan - på premiereserven. Staten
är därför skyldig pensionsspararna pengar i form av utebliven ränta.
Vad staten har gjort är att den har använt premiereserven för att täcka en
del av budgetunderskottet, utan att redovisa den som en skuld till medborgar-
na. Premiereserven är bokförd som ett lån från "statliga myndigheter och
fonder", d.v.s. som om det är statens egna pengar och att dessa aldrig skall
betalas ut till medborgarna. Staten har dolt sitt reella upplåningsbehov.
Något som är olagligt för ett börsföretag.
Hur skall det då gå till att, som det är tänkt, betala ut premiereservs-
pengarna till spararna senast våren 1998 när pengarna inte är bokförda som
en skuld? Det handlar om i storleksordningen 27 miljarder kronor som skall
betalas ut till 4,5 miljoner pensionssparare. Den enda möjligheten för staten
om man skall klara detta är att öka budgetunderskottet alternativt att spara.
Nu måste Riksgäldskontoret följa riksdagens beslut och snarast avge en
rapport om förvaltningen av 1995 års premiereserv. Det är heller ingen
tvekan om att premiereserven är pensionsspararnas och inte statens. Därför
måste reserven bokföras som en del av statsskulden och påföras det statliga
lånebehovet.
Riksdagens beslut om premiereserven ger inte regeringen något konstitu-
tionellt handlingsutrymme för att försena utbetalningen på grund av splittring
inom regeringspartiet.
Det nya systemet för ålderspensioner är för en lång tid framöver Sveriges i
särklass största och viktigaste samhälls- och privatekonomiska projekt.
Pensionssystemet är avgörande för miljontals framtida pensionärers
försörjning. Dessutom kommer premiereserven att bli vårt lands största källa
till nytt riskkapital för investeringar och tillväxt. Detta får på inga villkor
förfuskas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att betala ut premiereservspengarna till spararna senast våren
1998 när pengarna inte är bokförda som en skuld,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att premiereserven måste bokföras som en del av statsskulden och
påföras det statliga lånebehovet.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Ulf Kristersson (m)
Annika Jonsell (m)
Sten Tolgfors (m)
Henrik Landerholm (m)