I propositionen beskrivs lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning dels mellan socialförsäkring och hälso-
och sjukvård, dels mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst. Den försöksverksamhet som pågår
föreslås förlängas av olika skäl. Detta är förståeligt, om än
beklagligt, och får accepteras. Men det hade naturligtvis varit
en fördel om den ursprungliga tidtabellen kunnat följas.
Inom det första samordningsområdet var den slutliga utvärderingsrapporten
planerad till 1 november 1996. Denna senareläggs till 1 februari 1997, alltså
en relativt liten tidsförskjutning. Inom det andra samordningsområdet skulle
försöksverksamheten ursprungligen ha avslutats vid utgången av år 1998. Inte
förrän den 1 oktober 2000 skall en utvärderingsrapport redovisas, och
slutrapporten kommer 1 juni 2001. Detta är inte bra.
Löpande uppföljning och utvärdering skall visserligen ske, men det är
olyckligt om fördröjningarna av mer samlade rapporter kommer att leda till
att beslut inte kan tas om samverkansformerna inom rehabiliteringsområdet.
Det är angeläget med tanke på de verkligt svaga grupperna att beslut kan
fattas utan fördröjning. Dessa grupper är numera både många och stora. Och
samverkan mellan de olika ansvariga myndigheterna måste fungera om
berörda grupper och individer skall få den hjälp och det stöd de behöver.
Försöken med lokal finansiell samordning tycks gå trögare än förväntat.
Det finns all anledning att försöka åstadkomma ett högre tempo och större
effektivitet. Samordningen behöver fungera snart och direkt i praktisk
verksamhet.
Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, social,
psykologisk och arbetslivsinriktad art och har som mål att hjälpa sjuka och
skadade personer att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och
förutsättningar för ett normalt liv.
Rehabilitering omfattar såväl medicinsk som arbetslivsinriktad och social
rehabilitering. Insatserna inom dessa områden flyter ofta in i varandra till en
integrerad helhet och alla delar måste fungera och samspela för ett lyckat
resultat.
Grupper med behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan och/eller
stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden är många: arbetslösa sjuk-
skrivna, personer med funktionshinder/arbetshandikapp, unga handikappade,
psykiskt störda, och personer med psykosocial ohälsa. För dessa grupper med
behov av extra stöd är samverkan mellan försäkringkassa, arbetsförmed-
ling/AMI och socialtjänst den viktigaste. Det är därför angeläget att sådan
samverkan verkligen fungerar. Trots lokala rehabgrupper, en lång rad sam-
verkansprojekt samt centrala överenskommelser angående ansvarsfördelning
m.m. redovisas i dag avsevärda gränsdragnings- och samordningsproblem.
När samverkan inte fungerar på önskvärt sätt får enskilda individer inte sina
behov av stöd tillgodosedda.
Regeringen aviserade redan i vårpropositionen avsikten att göra en översyn
av effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar. I avvaktan på
resultatet av en sådan översyn föreslår regeringen att medlen för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster tillfälligt minskas med 200 miljoner
kronor åren 1997 respektive 1998. Detta är enligt vårt synsätt oacceptabelt.
Vi motsättter oss inte översynen av angelägna rehabiliteringinsatser men ser
ingen som helst anledning att minska ambitionerna när det gäller dem.
Ett annat motiv för att genomföra översynen snabbt och effektivt är att
även detta torde påverka när det viktiga beslutet om samverkansformerna
inom rehabiliteringsområdet kan tas (se ovan). De många och stora svaga
grupper som nu håller på att slås ut från arbetsmarknaden har egentligen inte
tid att vänta på att verksamheten i samordnad och effektiv form fungerar.
Kristdemokraterna föreslår följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag inom utgiftsområdet:
Vi föreslår att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karens-
dagar med ett högkostnadsskydd på 10 dagar per år. Detta förstärker budgeten
med 1 100 miljoner kronor. Ersättningsnivån i sjuk- och närståendepenningen
skall ligga på 80 % vilket kostar 900 miljoner kronor. Vi föreslår att den
ersättningsgrundande inkomsten (SGI) i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Det leder till en
bruttobesparing på 1 000 miljoner kronor. Samtidigt säger vi nej till
regeringens förslag till SGI till en kostnad av 400 miljoner kronor.
Nettobesparingen blir därigenom 600 miljoner kronor. Vi motsätter oss
regeringens neddragningar på rehabiliteringsinsatser till en kostnad av 200
miljoner kronor. Därutöver föreslår vi att förtidspension från och med 63 år
ersätts med förtida uttag. Budgetförstärkningen beräknas till 1 000 miljoner
kronor.
Vi säger nej till 1,5 procents egenavgiftshöjning, vilket försvagar budgeten
med 7 050 miljoner kronor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av större effektivitet i försöksverksamheten med lokal
finansiell samordning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan försäkringskassa, arbetsförmedling/AMI och
socialtjänst,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översynen av effekterna av rehabiliteringssatsningarna,
4. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslag, under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
16 359 000 000
- 600 000 000