Stabiliteten i ATP-systemet har påverkats negativt av bl.a.
den demografiska utvecklingen, den sviktande tillväxten och
den ökande arbetslösheten. Pensionsutfästelserna har därför
ifrågasatts alltmer. Behovet av ett nytt långsiktigt
stabilt system växte fram.
Riksdagsbeslutet 1994 om ett reformerat ålderspensionssystem var unikt.
Den politiska enigheten över parti- och blockgränser var ovanlig. Det kunde
naturligtvis inte ske utan kompromissanda. De fem ingående partierna fick
självfallet ge och ta. Inslag som varit speciellt viktiga för oss
kristdemokrater
är bl.a. garantipensionen, rätt till barnår och rätt för makar att dela
pensionspoäng.
Efter riksdagsbeslutet tillkallades den s.k. Genomförandegruppen. Detta
skedde inte för att den enbart skulle medverka i den fortsatta beredningen.
Den skulle också vårda fempartiöverenskommelsen. Enigheten var en
förutsättning för systemets trovärdighet.
Den fortsatta beredningen har tyvärr dragit ut på tiden. Så många beslut är
ännu utestående att osäkerhet har spritt sig bland människor. Regeringen
aviserar nu ytterligare förseningar i genomförandefasen. Det är beklagligt.
Därför måste det med kraft framhållas att de avgörande innestående besluten
måste tas under denna mandatperiod. Det gäller intjänanderegler,
ikraftträdande, utformning av garantipensionen och premiereservsystemet.
En viktig del i uppgörelsen och beslutet var premiereservsystemet, med ett
spritt fonderat sparande. Tanken var att avgifterna valfritt skulle placeras av
den enskilde bland många decentraliserade fonder. Nu föreslår regeringens
utredare ett system som avviker från riksdagens principbeslut: obligatoriskt
sparande i några få fonder. Detta strider mot riksdagens principbeslut.
De många miljarder kronor som redan betalats in till premiereservdelen och
hittills placerats i Riksgälden bör snarast fördelas på personliga konton, så
att
alla får besked om behållningen. Det skulle öka förtroendet för att det
reformerade pensionssystemet verkligen blir av.
Den socialdemokratiska regeringen får inte svika fempartiuppgörelsen och
principbeslutet.
Kristdemokraterna avvisar en lång rad nedskärningar som regeringen
föreslår för pensionärerna. Det gäller inkomstprövningen av folkpension i
form av änkepension, kostnad 420 miljoner kronor. Vi avvisar också sänkt
kompensationsgrad från 85 % till 83 % i bostadstillägget (BTP). Det belastar
budgeten med 315 miljoner kronor. Avvisande av att fritidsfastighet
medräknas som förmögenhet vid beräkning av BTP kostar 150 miljoner
kronor. Vi avvisar också förslaget om förkortad omställningspension.
Dessutom höjer vi pensionstillskottet till de sämst ställda pensionärerna med
200 kronor per månad till en kostnad av 900 miljoner kronor.
Genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensionärer bör den
genomsnittliga pensionsåldern successivt kunna höjas. Beräknad besparing
1997 uppgår till 750 miljoner kronor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla avgörande beslut som återstår i pensionsreformen måste
fattas under innevarande mandatperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redan inbetalda avgifter till premiereservdelen,
3. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1. Ålderspension
53 148 000 000
+ 150 000 000
A 2. Efterlevandepensioner till vuxna
857 000 000
+ 420 000 000
A 3. Bostadstillägg till pensionärer
9 970 000 000
+ 465 000 000
Summa för utgiftsområdet
63 975 000 000
+1 035 000 000
Stockholm den 3 oktober 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Michael Stjernström (kd)