Alla människor ska vara delaktiga i välfärdssamhället och
känna trygghet och säkerhet i fall av ohälsa och arbetslöshet.
Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem, ett av de främsta i
världen men välfärden fördelas inte rättvist. Det är många
människor, som idag står utanför samhällets skyddsnät.
Välfärdspolitiken skall omfatta hela befolkningen. Den skall vara rättvis
och hållbar över tiden. Generella fördelningssystem är det effektivaste sättet
att eliminera orättvisor.
Välfärdspolitiken skall undvika selektiva bidrag. Riktade eller selektiva
bidrag har svårt att nå dem som är i verkligt behov av hjälp. Ett
bidragssystem, som bygger på behovsprövade bidrag, minskar människors
personliga integritet och blir onödigt byråkratiskt. Selektiva bidrag riskerar
att undergräva förtroendet för välfärdsstaten.
Arbetslösheten är idag den största orättvisan. Det är en stor skillnad i
livsvillkor mellan dem som har arbete och de som inte har arbete.
Livsvillkoren är mycket skiftande också för dem, som står till
arbetsmarknadens förfogande.
Samhällsekonomin och samhällsutvecklingen kräver, att vi skapar en
välfärd, som ger alla grundtrygghet. Centerpartiets förslag till grundtrygghet
bygger på principen, att alla ska tillhöra det generella trygghetssystemet. Vårt
förslag om en arbetslivsförsäkring är en helhetslösning, som är
lättöverskådlig för den enskilde och som blir effektivare och enklare,
eftersom det är en försäkring istället för flera olika överlappande system.
Dagens trygghetssystem
De arbetslivsrelaterade trygghetsförsäkringarna har med
tiden blivit ett lapptäcke av olika försäkringar, med
varierande regler och ersättningsformer. Flera utredningar
har tillsatts och förändringar har beslutats men enligt vår
mening saknas den totala övergripande översynen av
trygghetssystemen. Flera regelförändringar har varit
nödvändiga p.g.a. den kärva ekonomiska situationen men
också för att reglerna i försäkringarna har fått orimliga
effekter bl.a. i form av överkompensation. Det gäller t.ex.
sjukförsäkringen, som i vissa fall gav högre kompensation
vid frånvaro än vid närvaro på arbetet. Det var ett
åttiotalsproblem, som nu är åtgärdat. Fortfarande kvarstår
problemen med att trygghetssystemen har skiftande regler
och inte är tillräckligt överskådliga.
Arbetslösheten har bidragit till att allt fler människor står utanför den
generella välfärden. Dagens socialförsäkringar är avsedda att ge ekonomisk
trygghet till alla men istället har beroendet av behovsprövade socialbidrag
ökat.
Ersättning baserad på inkomstbortfall som huvudprincip i den statliga
välfärdspolitiken, medför att staten ger olika mycket trygghet; mest till dem
som redan har mest och inget till dem som inte kunnat eller hunnit kvalificera
sig. När trygghetssystemen utgår från den enskildes anställningsförhållanden,
leder det till att grupper, som inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden, också
hamnar utanför den generella tryggheten. Att på detta sätt utestänga stora
grupper från den generella tryggheten är djupt orättvist.
Centerpartiet vill förena trygghet och frihet. Välfärden ska ge alla
medborgare trygghet och personligt ansvar för sina liv och handlingar.
Grundtrygghet innebär att statens roll begränsas till att finansiera
grundläggande behov. Sedan dessa behov tillgodosetts, måste människors
personligt präglade behov och önskemål ges utrymme.
Det finns en bred politisk överenskommelse om ett nytt pensionssystem.
Det nya ålderspensionssystemet innebär, att man sammanför folkpension,
pensionstillskott och ATP till en gemensam ålderspension med en hög
grundpension. Det är viktigt att trygghetssystemen bygger på stabila
spelregler och för pensionssystemet, som är det mest omfattande av alla, är
det mycket viktigt med stabilitet.
Pågående utredningar
I mars 1996 presenterades ett delbetänkande av utredningen
om ersättning vid arbetslöshet och omställning -
Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring.
Utredningen tecknar principerna för en ny allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen föreslås
bestå av två delar; en obligatorisk del, som täcker alla
förvärvsarbetande, vilka uppfyller ett bestämt arbetsvillkor
och där ersättningen är ett fast grundbelopp lika för alla.
Försäkringen föreslås också innehålla en frivillig
kompletterande inkomstbortfallsförsäkring. Utredningen
överväger en höjning av ersättningsnivåerna, både när det
gäller grundbelopp och inkomstbortfallsersättning. Förslaget
ligger i linje med vårt förslag om en arbetslivsförsäkring.
Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterade i juni 1996 sitt
slutbetänkande. Kommitténs uppdrag har varit att föreslå ett generellt
trygghetssystem vid ohälsa, samt hur rehabiliteringsinsatserna skall
organiseras och hur de förebyggande insatserna skall stärkas. Kommittén
föreslår ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag, en s.k.
månadsersättning. Centerpartiet anser att förslaget om månadsersättning
ligger i linje med vårt förslag om arbetslivsförsäkring och kan införlivas i
vårt
förslag. För försäkring vid arbetsskada frångår kommittén principen om ett
enhetligt system med likvärdiga ersättningar. Centerpartiet anser att
trygghetssystemen bör vara enhetliga och lättöverskådliga, för att undvika
orättvisa och glidning i praxis. Kommittén föreslår också en kraftig höjning
av förmånstaket i den allmänna sjukförsäkringen, vilken inte ligger i linje
med Centerpartiets uppfattning.
Flera av förslagen i utredningarna stämmer dock väl överens med
Centerpartiets krav på trygghetssystemen men sammantaget bygger de vidare
på de gamla försäkringssystemen. Förslagen uppfyller inte vårt krav om en
sammanhållen försäkring för sjukdom, arbetslöshet och handikapp.
Trygghet utan ekonomisk
skuld
Saneringen av statsfinanserna är nödvändig för att bibehålla
vår välfärd. Från sjuttiotalets mitt och fram till slutet av
åttiotalet växte utgifterna för de svenska
socialförsäkringssystemen utan att motsvarande resurser
tillskapades. Transfereringarna har drivit upp
budgetunderskottet och ökat statsskulden till en nivå, som
gjort oss alla fattigare. Centerpartiet har under nittiotalet,
först i regeringsställning därefter i konstruktivt samarbete
med den socialdemokratiska regeringen, medverkat till att
sanera statens finanser. Detta är nödvändigt för att inte
skjuta över de ekonomiska skulderna till kommande
generationer.
Centerpartiet har medverkat till flera förändringar i socialförsäkrings-
systemen för att hejda ökningen av statsskulden och minska budgetunder-
skottet. Det gäller bl.a. kvalifikationsvillkoren i arbetslöshetsersättningen.
Detta har varit nödvändiga förändringar inom nuvarande system.
De nuvarande systemen har lovat mer än vad de kan hålla. En beräknad
ökning av välståndet har intecknats i olika reformer de senaste årtiondena.
Detta har skett genom att ta hög tillväxt för given. När denna tillväxt
uteblivit, har obalanser uppstått. Kostnaderna för ATP-systemet och de
samlade socialförsäkringarna har därför ökat i en snabbare takt än
inkomsterna. Resultatet har blivit en växande statsskuld.
Välfärd, som betalas med lån, blir osäker. Välfärd, som gör att ekonomin
vacklar, blir otrygg. För att nå verklig trygghet, då medborgarna kan lita på
att välfärden håller vad den lovar, måste välfärden utformas så att ekonomin
håller långsiktigt. Konsekvensen av att statens finanser under lång tid går
med underskott, blir att nuvarande generationer skjuter över sina skulder på
kommande generationer. Det innebär att de, som ännu inte fått ta del av
välfärden, får betala skulden. I det perspektivet är det nödvändigt att förändra
förmånerna. Om detta ska kunna ske, måste de som är i störst behov av
trygghet i vårt samhälle skyddas. Den svåra kombinationen, att minska
förmånerna och samtidigt värna dem med störst behov, kan uppnås genom ett
grundtrygghetssystem.
Principer för Centerpartiets
grundtrygghetsmodell
Den generella välfärden ska omfatta alla. Centerpartiet
avvisar både ett samhälle som ensidigt bygger på
behovsprövade bidrag och ett som ensidigt bygger på
inkomstskydd för den som kvalificerat sig genom att ha haft
arbete. Inget av dessa system uppfyller de krav, som
Centerpartiet ställer på en välfärd som ska omfatta alla och
som behandlar alla lika. För att målsättningen om generell
välfärd ska uppnås, måste socialförsäkringarna förändras.
Centerpartiet anser, att socialförsäkringarna skall utgå från
grundtrygghetstanken. Detta innebär en övergång från systemet med att man
enbart kvalificerar sig genom gjorda prestationer till principen om att
tryggheten ska grundas på att man är samhällsmedborgare. Enbart
inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar innebär att man kvalificerar sig
genom prestation, medan de som inte kommer in på arbetsmarknaden
utestängs från den generella välfärden och hänvisas till socialbidragstagande.
Detta utanförskap är oacceptabelt. I detta utanförskap hamnar bl.a. de
ungdomar, som är på väg in i vuxenlivet men som ej fått chansen att etablera
sig i arbetslivet. Det handlar också om kvinnor eller män, som är
ensamförsörjande för sig och sina barn.
Principen om grundtrygghet och medborgarskap i trygghetssystemen kan
och ska förenas med en ekonomisk politik som skapar arbeten. Därigenom
skapas ekonomisk trygghet och personlig värdighet och färre medborgare
behöver utnyttja de statliga trygghetssystemen.
Principen om medborgarskap innebär inte kravlöshet. Centerpartiets grund-
trygghet stärker arbetslinjen. Den, som efter upprepade erbjudanden inte är
beredd att ta anvisat arbete, ska kunna utförsäkras. Den, som däremot utan
egen förskyllan står utanför arbetsmarknaden, är sjuk eller på annat sätt är
tillfälligt eller långvarigt oförmögen att försörja sig, ska omfattas av det
generella systemet.
Statens, parternas och
individens roll
Utöver den obligatoriska delen i trygghetssystemet kan olika
trygghetsbehov tillgodoses genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter. Det gäller försäkringar för
ytterligare inkomstskydd vid sjukdom och arbetslöshet, för
extra kompensation vid arbetsskada eller andra
försäkringsförmåner. Vid sidan om den obligatoriska trygg-
heten och kollektivavtalsförsäkringarna kan medborgarna
också teckna individuella försäkringar för att minimera
inkomstförlusterna vid frånvaro. Ersättningsnivåerna får inte
motverka viljan till arbete.
Denna mångfald ger förutsättningar att uppnå en välfärd, som förenar
kraven på trygghet med behoven av frihet.
Inslag av inkomstskydd
Inkomstskydd i en obligatorisk försäkring innebär trygghet
för hushållen i den meningen, att man kan upprätthålla sin
konsumtionsnivå, trots frånvaron av arbete. Den, som har
hög lön, har ibland också höga fasta kostnader och är därför
sårbar i sin situation utan ersättning enligt
inkomstskyddsprincipen. Det nya trygghetssystemet bör
därför tillhandahålla obligatoriskt inkomstskydd upp till
normala löntagarinkomster, även om systemen förändras
underifrån genom att en grundpenning införs.
Arbetsmarknadens parter har en viktig roll när det gäller att avtalsvägen
skapa inkomstskydd ovanför det obligatoriska skyddet.
Centerpartiets förslag till
arbetslivsförsäkring
Centerpartiet förordar en kraftig renodling av de sociala
trygghetssystemen. Vi ersätter dagens system med i
huvudsak tre, vilka omfattar en arbetslivsförsäkring vid
sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder, ett familjestöd i
form av barnkonto samt ett nytt pensionssystem.
Denna motion behandlar arbetslivsförsäkringen. Våra förslag på
familjepolitikens område behandlas i en särskild motion. Centerpartiet står
bakom den pensionsreform, som riksdagen beslutat om. Det nya pensions-
systemet har betydande inslag av grundtrygghet, där Centerpartiet varit
pådrivande för att åstadkomma detta. Det är angeläget att långsiktiga beslut
fattas med brett politiskt stöd. Centerpartiet anser att det är viktigt att
pensionsreformen fullföljs.
Trygghet vid sjukdom,
arbetslöshet och handikapp
De olika statliga försäkringar, som ersätter inkomstbortfall
under den yrkesverksamma delen av våra liv, ska
sammanföras i en obligatorisk arbetslivsförsäkring.
Försäkringen ska i princip omfatta hela arbetskraften, d.v.s.
samtliga medborgare i landet, som står till arbetsmarknadens
förfogande från 18 år och upp till normal pensionsålder, 65
år. Vi anser att den undre gränsen skall vara densamma som
myndighetsåldern. Kommunernas sysselsättningsansvar för
ungdomar upp till 20 år bör bibehållas. Ungdomar bör i
första hand genomgå utbildning, vilket många gör och
andelen kommer dessutom att öka. Arbetslivsförsäkringen
skall vara ett yttersta skyddsnät för dem, som idag är
hänvisade till socialbidrag. Människor, som vill arbeta men
tillfälligt eller långvarigt p.g.a. sjukdom eller funktionshinder
är oförmögna att göra detta, ska också ingå i den generella
tryggheten. Kravet för att omfattas av försäkringen ska vara
ambitionen att arbeta, d.v.s. stå till arbetsmarknadens
förfogande och aktivt söka arbete. Likaså ställs krav på
deltagande i rehabilitering och aktivering i syfte att återgå till
egen försörjning. Dessa krav innebär att en
behörighetsprövning sker, så att endast de som uppfyller
dessa krav ingår.
Arbetslivsförsäkringen ersätter och samordnar därmed den nuvarande
ersättningen vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet, förtidspension, tillfällig
föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. Detta innebär en avsevärd
förenkling jämfört med dagens olika system och skiftande ersättningsnivåer.
Systemet blir därmed enklare och lättare att överblicka för den enskilde.
Möjlighet att växla mellan systemen för att erhålla förmånligaste ersättning
elimineras också. Med ett samordnat system underlättas rehabiliterings-
insatserna. Målsättningen skall vara att alltid göra det möjligt för människor
att komma tillbaka till arbete. Dessa insatser underlättas med ett samordnat
system.
Ersättning från försäkringen ger ekonomisk grundtrygghet och visst
inkomstskydd för den, som ofrivilligt tvingas att avstå från arbete.
Ersättningsnivåerna ska bestämmas så att det alltid finns incitament, som
uppmuntrar till förvärvsarbete eller rehabilitering och aktivering som siktar
på förvärvsarbete. Ersättning från försäkringen ska således aldrig uppgå till
normal lön.
Arbetslivsförsäkringen ska innehålla dels en grundpenning, dels en
inkomstrelaterad arbetslivspenning. Det bör dessutom finnas starka
stimulanser för att återgå till arbete t.ex. genom aktiveringstillägg. Utöver
dessa delar ska det finnas möjlighet till privata lösningar genom avtals- eller
privata försäkringar.
Grundpenningen
I arbetslivsförsäkringen ska en lägsta ersättningsnivå, grund-
penning, garanteras. Det betyder att personer, som i dag är
hänvisade till behovsprövade socialbidrag, förs över till och
ingår i den generella tryggheten. Förutsättningen för att
erhålla grundpenning är att man är beredd att ta anvisat
arbete, både tillsvidareanställningar och tillfälliga vikariat.
Grundpenningen ska täcka individens grundläggande behov av mat, boende
och kläder men inte vara så hög att den motverkar viljan till eget arbete och
försörjning. Grundpenningen ska inte indexuppräknas utan justeras i takt med
det utrymme som finns inom arbetslivsförsäkringsfonden.
Arbetslivsförsäkringsfonden (ALFF) är vårt förslag till en sammanhållen
fond för försäkringen, se nedan.
Grundpenningen är ett fördelningspolitiskt inslag i arbetslivsförsäkringen
som saknar försäkringstekniskt inslag. Detta inslag finansieras genom att
inkomsttagare får betala proportionerlig avgift även för den del av lönen, som
överstiger taket i försäkringen. Det blir en omfördelning från personer med
högre inkomst till dem med låg eller ingen inkomst.
Inkomstrelaterad
arbetslivspenning
Grundpenningen utgör golvet i den nya
arbetslivsförsäkringen, som i verklig mening är generell.
Ovanpå denna grundpenning ska försäkringen erbjuda ett
visst försäkringsskydd vid inkomstbortfall. Den
inkomstrelaterade ersättningen ska vara lägre än lönen,
eftersom incitamenten att arbeta inte får försvagas. Den
inkomstrelaterade arbetslivspenningen bör ersätta 80 procent
av inkomsten.
Centerpartiet anser att arbetslivsförsäkringen bör försäkra mot
inkomstbortfall upp till en normal löntagarinkomst. Inkomstskydd ovanför
denna nivå får täckas utanför den generella tryggheten.
Personliga lösningar
Utöver den generella och obligatoriska försäkringen ska
medborgarna kunna teckna kompletterande försäkringar.
Detta kan ske enskilt eller genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter för att trygga en högre materiell
standard för inkomsttagare över normala löner.
Utvidgad trygghet
Människor med funktionshinder och handikapp är ofta
beredda och villiga att arbeta men deras möjligheter att göra
det är begränsade. Denna ofrivilliga avsaknad av egen
försörjning måste självfallet berättiga till delaktighet i den
generella välfärden. Därför måste handikappade erhålla en
högre nivå för grundpenningen. Denna särskilda
grundpenning ersätter därmed nuvarande förtidspension för
dessa grupper. Även om försörjningen är ordnad genom
arbetslivsförsäkringen, ska ambitionen vara att habilitera och
rehabilitera funktionshindrade.
Det är synnerligen angeläget att ta tillvara funktionshindrade människors
arbetsförmåga. Även om arbetsprestationen är sänkt, finns det arbetsuppgifter
som kan avlönas som deltidsarbete. Viss arbetslön medför att den särskilda
grundpenningen reduceras men på ett sådant sätt att arbete alltid lönar sig.
Rehabilitering och
aktivering
De personer, som hamnar utanför den reguljära
arbetsmarknaden av arbetsmarknadsskäl eller på grund av
förslitningsskador etc., ska ingå i arbetslivsförsäkringen med
krav på rehabilitering och omprövning. Syftet är att återföra
så många som möjligt till det normala arbetslivet. De, som
haft inkomst, behåller i vanlig ordning arbetslivspenningen
och övriga grundpenningen. Det är viktigt både för individen
och samhället att på detta sätt stärka arbetslinjen.
På detta sätt återförs den allt större grupp, som i dag förtidspensioneras, till
den gemensamma försäkringen. Deras situation omprövas regelbundet i
stället för att de betraktas som permanent avförda från den vanliga
arbetsmarknaden. Genom att försäkringskassan får ett sammanhållet ansvar
för rehabilitering,ökar effektiviteten och uppsikten så att alla med dessa
problem blir aktiverade och kontinuerligt följs upp. Det är av stor vikt, att
åtgärder snabbt sätts in för att rehabilitera och aktivera individen efter
sjukdom och frånvaro från arbetslivet. Ju längre tid i passivitet desto större
blir risken för att individen inte återgår i arbete.
Aktivering är lika viktig när det gäller frånvaro från arbetslivet p.g.a.
arbetslöshet. Därför skall en aktiv arbetsmarknadspolitik föras med
vidareutbildning, omskolning, praktik, beredskapsarbete m.m. Motivet är att
förbättra möjligheterna till nytt arbete och att inte låta individerna
passiviseras och isoleras från det vardagliga livet.
Vid rehabilitering och aktivering, där syftet är att återföra individerna till
ordinarie arbetsmarknad, ska ett aktiveringstillägg erhållas, som ger ett
ekonomiskt tillskott ovanpå arbetslivspenningen. Aktiveringstillägget ska ses
som en stimulans till den enskilde och som en ersättning för ökade kostnader
i form av arbetsresor m.m. Denna reformering innebär att de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och lönegaranti vid konkurser
harmoniseras och samordnas inom den generella arbetslivsförsäkringen.
Självrisk via karens
Alla försäkringar brukar innehålla självrisk. Det ska också
gälla arbetslivsförsäkringen.
Vid sjukdom utgår därför enligt vårt förslag ingen ersättning för
insjuknandedagen och första sjukdagen. Maximalt dras vid sjukdom 10
karensdagar per år.
Ersättningsperiodens längd
Vid sjukdom, verifierad med läkarintyg, finns ingen
begränsning i längden på ersättningsberättigad period i
arbetslivsförsäkringen.
Vid arbetslöshet utgår arbetslivspenningen, under förutsättning att
ambitionen finns att ta ett arbete när sådant erbjuds. Systemet bör dock
utformas så att ersättningsperioderna inte hela tiden avlöser varandra. En
bortre parantes bör finnas, utan att det samhälleliga ansvaret för tryggheten
helt behöver upphöra. Deltagande i rehabilitering eller aktivering i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ger dessutom rätt till aktivitetstillägg.
Finansieringen
Arbetslivsförsäkringen ska i huvudsak finansieras med
avgifter, som förvaltas utanför statsbudgeten. Försäkringen
skall finansieras via arbetsgivaravgifter respektive
egenavgifter.
Ett samordnat fondsystem (arbetslivsförsäkringsfonden, ALFF) för
arbetslivsförsäkringen ersätter nuvarande arbetsmarknadsfonden, sjukförsäk-
ringsfonden, arbetsskadefonden och lönegarantifonden. Avgifterna till arbets-
livsförsäkringen tillförs fondsystemet kontinuerligt. Fondsystemet ska inte
tillåtas gå med underskott över en konjunkturcykel.
Denna konstruktion av finansiering innebär flera fördelar:
Ökad stabilitet
Sjuk- och arbetsskadeersättningarna har normalt högst
belastning i högkonjunkturer, medan
arbetslöshetsersättningarna och lönegarantin är relativt
mindre belastade. Det omvända gäller i lågkonjunkturer. En
gemensam finansiering av dessa ersättningar bidrar till att ge
en jämnare belastning av denna del av välfärden.
Incitament för kostnadsansvar
Arbetsmarknadens parter ges ett mer direkt kostnadsansvar
för tryggheten. Därmed skapas incitament för att hålla
kostnaderna inom rimliga ramar.
Ökat samhällsansvar
Tydligt samband skapas mellan avtalsförhandlingarna och
konsekvenserna för välfärden.
Socialbidragen - på
välfärdens marginal
Med Centerpartiets välfärdspolitik, byggd på
grundtrygghetsprincipen, skapas en i verklig mening generell
välfärd för den ekonomiska tryggheten. Det innebär att
betydande grupper av människor, som idag uppbär
behovsprövade socialbidrag, istället flyttas över för att ingå i
den generella grundtryggheten. Det gäller de, som är friska,
som vill arbeta och svara för sin egen försörjning men som
inte hunnit eller kunnat kvalificera sig för dagens
inkomstskydd.
Denna systemförändring innebär, att en statlig socialbidragsnorm inte
behövs. Den ersätts av grundpenningen i den av försäkringskassan
administrerade arbetslivsförsäkringen. Därmed inkräktar inte Centerpartiets
förslag till grundtrygghet på den kommunala självstyrelsen genom statlig
centralstyrning.
Socialtjänsten kan då på ett annat sätt än idag ställa upp för människor,
som råkat i tillfälligt men allvarligt ekonomiskt trångmål, genom att bevilja
lån. Reglerna ska dock vara strikta och syfta till att skapa ökad insikt hos den
enskilde om det personliga ansvaret för sin försörjning.
Centerpartiets förslag om en arbetslivsförsäkring kommer inte att ersätta
socialtjänstens uppgift att ge förutsättningar för rimliga levnadsförhållanden
och ge bistånd till familjer med barn. Även med vårt förslag kommer det att
finnas familjer, som är i behov av ekonomiskt bistånd.
Individuella insatsbehov
För dem, som har behov av samhällsstöd utanför
grundtryggheten, behövs selektiva åtgärder. Det kan gälla
individer och familjer med svårare sociala problem, som
drogmissbruk, kriminalitet eller sjukdom och som medför
andra problem än ekonomiska. För dessa har socialtjänsten
ansvaret att rehabilitera, vårda och göra särskilda insatser.
Kommunerna får därmed ett mer renodlat ansvar för sociala problem och
för människor, som av olika anledningar utförsäkrats ur arbetslivs-
försäkringen genom att inte ställa upp på de krav som denna innebär.
Med ett renodlat ansvar kan socialtjänsten mer se till individuella insatser.
Det kan handla om att motivera dem, som är i behov av det, att ändra sitt
beteende och rehabilitera sig så att de kan försörja sig på egen hand.
Socialtjänsten bör i ett helhetsperspektiv bemöta dessa människor på ett
sådant sätt att de stimuleras till eget ansvar.
Levnadsnivåundersökning
Många människor lever under mycket knappa ekonomiska
förhållanden och är i behov av och får socialbidrag. Behovet
av socialt bistånd har ökat under hela nittiotalet.
Socialtjänsten har, under trycket av att socialbidragsbehovet
ökat, blivit mer restriktiv i sitt biståndsgivande. Den
ekonomiska situationen för de människor, som är beroende
av socialbidrag, är mycket svår. De lever oftast helt utanför
trygghetssystemen och har ingen kontakt med
arbetsmarknaden. Vi vet, att det tillkommit nya grupper av
socialbidragstagare i takt med att arbetslösheten ökat.
Förhållandena och levnadsnivån för de människor, som är beroende av
socialbidrag, är inte tillräckligt analyserade. De ekonomiska förutsättningarna
har undersökts för andra grupper, t.ex. pensionärer, men levnadsförhållandena
för socialbidragstagarna är inte granskad. Centerpartiet anser, att det finns
ett
behov av att göra en utredning kring situationen för de människor, som är
beroende av socialbidrag. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet och
funktionshinder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en levnadsnivåutredning.1
Stockholm den 5 oktober 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)