Sedan 1991 pågår ett arbete med att reformera
pensionssystemet. 1994 togs ett principbeslut om hur ett nytt
pensionssystem ska utformas. Den mycket detaljerade
principöverenskommelsen innebär problem. Partierna har
bundit sig för en rad detaljlösningar som vid den fortsatta
beredningen har visat sig oväntat komplicerade.
Under sommaren 1995 lades två departementspromemorior: Reformerat
pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension Ds 1995:41 och
Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter Ds 1995:29. Båda fick
förödande kritik från de tunga remissinstanserna Riksförsäkringsverket och
Riksrevisionsverket. Därefter har ingenting hänt förrän premiereserv-
utredningen lämnade ett delbetänkande i juni 1996. Förslaget innebär
avvikelser från principbeslutet bl.a. beroende på att de krav som där ställs
delvis är oförenliga. Flera stora frågor verkar inte kunna få sin lösning inom
den begränsade grupp av partier som arbetar med att utforma pensions-
systemet.
Många stora frågor som är viktiga både för den enskilde och för
samhällsekonomin är fortfarande olösta. Det finns t.ex. ingen samlad bild av
de totala kostnaderna för det nya pensionssystemet.
Problemet med att det nya systemet är underfinansierat och att detta ger en
merbelastning på statsbudgeten är en fråga som fortfarande utreds. Under en
övergångsperiod ska statskassan kompenseras genom att AP-fonderna
minskas kraftigt. Idag utgör AP-fonderna en motvikt mot statsskulden.
Minskningen av AP-fonderna i kombination med uppbyggnad av privat
sparande i premiereservfonder försvagar de offentliga finanserna genom en
minskning av den offentliga sektorns förmögenhet och gör dem mer känsliga
för ränteförändringar. När premiereservfonderna är fullt utbyggda kommer de
att vara av samma omfattning som AP-fonderna idag, d.v.s. ca 600 miljarder
kronor. De kommer då att få en betydande ställning på den svenska
kapitalmarknaden. En överföring på 15 miljarder kronor från de inbetalda
pensionsavgifterna ska årligen göras till premiereserven. Mer pengar än
tidigare måste därför tas från AP-fondernas avkastning, som därför snabbt
kommer att minska. Även utrymmet för redan löpande pensionsutbetalningar
kommer därmed att minska.
Regeländringar i det nya systemet gör att det beräknas bli dyrare än det
nuvarande under några decennier in på 2000-talet. En merkostnad uppstår
också om inte avtalspensionerna minskas i förhållande till grundpensionen.
Sammantaget blir detta en kostnadspuckel på ca 5 miljarder kronor årligen
vid 2 % tillväxt. De här redovisade effekterna av reformen innebär ökningar
av den offentliga utgiftsnivån och måste på ett eller annat sätt finansieras.
Den avgörande frågan om växling från arbetsgivaravgifter till egenavgifter
som kritiserades, särskilt från fackligt håll, redan i remissbehandlingen inför
principbeslutet, är inte löst.
Förutom dessa finansieringsproblem finns en del andra viktiga områden
som inte kunnat lösas: förtidspensionerna, efterlevandepensionen, pension för
studier, delad pensionsrätt mellan makar och indexeringen av intjänade
pensionsrätter och utbetalda pensioner. Pension för vård av små barn kommer
att kräva en omfattande och kostsam administration, utan att få någon större
effekt för den enskilde. Premiepensionen kommer i inledningsskedet att kosta
300 miljoner kronor per år att administrera för att längre fram kosta flera
miljarder.
Man kan inte påstå att pensionsuppgörelsen varit någon succé. Arbetet går
sakta och de olösta problemen tornar upp sig. Den tid arbetet skulle ta har
därför hela tiden fått förlängas.
Det finns anledning att utvidga arbetet med att reformera pensionssystemet
och anpassa direktiven till dagens situation. I Pensionsutredningens
betänkande SOU 1990:76 finns mycket ingående utredningar om förändringar
i pensionssystemet som syftar till att anpassa det då trettioåriga
pensionssystemet till framtiden. Prognoser för utvecklingen är framräknade
ända till 2035. En justering av dessa med de nu kända värdena för ytterligare
fem år kan ge ett bra underlag för nya överväganden. I betänkandet finns
också värdefulla kunskaper om hur förändringar i pensionssystemet påverkar
samhällsekonomin som helhet genom dess påverkan på andra
socialförsäkringssystem.
Pensionsarbetsgruppen har alltför lättvindigt avfärdat möjligheterna att
skapa ett reformerat pensionssystem genom att bygga på det pensionssystem
som redan finns. Ett stort arbete har utförts med samma målsättning som den
som gäller för det nya pensionssystemet. Det är slöseri att inte ta tillvara
dessa kunskaper inför det nu pågående arbetet.
En alldeles för liten grupp har haft den stora uppgiften att utforma
framtidens pensioner. Gruppen bör utvidgas och tillföras fler ledamöter och
experter. Alla riksdagspartier bör vara representerade. Prestigen måste läggas
åt sidan. Ett trovärdigt pensionssystem för dagens och framtidens pensioner
måste vara gruppens uttalade mål. Det fullständiga förslaget måste
presenteras och diskuteras i breda kretsar före beslut. Arbetet i den utvidgade
utredningen måste få ett snabbt förlopp. Osäkerheten kring framtidens
pensioner påverkar hushållens konsumtionsmönster och därmed landets
ekonomiska utveckling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvidgad utredning om ett reformerat
pensionssystem.