Sedan 1991 pågår ett arbete med att reformera pensionssystemet. 1994 togs ett principbeslut om hur ett nytt pensionssystem ska utformas. Den mycket detaljerade principöverenskommelsen innebär problem. Partierna har bundit sig för en rad detaljlösningar som vid den fortsatta beredningen har visat sig oväntat komplicerade.
Under sommaren 1995 lades två departementspromemorior: Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension Ds 1995:41 och Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter Ds 1995:29. Båda fick förödande kritik från de tunga remissinstanserna Riksförsäkringsverket och Riksrevisionsverket. Därefter har ingenting hänt förrän premiereserv- utredningen lämnade ett delbetänkande i juni 1996. Förslaget innebär avvikelser från principbeslutet bl.a. beroende på att de krav som där ställs delvis är oförenliga. Flera stora frågor verkar inte kunna få sin lösning inom den begränsade grupp av partier som arbetar med att utforma pensions- systemet.
Många stora frågor som är viktiga både för den enskilde och för samhällsekonomin är fortfarande olösta. Det finns t.ex. ingen samlad bild av de totala kostnaderna för det nya pensionssystemet.
Problemet med att det nya systemet är underfinansierat och att detta ger en merbelastning på statsbudgeten är en fråga som fortfarande utreds. Under en övergångsperiod ska statskassan kompenseras genom att AP-fonderna minskas kraftigt. Idag utgör AP-fonderna en motvikt mot statsskulden. Minskningen av AP-fonderna i kombination med uppbyggnad av privat sparande i premiereservfonder försvagar de offentliga finanserna genom en minskning av den offentliga sektorns förmögenhet och gör dem mer känsliga för ränteförändringar. När premiereservfonderna är fullt utbyggda kommer de att vara av samma omfattning som AP-fonderna idag, d.v.s. ca 600 miljarder kronor. De kommer då att få en betydande ställning på den svenska kapitalmarknaden. En överföring på 15 miljarder kronor från de inbetalda pensionsavgifterna ska årligen göras till premiereserven. Mer pengar än tidigare måste därför tas från AP-fondernas avkastning, som därför snabbt kommer att minska. Även utrymmet för redan löpande pensionsutbetalningar kommer därmed att minska.
Regeländringar i det nya systemet gör att det beräknas bli dyrare än det nuvarande under några decennier in på 2000-talet. En merkostnad uppstår också om inte avtalspensionerna minskas i förhållande till grundpensionen.
Sammantaget blir detta en kostnadspuckel på ca 5 miljarder kronor årligen vid 2 % tillväxt. De här redovisade effekterna av reformen innebär ökningar av den offentliga utgiftsnivån och måste på ett eller annat sätt finansieras.
Den avgörande frågan om växling från arbetsgivaravgifter till egenavgifter som kritiserades, särskilt från fackligt håll, redan i remissbehandlingen inför principbeslutet, är inte löst.
Förutom dessa finansieringsproblem finns en del andra viktiga områden som inte kunnat lösas: förtidspensionerna, efterlevandepensionen, pension för studier, delad pensionsrätt mellan makar och indexeringen av intjänade pensionsrätter och utbetalda pensioner. Pension för vård av små barn kommer att kräva en omfattande och kostsam administration, utan att få någon större effekt för den enskilde. Premiepensionen kommer i inledningsskedet att kosta 300 miljoner kronor per år att administrera för att längre fram kosta flera miljarder.
Man kan inte påstå att pensionsuppgörelsen varit någon succé. Arbetet går sakta och de olösta problemen tornar upp sig. Den tid arbetet skulle ta har därför hela tiden fått förlängas.
Det finns anledning att utvidga arbetet med att reformera pensionssystemet och anpassa direktiven till dagens situation. I Pensionsutredningens betänkande SOU 1990:76 finns mycket ingående utredningar om förändringar i pensionssystemet som syftar till att anpassa det då trettioåriga pensionssystemet till framtiden. Prognoser för utvecklingen är framräknade ända till 2035. En justering av dessa med de nu kända värdena för ytterligare fem år kan ge ett bra underlag för nya överväganden. I betänkandet finns också värdefulla kunskaper om hur förändringar i pensionssystemet påverkar samhällsekonomin som helhet genom dess påverkan på andra socialförsäkringssystem.
Pensionsarbetsgruppen har alltför lättvindigt avfärdat möjligheterna att skapa ett reformerat pensionssystem genom att bygga på det pensionssystem som redan finns. Ett stort arbete har utförts med samma målsättning som den som gäller för det nya pensionssystemet. Det är slöseri att inte ta tillvara dessa kunskaper inför det nu pågående arbetet.
En alldeles för liten grupp har haft den stora uppgiften att utforma framtidens pensioner. Gruppen bör utvidgas och tillföras fler ledamöter och experter. Alla riksdagspartier bör vara representerade. Prestigen måste läggas åt sidan. Ett trovärdigt pensionssystem för dagens och framtidens pensioner måste vara gruppens uttalade mål. Det fullständiga förslaget måste presenteras och diskuteras i breda kretsar före beslut. Arbetet i den utvidgade utredningen måste få ett snabbt förlopp. Osäkerheten kring framtidens pensioner påverkar hushållens konsumtionsmönster och därmed landets ekonomiska utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvidgad utredning om ett reformerat pensionssystem.
Stockholm den 30 september 1996
Karin Wegestål (s)
Marianne Jönsson (s) Lena Sandlin (s)