Arbetsgivaren skall systematiskt arbeta med förebyggande åtgärder så att individen inte slås ut på arbetsplatsen. För individen innebär det att han vid sjukskrivning efter 4 veckor blir föremål för en rehabiliteringsutredning. Den dokumentationen innebär bl.a. att arbetsgivaren ger:
- en redogörelse för kontakt med den sjukskrivne, - - en beskrivning över vilka arbetsplatsanknutna rehabiliteringsbehov som bedöms föreligga i den enskildes fall, - - en beskrivning över vilka åtgärder som befunnits lämpliga och/eller möjliga att vidta, - - en redogörelse för vilka åtgärder som slutförts, - - en redogörelse för vad som påbörjats, - - en redogörelse för planerade insatser, - - motiv för att inte vidta åtgärder. - Därefter tar försäkringskassans handläggare tillsammans med förtroendeläkare ställning till åtgärder och arbetsgivaren informeras om sitt kostnadsansvar eller annan åtgärd som åvilar arbetsgivaren för att få tillbaka individen i arbete.
Här finns, om inte arbetsgivaren sköter sin del av ansvaret, en möjlighet för försäkringskassan att begära sanktioner genom att vända sig till Yrkesinspektionen och begära att denna vidtar åtgärder. För individen som inte följer de direktiv som försäkringskassan ger, har försäkringskassan möjlighet att dra in sjukersättningen till individen.
Vad vi begär är att orsak och verkan finns hos samma huvudman. I dag kan individen åtgärdas direkt av försäkringskassan medan däremot arbetsgivaren inte får någon påföljd av försäkringskassan utan blir föremål för eventuell åtgärd först efter anmälan till Yrkesinspektionen.
Det är klart otillfredsställande att individen får en annan och snabbare påföljd än arbetsgivaren. Påföljderna bör vara jämlika mellan parterna.
Vi ber därför om en utredning där förutsättningarna för beslut om påföljd skall vara likställda mellan arbetstagaren och arbetsgivaren och med samma huvudman (försäkringskassan) som ansvarig för bådas bedömning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen om arbetsgivaransvar som förordats i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Christer Erlandsson (s)