med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv
En tydlig asyllagstiftning
och humanitära skäl
Min uppfattning är att det mest humanitära i
flyktinghanteringen är att ha en precis asyldefinition och en
tydlig och klar asyllagstiftning. I dessa avseenden
representerar regeringens ambitioner vad gäller den
föreliggande propositionen ett framsteg. Lagstiftningen ska
innebära t.ex. att fall som nu räknas som humanitära kommer
att betraktas som flyktingar enligt den nya definitionen. Det
är då viktigt att myndigheter som ska tillämpa lagstiftningen
uppfattar denna ökade tydlighet. I det sammanhanget är det
oroväckande om Invandrarverket efterlyser större tydlighet
därvidlag.
Det förtjänar dock att understrykas att inte ens en förbättrad lagstiftning
kan täcka in alla de fall där allvarliga omständigheter av humanitär art
föreligger eller uppstår och som gör att en person av olika skäl bör få stanna i
vårt land. En flyktingpolitik som gör anspråk på att vara humanitär till sin
karaktär måste därför med nödvändighet innehålla någon slags
"reservutgång", en möjlighet som inte lätt låter sig regleras eller kodifieras,
men som ändå behövs vid sidan av flyktingkategorin.
Det är nödvändigt att behålla möjligheten att bevilja människor rätten att
uppehålla sig i Sverige under längre eller kortare perioder om humanitära
skäl talar för det. Det väsentliga är att det blir en klar skillnad mellan asyl
och uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det skulle vara möjligt att
upprätthålla den skillnaden om man överför asylprövningen till domstolarna.
Beslut om uppehåll av humanitära skäl bör kunna fattas av Invandrarverket
och i sista hand av regeringen.
Om asylsökandes situation är av den arten att det skulle vara ett uppenbart
brott mot humanitet att avvisa deras begäran om hjälp, bör vi bifalla en sådan
begäran, trots insikten att beslut om att ge dem rätten att stanna kortare eller
längre perioder inte går att överföra till en generell princip om att alla som
befinner sig i en liknande situation har en oavvislig rätt att få
uppehållstillstånd i Sverige. Varje försök att på objektiv grund finna regler
som stipulerar att ansökan måste presenteras i hemlandet, eller att beslut om
tillstånd att komma till Sverige måste fattas innan inresan sker, kommer i
praktiken att visa sig svåra att förena med det yttersta motivet för att
människor skall få stanna i vårt land av humanitära skäl, nämligen en
bedömning av den reella livssituationen som den enskilde befinner sig i.
Korta handläggningstider - hög
rättssäkerhet
Tidsaspekten är en mycket central humanitär fråga. Allt
måste göras för att påskynda asylhanteringen och därmed
minska riskerna för enskilda människors lidanden som är
följder av långa väntetider. Man bör t.ex. överväga att
begränsa möjligheterna till fortsatta överklaganden.
Intresset av korta handläggningstider kan förenas med att asylärenden i
framtiden avgörs i domstolar. Den modellen tror vi på ett bättre sätt kan
främja rättssäkerheten i dessa frågor. Domstolsbehandlingen skulle ge
möjlighet till den sökande att muntligt själv få redovisa sina skäl, det
juridiska biträdet skulle få större insyn, handläggningen blir öppnare,
möjligheter till överklagande minskar, oberoende sakkunniga kan kallas som
vittnen. Utrikesdepartementets kompetens och informationer skulle kunna
utnyttjas och öppet redovisas.
Asylrätten är en del av den svenska lagstiftningen. Därför vore det rimligt
att ansvaret för asylutredning och beslut om asyl överfördes till tingsrätter
och hovrätter. Genom en sådan förändring skulle samhället betona att
asylrätten tillhör rättssfären och därmed är skild från annan typ av
invandring. Med hänsyn till att utredningsbehoven kan variera över tiden kan
det vara mer angeläget att bygga upp en vilandekompetens inom domstolarna
- kompetens som när behovet av asylutredningar är små kan användas för
andra rättsvårdande uppgifter än att ha den dragspelliknande konstruktion
som Invandrarverket tvingas till för att möta skiftande utredningsbehov. Att
tillföra domstolarna asylrättslig kompetens skapar bra förutsättningar för ett
rättssäkert system och för en jämn kvalitet i asylutredningsarbetet. Om
domstolarna finge ansvar för asylrätten skulle kompetenstvister av den typ
som Skarpnäckfallet utgjort kunna undvikas.
Domstolarna åtnjuter i allmänhetens ögon ett större förtroende än
Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Utslagen kan därmed mötas med
högre grad av respekt i samhället.
Jag välkomnar propositionens förslag för att stärka rättssäkerheten och att
en utredning ska tillsättas som ska se över hela rättsprocessen. Inriktningen
för den utredningen bör vara den ovan angivna.
Regeringens möjligheter att ta egna initiativ
Så länge inte en ny ordning är införd enlig förslaget ovan,
dvs att domstolarna tar över asylprövningen, bör man också
diskutera möjligheten för regeringen att vid behov ta till sig
vissa asylärenden. Detta är idag formellt sett inte möjligt. Jag
menar dock att det kan finnas skäl, t. ex. bristande allmän
tilltro till Invandrarverket och Utlänningsnämnden, som
skulle kunna göra det berättigat att tills vidare låta regeringen
på eget initiativ ta in och pröva ärenden som är av
principiellt viktig natur.
Förvarstagande i häkte
Det bör vara en självklarhet att allt förvarstagande i häkte
förbjuds helt och att all sådan hantering är oacceptabel. En
asylsökande, även om han/hon skall avvisas, får inte
jämställas med en brottsling.
Prövning av redan beviljade permanenta uppehållstillstånd
Den prövning som utförs inom Invandrarverket av personer
med permanent uppehållstillstånd skapar stor oro bland
många flyktinggrupper och en misstro sprids i samhället mot
dem som fått uppehållsstillstånd. Risken är påtaglig att ett
angiverisystem frodas, vilket bl.a. kan utnyttjas av
sinsemellan antagonistiska flyktinggrupper. Det är ytterst
olyckligt.
Dessutom är åtgärden ett hot mot rättssäkerheten. Fattade beslut måste stå
fast, det är en fundamental grund för rättssäkerheten. Samhället måste stå för
konsekvenserna, också om besluten är fattade på bristfälliga grunder. En
invandrare med uppehållstillstånd skall i princip åtnjuta samma trygghet som
svenska medborgare.
Invandrarverket bör därför avbryta den verksamhet som syftar till att
återkalla beviljade uppehållstillstånd, vare sig det sker i projektform eller
som del av den ordinarie verksamheten. En ordning bör övervägas med
preskription av lämnande av felaktiga uppgifter om identitet i asylärenden.
Program för återvändande
Återvändarprogrammen, byggda på frivillighet, bör
utvecklas. Samhället bör underlätta för sådant återvändande
genom riktade utbildningsinsatser och olika åtgärder för att
ge relevant kompetens till sådana individer, gärna i nära
samarbete med svenska företag som finns på plats i de
respektive hemländerna. Här finns tyvärr byråkratiska hinder
för samordning av samhällets insatser för återvändande som
måste övervinnas. Resurser måste frigöras från olika källor
för dessa insatser i Sverige. Biståndsmedel används idag för
åtgärder i återvändarlandet, t.ex. i f.d. Jugoslavien. Insatser
till stöd för frivilligt återvändande är positiva för individen,
men också samhällsekonomiskt förmånliga. För att den
enskilde ska våga pröva att återvända bör möjligheten finnas
för dem som inte lyckas att återvända till Sverige.
Avvisning
Det finns en grupp människor, flertalet gällande Jugoslavien,
som fått avvisningsbeslut men som inte kunnat avvisas då
deras hemländer inte kunnat ta emot dem. Sådana
förhållanden vållar humanitära katastrofer. De har inte längre
tillgång till sociala rättigheter i Sverige och lever i ett
mänskligt vakuum. Denna grupp bör ges uppehållstillstånd
nu utan att avvakta osäkra förhandlingar med respektive
hemländer.
Folkröresernas roll
Folkrörelserna kan göra viktiga insatser av olika slag. Det
gäller folkbildande insatser av olika slag: Information om
varför människor flyr eller varför människor återvänder osv.
Sådana insatser kan fördjupa människors förståelse av
förhållanden i världen som påverkar flyktingskap och kan
också positivt påverka möjligheten att tackla främlingsrädsla.
Studieförbunden har en roll att fylla här som inte
Invandrarverket eller Diskrimineringsombudsmannen hittills
klarat.
Folkrörelserna kan spela en viktig roll när det gäller integrationen i
Sverige, men också när det gäller konfliktförebyggande åtgärder i
krisområden som motverkar flyktingskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyktingpolitikens utformning.