En tydlig asyllagstiftning och humanitära skäl
Min uppfattning är att det mest humanitära i flyktinghanteringen är att ha en precis asyldefinition och en tydlig och klar asyllagstiftning. I dessa avseenden representerar regeringens ambitioner vad gäller den föreliggande propositionen ett framsteg. Lagstiftningen ska innebära t.ex. att fall som nu räknas som humanitära kommer att betraktas som flyktingar enligt den nya definitionen. Det är då viktigt att myndigheter som ska tillämpa lagstiftningen uppfattar denna ökade tydlighet. I det sammanhanget är det oroväckande om Invandrarverket efterlyser större tydlighet därvidlag.
Det förtjänar dock att understrykas att inte ens en förbättrad lagstiftning kan täcka in alla de fall där allvarliga omständigheter av humanitär art föreligger eller uppstår och som gör att en person av olika skäl bör få stanna i vårt land. En flyktingpolitik som gör anspråk på att vara humanitär till sin karaktär måste därför med nödvändighet innehålla någon slags "reservutgång", en möjlighet som inte lätt låter sig regleras eller kodifieras, men som ändå behövs vid sidan av flyktingkategorin.
Det är nödvändigt att behålla möjligheten att bevilja människor rätten att uppehålla sig i Sverige under längre eller kortare perioder om humanitära skäl talar för det. Det väsentliga är att det blir en klar skillnad mellan asyl och uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det skulle vara möjligt att upprätthålla den skillnaden om man överför asylprövningen till domstolarna. Beslut om uppehåll av humanitära skäl bör kunna fattas av Invandrarverket och i sista hand av regeringen.
Om asylsökandes situation är av den arten att det skulle vara ett uppenbart brott mot humanitet att avvisa deras begäran om hjälp, bör vi bifalla en sådan begäran, trots insikten att beslut om att ge dem rätten att stanna kortare eller längre perioder inte går att överföra till en generell princip om att alla som befinner sig i en liknande situation har en oavvislig rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. Varje försök att på objektiv grund finna regler som stipulerar att ansökan måste presenteras i hemlandet, eller att beslut om tillstånd att komma till Sverige måste fattas innan inresan sker, kommer i praktiken att visa sig svåra att förena med det yttersta motivet för att människor skall få stanna i vårt land av humanitära skäl, nämligen en bedömning av den reella livssituationen som den enskilde befinner sig i.
Korta handläggningstider - hög rättssäkerhet
Tidsaspekten är en mycket central humanitär fråga. Allt måste göras för att påskynda asylhanteringen och därmed minska riskerna för enskilda människors lidanden som är följder av långa väntetider. Man bör t.ex. överväga att begränsa möjligheterna till fortsatta överklaganden.
Intresset av korta handläggningstider kan förenas med att asylärenden i framtiden avgörs i domstolar. Den modellen tror vi på ett bättre sätt kan främja rättssäkerheten i dessa frågor. Domstolsbehandlingen skulle ge möjlighet till den sökande att muntligt själv få redovisa sina skäl, det juridiska biträdet skulle få större insyn, handläggningen blir öppnare, möjligheter till överklagande minskar, oberoende sakkunniga kan kallas som vittnen. Utrikesdepartementets kompetens och informationer skulle kunna utnyttjas och öppet redovisas.
Asylrätten är en del av den svenska lagstiftningen. Därför vore det rimligt att ansvaret för asylutredning och beslut om asyl överfördes till tingsrätter och hovrätter. Genom en sådan förändring skulle samhället betona att asylrätten tillhör rättssfären och därmed är skild från annan typ av invandring. Med hänsyn till att utredningsbehoven kan variera över tiden kan det vara mer angeläget att bygga upp en vilandekompetens inom domstolarna - kompetens som när behovet av asylutredningar är små kan användas för andra rättsvårdande uppgifter än att ha den dragspelliknande konstruktion som Invandrarverket tvingas till för att möta skiftande utredningsbehov. Att tillföra domstolarna asylrättslig kompetens skapar bra förutsättningar för ett rättssäkert system och för en jämn kvalitet i asylutredningsarbetet. Om domstolarna finge ansvar för asylrätten skulle kompetenstvister av den typ som Skarpnäckfallet utgjort kunna undvikas.
Domstolarna åtnjuter i allmänhetens ögon ett större förtroende än Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Utslagen kan därmed mötas med högre grad av respekt i samhället.
Jag välkomnar propositionens förslag för att stärka rättssäkerheten och att en utredning ska tillsättas som ska se över hela rättsprocessen. Inriktningen för den utredningen bör vara den ovan angivna.
Regeringens möjligheter att ta egna initiativ
Så länge inte en ny ordning är införd enlig förslaget ovan, dvs att domstolarna tar över asylprövningen, bör man också diskutera möjligheten för regeringen att vid behov ta till sig vissa asylärenden. Detta är idag formellt sett inte möjligt. Jag menar dock att det kan finnas skäl, t. ex. bristande allmän tilltro till Invandrarverket och Utlänningsnämnden, som skulle kunna göra det berättigat att tills vidare låta regeringen på eget initiativ ta in och pröva ärenden som är av principiellt viktig natur.
Förvarstagande i häkte
Det bör vara en självklarhet att allt förvarstagande i häkte förbjuds helt och att all sådan hantering är oacceptabel. En asylsökande, även om han/hon skall avvisas, får inte jämställas med en brottsling.
Prövning av redan beviljade permanenta uppehållstillstånd
Den prövning som utförs inom Invandrarverket av personer med permanent uppehållstillstånd skapar stor oro bland många flyktinggrupper och en misstro sprids i samhället mot dem som fått uppehållsstillstånd. Risken är påtaglig att ett angiverisystem frodas, vilket bl.a. kan utnyttjas av sinsemellan antagonistiska flyktinggrupper. Det är ytterst olyckligt.
Dessutom är åtgärden ett hot mot rättssäkerheten. Fattade beslut måste stå fast, det är en fundamental grund för rättssäkerheten. Samhället måste stå för konsekvenserna, också om besluten är fattade på bristfälliga grunder. En invandrare med uppehållstillstånd skall i princip åtnjuta samma trygghet som svenska medborgare.
Invandrarverket bör därför avbryta den verksamhet som syftar till att återkalla beviljade uppehållstillstånd, vare sig det sker i projektform eller som del av den ordinarie verksamheten. En ordning bör övervägas med preskription av lämnande av felaktiga uppgifter om identitet i asylärenden.
Program för återvändande
Återvändarprogrammen, byggda på frivillighet, bör utvecklas. Samhället bör underlätta för sådant återvändande genom riktade utbildningsinsatser och olika åtgärder för att ge relevant kompetens till sådana individer, gärna i nära samarbete med svenska företag som finns på plats i de respektive hemländerna. Här finns tyvärr byråkratiska hinder för samordning av samhällets insatser för återvändande som måste övervinnas. Resurser måste frigöras från olika källor för dessa insatser i Sverige. Biståndsmedel används idag för åtgärder i återvändarlandet, t.ex. i f.d. Jugoslavien. Insatser till stöd för frivilligt återvändande är positiva för individen, men också samhällsekonomiskt förmånliga. För att den enskilde ska våga pröva att återvända bör möjligheten finnas för dem som inte lyckas att återvända till Sverige.
Avvisning
Det finns en grupp människor, flertalet gällande Jugoslavien, som fått avvisningsbeslut men som inte kunnat avvisas då deras hemländer inte kunnat ta emot dem. Sådana förhållanden vållar humanitära katastrofer. De har inte längre tillgång till sociala rättigheter i Sverige och lever i ett mänskligt vakuum. Denna grupp bör ges uppehållstillstånd nu utan att avvakta osäkra förhandlingar med respektive hemländer.
Folkröresernas roll
Folkrörelserna kan göra viktiga insatser av olika slag. Det gäller folkbildande insatser av olika slag: Information om varför människor flyr eller varför människor återvänder osv. Sådana insatser kan fördjupa människors förståelse av förhållanden i världen som påverkar flyktingskap och kan också positivt påverka möjligheten att tackla främlingsrädsla. Studieförbunden har en roll att fylla här som inte Invandrarverket eller Diskrimineringsombudsmannen hittills klarat.
Folkrörelserna kan spela en viktig roll när det gäller integrationen i Sverige, men också när det gäller konfliktförebyggande åtgärder i krisområden som motverkar flyktingskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingpolitikens utformning.
Stockholm den 11 oktober 1996
Berndt Ekholm (s)