Miljöpartiet de gröna anser att det är viktigt att Sverige ser flyktingpolitiken som en helhet när det gäller internationella frågor som handels-, utrikes- och säkerhetspolitik. Vi måste arbeta långsiktigt för stabilitet, demokrati och fred samt delta i fredsprocesser. I befolkningsfrågorna behövs också en aktiv politik från Sveriges sida. Det handlar dock alldeles säkert om decennier innan resultat kan uppnås, och därför behövs en aktiv politik på hemmaplan.
I den nya flyktingpolitiken ingår några nya viktiga skyddsbegrepp såsom miljöflyktingar, homosexuella och personer som är förföljda på grund av sitt kön.
Det internationella engagemanget och stödet är viktigt, men Sverige är också skyldigt att ge skydd åt dem som knackar på vår dörr. Att antalet asylsökande minskar i Sverige och hela Västeuropa beror till största delen på de viseringskrav som ställs för att få komma in i EU-länderna. Den osynliga muren har byggts högre. Miljöpartiet anser inte att viseringar ska användas för att hindra flyktingar att kunna söka asyl.
Vi anser det ytterst inhumant att försöka sända tillbaka flyktingar till länder som inte tar emot dem, vilket har hänt vad det gäller Kosova. De som nu väntat mellan två och fyra år utan att deras hemländer tar emot dem, t.ex. bosnienkroater och kosova-albaner, borde få permanent uppehållstillstånd.
Miljöpartiet anser att Sverige ska avsäga sig sitt observatörskap i Schengen och inte gå in i Schengensamarbetet, något som vi berör i en annan motion.
Det är märkligt att Sverige inte förrän den 15 februari 1996 beslutade om Anknytningsutredningen. De upprörande fall av "import" av kvinnor som misshandlas eller tvingas till prostitution av sina, oftast svenska, män och där förhållandet tagit slut strax innan 2-årsgränsen uppnåtts, har behandlats nästan varje år i socialförsäkringsutskottet. Enligt uppgifter har ingen förändring skett till det bättre. Miljöpartiet yrkar att inga avvisningar sker i dessa fall förrän utredningen är klar. De östasiatiska kvinnor som "förskjutits" av sina män har inga rättigheter och blir uteslutna ur den sociala gemen- skapen. De har svårt att överleva i sitt hemland under dessa förutsättningar.
Medan Barnutredningen pågår märker utredningen att svensk lag inte alltid överensstämmer med barnkonventionen. Utlänningsnämndens avvisnings- beslut gör detta tydligt. I besluten kan det stå att familjen (eller det ensamma barnet) enligt barnkonventionen borde få uppehållstillstånd, men då den inte är lag anser Utlänningsnämnden att inget reellt hinder för avvisning föreligger. Övriga frågor om återförening och andra frågor som gäller barn behandlas i Miljöpartiets motion med anledning av prop. 1996/97:25 om flyktingpolitiken.
I skrivelsen finns siffror på hur pass liten nettoinvandringen egentligen är: ca 12 000 personer. 1994 års bruttoinvandring (inklusive asylsökande) på 59 000 har 1995 sjunkit till 20 000, varav 9 000 asylsökande.
År 1996 ser det hittills ut som om antalet asylsökande endast blir ca 5 000. Just under denna period skulle en amnesti kunna genomföras för barnfamiljer som vistats här i t.ex. ett och ett halvt år och för vuxna i två år, den tid de varit gömda räknas in. Det skulle vara både generöst, humant och solidariskt och ge många människor som haft en oerhört svår och osäker tid här i Sverige en ny framtid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga avvisningar skall ske innan Anknytningsutredningen är klar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en amnesti, som används flexibelt i för flyktingen positiv riktning bör utfärdas.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp) Thomas Julin (mp)