med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv
Inledning
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
centerns politik. Individens fri- och rättigheter får inskränkas
endast av hänsyn till andra människors lika fri- och
rättigheter.
Ras, hudfärg, kön, religion eller sexuell identitet får inte föranleda olikheter
i värderingar och behandling av människor. Alla människor har rätt att fritt
uttrycka sina åsikter utan risk för förtryck eller förföljelse. Människor och
folkgrupper som är politiskt, socialt eller ekonomiskt förtryckta måste få stöd
i sin kamp mot förtrycket.
Människor på flykt undan förtryck och förföljelse skall kunna få en fristad i
ett annat land. Oavsett från vilket land en människa kommer ska hon i
Sverige behandlas som en medmänniska på lika villkor som övriga svenskar.
Sverige ska även framdeles ha en öppen, generös och human flyktingpolitik.
Flyktingpolitik i ett vidgat
perspektiv
Det finns ett tydligt samband mellan underutveckling och
flyktingproblematiken. Växande klyftor mellan världens rika
och fattiga länder skapar våld och konflikter som gör att allt
fler fattiga söker sig till länder med en bättre social,
ekonomisk, demokratisk och ekologisk utveckling. Den
kraftiga befolkningsutvecklingen i tredje världens länder
fortsätter samtidigt som åkerarealerna minskar vilket leder
till att allt fler länder inte klarar av att försörja sin egen
befolkning.
För att förhindra att människor bryter upp från sitt land av ekonomiska eller
ekologiska skäl måste de få drägliga levnadsvillkor på plats. De måste få
möjlighet att försörja sig och sina familjer, möjlighet till ett arbete,
tillgång
till utbildning, sjuk- och hälsovård, fungerande infrastruktur m.m.
Krig och konflikter orsakar stora flyktingströmmar. I takt med att antalet
nationella konflikter, krig mellan länder, minskar så har de inomnationella
konflikterna ökat. Nationers sönderfall och förändrade gränser har gjort att
gamla motsättningar har återuppstått. Etniska och kulturella motsättningar
och konflikter har påverkat migrationsströmmar påtagligt. Människor tvingas
på flykt inom sitt eget land på grund av etniskt eller kulturellt ursprung. Det
har också påverkat flyktingströmmarna internationellt. Nära i tiden ligger
flyktingsituationen på grund av konflikten i forna Jugoslavien. Situationen i
Afghanistan kommer att ställa krav på flyktingmottagning i närområdet.
Europa och Sverige kan även komma att direkt beröras av det som sker där
just nu.
Katastrofbiståndets andel av det totala biståndet har under senare år ökat.
Det är dock viktigt att katastrofhjälp inte ges på bekostnad av bistånd som
syftar till att utveckla länder och regioner. Bistånd ska användas för att
underlätta i katastrofsituationer, men det är än viktigare att bistånd används
för att förebygga katastrofer och konflikter. För övrigt hänvisas till
Centerpartiets kommittémotion om internationellt utvecklingssamarbete
(1996/97:U204).
En av de viktigaste åtgärderna för att slippa situationer där människor
tvingas på flykt är att så tidigt som möjligt förebygga potentiella
konfliktsituationer. FN och regionala organisationer, som till exempel OSSE,
bör få stärkta möjligheter att agera i preventivt och konfliktförebyggande
syfte. Utvecklingen av SWEDINT till totalförsvarets internationella
kommando ökar möjligheterna från svensk sida att snabbt erbjuda utbildad
personal för humanitära och fredsbevarande insatser.
Kompetensen hos frivilligorganisationer som är verksamma i, eller har
kontaktnät i, ett land som står inför en potentiell konflikt bör bättre tas
tillvara. Dessa organisationer bör i större utsträckning utnyttjas av FN och
regionala organisationer i det konfliktförebyggande arbetet.
Ökat samarbete i
flyktingfrågor
Genom den fria rörligheten bidrar EU till ökad förståelse och
kontakter mellan olika europeiska länder. Detta är i grunden
positivt. Den mångkulturella karaktären i Sverige och andra
europeiska länder blir därigenom något naturligt och positivt.
Den ökade rörligheten och de öppnare gränserna
understryker vikten av att på europeisk nivå diskutera frågor
som rör rasism och flyktingfrågor.
Inom EU diskuteras förslag om solidarisk fördelning av flyktingar mellan
länderna och att harmonisera reglerna för asylprövning. En förutsättning för
det ömsesidiga godkännandet av asylansökningar mellan medlemsländerna är
att asylprövningen i samtliga länder lever upp till tydligt fastställda
minimikriterier. Prövningen måste vara rättvis. Utgångspunkten måste vara
att alla som verkligen behöver en fristad också skall få det. Sverige bör se
som en huvuduppgift att verka för att en generös flyktingpolitik skall vinna
brett stöd inom EU. Flyktingproblematiken bör behandlas som en gemensam
europeisk angelägenhet. En generös flyktingpolitik är i längden bara möjlig
om alla länder ställer upp. EU-länderna bör även ha en gemensam beredskap
för flyktingströmmar från andra delar av Europa eller andra delar av världen.
Samordning och
harmonisering av regler i
Europa
Stora skillnader i asylregler mellan länderna riskerar att leda
till ett kraftigt ökat asyltryck på de länder som har den mest
generösa asylpolitiken. En ökad samordning i Europa, byggd
på Genève-konventionens regler, är därför nödvändig för att
möta och lösa flyktingproblematiken. Sverige bör aktivt
verka för en harmonisering av reglerna, tillsammans med de
länder i Europa som har en tradition med generös syn på
asylpolitiken.
Sverige skall verka för att öka den fria rörligheten över gränserna i världen.
Det måste ta sig uttryck i att Sverige internationellt och då särskilt inom EU
verkar för detta mål. Centerpartiet vill göra regeringen uppmärksam på att
kravet på visering kan göra det svårare för människor i behov av skydd att ta
sig till ett annat land för att söka asyl. Det bör innebära en strävan inom EU
att avskaffa viseringstvånget i förhållande till fler stater än vad som är
gällande idag.
Schengensamarbetet
Schengensamarbetet har tillkommit i brist på framgångar i
EU:s arbete med att förverkliga passfriheten. De länder som
anslutit sig till Schengensamarbetet önskar gå före processen
inom EU och skapa passfrihet mellan länderna, i likhet med
den passfrihet som vi länge haft mellan de nordiska länderna.
Schengensamarbetet innebär inga förändringar vad gäller Sveriges
asylpolitik. Varje enskild stat är ansvarig för handläggningen av en
asylansökan, och tillståndsprövningen skall ske enligt nationella regler.
Särskilda skäl ger dock möjlighet att behandla en asylansökan i t.ex. Sverige
även om ansvaret formellt sett åvilar annat land. I väntan på beslut om asyl
kan inte asyl sökas i annat Schengenland, vilket motsvarar de regler som
gäller redan i dag. Schengensamarbetet underlättar för människor som har
uppehållstillstånd i ett Schengenland, men som ej har medborgarskap, att utan
visum resa fritt i flera länder.
FN:s flyktingkonvention
FN:s flyktingkonvention från 1951 om flyktingarnas rättsliga
ställning, den s.k. Genève-konventionen, är den mest
betydelsefulla konvention som rör flyktingar. Det är denna
konvention som den svenska utlänningslagstiftningen bygger
på. Flyktingkonventionen kompletterades med ett protokoll
angående flyktingarnas rättsliga ställning, det så kallade New
York-protokollet.
Flyktingkonventionen innehåller bland annat en definition av vem som
skall anses som flykting och stadgar förbud mot avvisning eller utvisning av
flykting till land där han riskerar förföljelse - eller till land där han inte
åtnjuter trygghet mot att bli sänd till ett land där han riskerar förföljelse -
samt innehåller bestämmelser om att en flykting skall jämställas med
medborgare i det egna landet när det gäller sociala förmåner m.m.
I konventionen och protokollet definieras en flykting som en person som "i
anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning
befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd". Den flyktingdefinition,
som är intagen i UNHCR:s stadga och därmed reglerar mandatet,
sammanfaller nära nog helt med det citerade.
Konventionens flyktingdefinition är den enda universiellt godtagna. Den tar
sikte på en persons individuella, subjektiva fruktan att utsättas för
förföljelse
på grund av vissa objektiva påvisbara omständigheter. Konventionens
flyktingbegrepp täcker dock inte personer som flyr på grund av
naturkatastrofer, misär, väpnad konflikt eller allmänt våld.
Innehållet i FN:s flyktingkonvention baserades på förhållandena i Europa
efter andra världskriget. Konventionen är i vissa avseenden föråldrad och
täcker inte fullt ut dagens situation. Det ökade antalet regionala konflikter
och
miljökatastrofer täcks inte in. Försök har gjorts att modernisera konventionen
för att få den mera heltäckande. Tyvärr har det internationella arbetet inom
detta område ännu inte varit framgångsrikt. Sverige bör både inom EU och
andra internationella forum fortsätta att aktivt arbeta för en modernisering av
FN:s flyktingkonvention.
Svensk flyktingpolitik
Flyktingpolitiken skall grundas på humanitet och respekt för
den enskilde individens rätt. Den svenska flyktingpolitiken
behöver förändras och förtydligas i vissa avseenden och
anpassas till den förändrade situationen som råder på grund
av att konflikter och krigshärdar ser annorlunda ut än
tidigare. Förtryckare och förtryckarregimer dyker upp i nya
skepnader, och riktar sina förnedrande handlingar mot
människor inte bara på grund av politisk förföljelse utan
även på grund av etniskt ursprung eller avvikelse på annat
sätt.
Antalet asylsökande har minskat drastiskt under senare år, i Sverige och i
hela Västeuropa. Under år 1995 sökte ca 9000 personer asyl i Sverige, en
halvering jämfört med föregående år. En av orsakerna är förstås den
förändrade situationen i forna Jugoslavien. Den primära orsaken är ändå att
den svenska flyktingpolitiska attityden har förändrats. De signaler svenska
myndigheter sänder ut i omvärlden påverkar antalet asylansökningar.
Svensk flyktingpolitik har utsatts och utsätts för en hel del kritik. Den kritik
som rönt mest uppmärksamhet under senare tid är
människorättsorganisationen Human Rights Watch rapport Swedish Asylum
Policy in Global Human Rights Perspective som kritiserar Sverige för att ha
skärpt asylpolitiken så att den blivit mer restriktiv. Å andra sidan förekommer
det kritik mot att den svenska flyktingpolitiken är felaktig så till vida att
den
leder till att "fel" personer beviljas asyl. Denna kritik är grumlig och
framförs
inte, annat än i undantagsfall, i den offentliga debatten. Att kritiken mot den
svenska flyktingpolitiken kommer från skiftande håll tyder dock på att den
inte varit tillräckligt tydlig. Den nu gällande utlänningslagen trädde i kraft
den 1 juli 1989, därefter har den ändrats vid 20 tillfällen, på grund av alla
ofullkomligheter, brister och otydligheter som lagen visade sig ha.
Förändringar i denna omfattning undergräver förtroendet för asylpolitiken.
Det är viktigt att flyktingpolitiken är förhållandevis stabil över tiden.
Centerpartiet välkomnar de förslag som regeringen presenterat i
propositionen för att förbättra och förtydliga flyktingpolitiken, samtidigt som
vi är kritiska till några punkter som vi anser innebär en skärpning av
politiken.
Rätt till skydd
Regeringen föreslår i propositionen en förändring av
skyddsbegreppet och att de nuvarande skyddsbegreppen de
facto-flyktingar och krigsvägrare skall utgå.
Centerpartiet anser att de föreslagna förändringarna i skyddsbegreppet i
huvudsak är en förbättring. De facto-begreppet har inneburit oklarheter kring
flyktingpolitiken och ofta förorsakat osäkerhet kring vilken praxis som gäller
för beviljande av asyl. De facto-begreppet leder till stora svängningar i
bedömning av flyktingstatusen beroende på den allmänna attityden och
antalet asylsökande. Begreppet har också givit upphov till missförstånd och
misstolkning av flyktingpolitiken. Tolkningen av paragrafen har förändrats
över tiden vilket gjort att det uppstått debatt kring de facto-begreppet vilket
minskat förtroendet för flyktingpolitiken. Missförstånd och misstolkningar
gynnar inte en öppen och generös flyktingpolitik. Om de facto-begreppet
avskaffas och ersätts med en klarare definition av skyddsbehovet, så stärks
och ökar förtroendet för den svenska flyktingpolitiken.
Regeringens lagförslag innebär en förbättring då även inbördeskrig bör ge
rätt till skydd. Antalet väpnade konflikter och strider inom nationer har ökat,
många av dessa konflikter har etniska undertoner och civilbefolkningen
drabbas hårt. Detta ökar flyktingströmmarna. Enligt nuvarande lagstiftning
har defacto-begreppet fått gälla i dessa fall, eftersom den nuvarande
lagstiftningen inte reglerar asylrätten vid interna konflikter. En klart uttalad
lagstiftning om att yttre och inre konflikt anses ge skyddsbehov är en bättre
anpassning till de förhållanden som idag råder.
Centerpartiet anser att det är bra med ett klarläggande i lagen att fruktan för
förföljelse på grund av kön och homosexualitet skall anses som grund för
asyl. Det innebär ett breddat skydd i förhållande till FN:s flyktingkonvention,
samtidigt som det sänder viktiga signaler till omvärlden om att vi inte
accepterar förtryck på dessa grunder.
Det är också en klar förbättring med tillägget i 3 kap. 2 § om att oberoende
av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller dessa inte kan antas
bereda trygghet mot förföljelse från enskilda finns ett skyddsbehov. Det bör
innebära ett utvidgat flyktingbegrepp.
Centerpartiet är däremot kritiskt till förslaget om att avskaffa det lagfästa
skyddet för krigsvägrare. Människor som lever i länder som är i konflikt med
annan nation eller länder med interna konflikter kan sättas under mycket stor
press och utsättas för kränkande behandling om de av moraliska eller andra
skäl inte vill ingå i armén. Regeringen anger i propositionen att i praxis har
bestämmelsen tillämpats endast vid väpnade konflikter mellan stater inte vid
krigshandlingar av typ inbördeskrig eller gerillakrigföring mot en
ockupationsmakt.
Krigsvägran kan bottna i många olika orsaker. I regionala, etniska eller
kulturella konflikter, och i gerillakrigföring liksom i krig mellan nationer
ställs ofta människor inför hot om vedergällning om de vägrar att delta i
kriget. Med den tolkning som regeringen gör av flyktingkonventionen menar
den att krigsvägran kan bedömas som giltigt skäl för asyl. Regeringen menar
att de som hittills har fått stanna som krigsvägrare, enligt nu gällande praxis,
även skulle få stanna med den nya lagen. Det är dock oklart om 3 kap. 3 § i
den föreslagna lagen ger tillräckligt skydd för krigsvägrare. Därför anser vi
att lagen skall kompletteras med ett klart uttalat skydd vid krigsvägran. Detta
bör ges regeringen till känna.
I propositionen föreslås att regeringen skall bemyndigas att fatta beslut om
att inte bevilja uppehållstillstånd för den som flytt undan en yttre eller inre
väpnad konflikt eller en miljökatastrof, om Sveriges möjligheter att ta emot
utlänningarna motiverar det. Det skulle till exempel innebära att vid en stor
flyktingström i vårt närområde, kan regeringen besluta att vägra
uppehållstillstånd med motiveringen att vi inte har möjlighet att ta emot dessa
människor på ett tillfredsställande sätt. I motivtexten hänvisar regeringen till
utvecklingen av det europeiska samarbetet och att möjligheten endast skall
finnas för en exceptionell situation. Centerpartiet anser att i liknande fall
som
vid de stora flyktingströmmarna i samband med konflikten i forna
Jugoslavien så måste alla europeiska länder ta ansvar för att ge människor
skydd. Förslaget i propositionen innebär att regeringen kan stoppa människor
som är i behov av skydd. Flyktingmottagandet måste vara så flexibelt att det
går att ta emot även stora flyktingströmmar. De särskilda skälen att vägra
uppehållstillstånd ska användas endast i en exceptionell situation.
Centerpartiet anser att förslaget om att regeringen ska anmäla beslutet till
riksdagen inom tre månader inte är acceptabelt. Regeringen bör omedelbart
meddela riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Anhöriginvandring
Regeringen föreslår i propositionen en begränsning av
anhöriginvandringen till att gälla make, maka eller sambo,
ogifta barn under 18 år och andra anhöriga som i hemlandet
ingått i samma hushållsgemenskap. Med detta förslag till
begränsning kommer inte åldriga föräldrar ges någon
självklar rätt till uppehållstillstånd, så vida de själva inte kan
uppvisa skyddsbehov. Centerpartiet anser att regeringen gör
en rimlig avvägning av anhörigbegreppet eftersom
fortfarande de anhörigas egna skyddsbehov eller synnerliga
skäl kan leda till att uppehållstillstånd beviljas.
Flyktingpolitiska kommittén övervägde att föreslå försörjningskrav för
efterföljande familjemedlemmar. De fann dock att det inte stämmer med de
principer som för övrigt råder i det svenska samhället. Ett flertal EU-länder
ställer krav på att invandrare skall försörja efterföljande familjemedlemmar
och stora invandringsländer som Kanada och USA har en tradition med
liknande regler. Ett sådant förfarande strider mot den svenska
socialtjänstlagen. Det är inte möjligt att utfärda långsiktiga garantier om
försörjningsansvar för någon medborgare. Centerpartiet anser därför att
Flyktingpolitiska kommitténs slutsats är rimlig.
Ansvariga myndigheter
Dela invandrarverket
I dag har Statens invandrarverk ansvar både för
flyktingmottagandet och för integreringen av nya
medborgare i Sverige. Detta är två verksamheter med olika
inriktning. Invandrarverket tillkom under en tid när
arbetskraftsinvandringen var omfattande och
flyktingströmmen var mindre omfattande. Flyktingpolitiken
och integrationspolitiken är två skilda område som kräver
mycket olika typer av insatser.
Flyktingpolitiken är ett område som i allt högre grad påverkas av det
internationella samarbetet. Ansvaret för flyktingpolitiken har också flyttats
över till Utrikesdepartementet för att mera samordnas med den Internationella
politiken. Integrationspolitiken är däremot en nationell fråga och sköts av
Inrikesdepartementet. Det är rimligt att flykting- resp. integrationsfrågorna
följer departementsindelningen även på verksnivå.
Centerpartiet anser att det vore en fördel om funktionerna som idag finns
inom Invandrarverket kunde renodlas. Centerpartiet föreslår att
Invandrarverket delas i två myndigheter, en myndighet som skall ansvara för
flyktingfrågor och en annan som skall ansvara för integrationsfrågor. Detta
bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att en uppdelning av Invandrarverket i två skilda
myndigheter skulle innebära att båda verksamheterna kan förstärkas genom
att kunskaperna ytterligare kan fördjupas inom deras skilda
verksamhetsområden. Inom den nya myndigheten, som skall ansvara för
flyktingpolitiken, kan länderkunskapen förstärkas ytterligare, t.ex. genom att
ge verkets personal möjlighet att tjänstgöra vid svenska ambassader.
Centerpartiet anser att förslaget att överföra ansvaret för att utreda ärenden
om uppehållstillstånd från polisen till Invandrarverket och
Utlänningsnämnden är bra. Centerpartiet vill tillfoga, att i frågan om
anhörigutredningar kan socialtjänstens utredningskompetens utnyttjas. Inom
socialtjänsten finns stor erfarenhet att göra individuella bedömningar av
människor som kan vara till stor hjälp vid personutredningar.
Utlänningsnämnden
Det har i debatten förts fram kritik mot Utlänningsnämnden
och förslag om att föra över nämndens ärenden på det
ordinarie domstolsväsendet. Det finns anledning att ta
kritiken mot Utlänningsnämnden på allvar, men Centerpartiet
är inte berett att föreslå en avveckling av nämnden. Det finns
inom Utlänningsnämnden en betydande specialistkompetens,
bland annat stor länderkunskap, och om man för över
nämndens ärenden på ordinarie domstolar så riskerar
specialistkompetensen gå förlorad.
Det är dock angeläget att se över Utlänningsnämndens arbetssätt och
analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att nämndens arbete skall få
en större acceptans. Centerpartiet anser att Utlänningsnämndens kompetens
bör vidgas och omfatta även det sociala området. Detta bör ges regeringen till
känna.
Preskriptionstid
Enligt utlänningslagen kan ett beviljat uppehållstillstånd
återkallas på grund av oriktiga uppgifter vid ansökan. Statens
invandrarverk startade i januari i år ett projekt vars syfte var
att Invandrarverket skulle arbeta mer effektivt med att
återkalla uppehållstillstånd för personer som uppgett falsk
identitet. Projektet har avslutats. Däremot skall arbetet med
att återkalla uppehållstillstånd fortsätta som en del av den
ordinarie verksamheten. Denna lagstadgade verksamhet
medför att alla som fått uppehållstillstånd känner sig
misstänkliggjorda och osäkra. Hela flyktsituationen
återuppväcks och det leder till känslor av ovisshet, rädsla och
desperation. Särskilt barn i flyktingfamiljer uppfattar detta
som ett nytt hot mot själva tillvaron. I ett demokratiskt och
humant samhälle bör en preskriptionstid finnas i
utlänningslagen som stadgar när möjlighet för
myndigheterna att göra efterhandsgranskning av beviljade
uppehållstillstånd upphör, såvida inte synnerliga skäl talar
emot. Centerpartiet anser att 2 kap. 9 § i utlänningslagen bör
formuleras enligt följande:
Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall återkallas, om
utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet.
Återkallelse av tillstånd när utlänningen har lämnat oriktiga uppgifter får
inte väckas senare än två år efter tillståndets beviljande, så vida inte
utlänningen dömts för brott som ger fängelse i minst 6 månader.
Återkallelse skall dock inte ske, om det kan antas att den oriktiga uppgiften
inte har inverkat på tillståndsbeslutet eller om andra skäl inte talar emot det.
Återkallelse av
utvisningsbeslut
Många enskilda människor och barnfamiljer som fått
utvisningsbeslut gömmer sig på grund av sin stora fruktan
för verkställighet av beslutet. De har ingen möjlighet att få
basala behov tillgodosedda, som till exempel sjukvård,
skolgång m.m. De lever under en mycket stark psykisk press
som får förödande konsekvenser på såväl vuxna som barn.
Centerpartiet anser att dessa förhållanden inte är acceptabla.
Regeringen bör fatta ett beslut om återkallelse av
utvisningsbeslut som ej är verkställda. Detta bör ges
regeringen till känna. Regeringen bör bedöma från vilken
tidpunkt amnestin skall gälla.
Styrning av
rättstillämpningen
I propositionen föreslås att myndigheterna får lämna över
ärenden till regeringen i tre fall, nämligen vissa
säkerhetsärenden, vissa ärenden som har utrikespolitisk
betydelse och ärenden som kan ha betydelse för frågan om
uppehållstillstånd för en grupp asylsökande. Regeringen
bedömer att den inte bör ges möjlighet att förbehålla sig
prövningsrätten av vissa enskilda ärenden eller
ärendegrupper.
Centerpartiet anser dock att regeringen bör ges en allmänt tydligare och
aktivare roll i asylpolitiken. Regeringen kan och ska ge signaler både till
omvärlden och till Invandrarverket om hur man ser på situationen i olika
länder. Dessa vägledande bedömningar och uttalanden bör sedan ligga till
grund i asylärenden vid utredningsslussar, vilket bör få till följd kortare
handläggningstider. Regeringen bör därför kunna ta över enskilda ärenden på
eget initiativ. Detta bör ges regeringen till känna.
Återvandringspolitiken
De flesta människor som flyr från sitt hemland gör det med
föresatsen att de en dag skall kunna återvända. Centerpartiets
utgångspunkt för återvandringspolitiken är att göra det
möjligt och underlätta för människor att återvända. Samtidigt
är det viktigt att alla flyktingar integreras i det svenska
samhället, eftersom det oftast är svårt att bedöma om eller
när en återvandring är möjlig. Regeringen bör ges detta till
känna.
Både kulturella och ekonomiska aspekter visar att invandringen varit
berikande för Sverige. Både mänskliga, demokratiska och ekonomiska skäl
talar för att vi bättre skall ta tillvara den resurs som de nya svenskarna
utgör.
Det är en politisk utmaning att byta segregering och utanförskap mot samvaro
och delaktighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till asyl vid krigsvägran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bemyndigande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dela Invandrarverket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om breddad kompetens inom Utlänningsnämnden,
5. att riksdagen beslutar om en förändring av 2 kap. 9 § utlänningslagen i
enlighet med vad som redovisats i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återkallelse av ej verkställda avvisningsbeslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen på eget initiativ bör kunna ta över enskilda ärenden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återvandringspolitiken.
Stockholm den 11 oktober 1996
Roland Larsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Karin Israelsson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Andreas Carlgren (c)