med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv

Nej till unika asylvillkor

Proposition 1996/97:25 har föregåtts av en intensiv debatt
där regeringen kraftigt kritiserats för att man vill skärpa asyl-
och flyktingpolitiken. En övergång till en mer realistisk och
folkligt förankrad politik, som dessutom blir mer jämförbar
med vad som gäller i övriga Västeuropa, vore välkommen.
Om det i praktiken blir så är det positivt, men efter läsning
av propositionen tvivlar vi på det.

Det är positivt att regeringen förslår en skärpning av reglerna avseende
invandring av anhöriga till asylbeviljade. Mot bakgrund av med vilken lätthet
många asylbeviljade kunnat få in även avlägsna släktingar i Sverige verkar
det inte alltför djärvt att påstå att denna möjlighet i lagen har nyttjats på
ett
sätt som lagstiftaren inte rimligen kan ha tänkt sig. I propositionen föreslås
dock en utökad asylmöjlighet baserad på förföljelse på grund av kön och
homosexualitet. Denna asylmöjlighet blir något närmast unikt i en jämförelse
med övriga Europa. Vi finner ingen anledning att acceptera denna utökning.

Svensk asyl- och flyktingpolitik har under de senaste 10-15 åren utmärkt
sig för en jämfört med andra industriländer närmast unik "generositet". Det är
inte osant att hävda att Sverige under denna tid per capita har beviljat fler
personer asyl än något annat industriland. Paradoxalt nog har den svenska
asyl- och flyktingpolitiken utvecklats i en omfattning där de ekonomiska
bördorna under många år framöver kommer att bli tunga att bära, samtidigt
som Sveriges ekonomi och medborgarnas levnadsvillkor dramatiskt har
försämrats. Detta har dessutom skett trots att ett stort antal
opinionsundersökningar bland svenska folket tydligt visat att en majoritet av
medborgarna varit mycket kritiska mot och kraftigt ifrågasatt den förda
politiken. Mot bakgrund av detta är det förvånande att höra debatten i media
där vissa politiker, kändisar och andra debattörer kraftigt kritiserar den
svenska asyl- och flyktingpolitiken för att inte vara tillräckligt generös.
Fakta
talar trots allt sitt tydliga språk. Sveriges asyl- och flyktingpolitik är och
har
under lång tid varit minst av allt ogenerös jämfört med den som gällt och
gäller i alla andra europeiska länder. I Sverige finns idag ett stort antal
asylbeviljade som inte har ett arbete. Deras utsikter att i framtiden få arbete
är
minst sagt osäkra. Försörjningen för många av dessa människor kommer stat
och kommun att få stå för uner lång tid och för framför allt storstads-
kommunerna innebär detta en mångårig stor ekonomisk belastning. Det är
förvånansvärt, ja rent av stötande, att regering och riksdag som beslutat om
asyl- och flyktingpolitiken inte fullt ut ekonomiskt tar sitt ansvar för
densamma. Var man än lägger det ekonomiska ansvaret är det i och för sig
fråga om skattebetalarnas pengar. Det är dock orimligt att kommuninvånarna
i de berörda kommunerna får ta på sig hela ansvaret för effekterna av de
nationella besluten. Det finns tyvärr alltför många länder där människor
trakasseras i någon form. Sådana trakasserier sker i vissa länder på grund av
kön eller homosexualitet. Detta är förkastligt och måste enligt vår uppfattning
lösas via internationellt och folkrättsligt engagemang. Sverige kan dock inte
ensamt ta ansvar för dessa förhållanden genom att utvidga asylrätten till att
gälla även dessa skäl. Om riksdagen emot vår uppfattning beslutar att följa
den del av propositionen som behandlar asylrätt baserad på kön eller
homosexualitet är det av största vikt att man utformar tydliga
tillämpningsregler.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller asylrätt på grund av
kön eller homosexualitet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om asylrätt på grund av kön eller
homosexualitet.

Stockholm den 9 oktober 1996

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Sten Andersson (m)