Nej till unika asylvillkor
Proposition 1996/97:25 har föregåtts av en intensiv debatt där regeringen kraftigt kritiserats för att man vill skärpa asyl- och flyktingpolitiken. En övergång till en mer realistisk och folkligt förankrad politik, som dessutom blir mer jämförbar med vad som gäller i övriga Västeuropa, vore välkommen. Om det i praktiken blir så är det positivt, men efter läsning av propositionen tvivlar vi på det.
Det är positivt att regeringen förslår en skärpning av reglerna avseende invandring av anhöriga till asylbeviljade. Mot bakgrund av med vilken lätthet många asylbeviljade kunnat få in även avlägsna släktingar i Sverige verkar det inte alltför djärvt att påstå att denna möjlighet i lagen har nyttjats på ett sätt som lagstiftaren inte rimligen kan ha tänkt sig. I propositionen föreslås dock en utökad asylmöjlighet baserad på förföljelse på grund av kön och homosexualitet. Denna asylmöjlighet blir något närmast unikt i en jämförelse med övriga Europa. Vi finner ingen anledning att acceptera denna utökning.
Svensk asyl- och flyktingpolitik har under de senaste 10-15 åren utmärkt sig för en jämfört med andra industriländer närmast unik "generositet". Det är inte osant att hävda att Sverige under denna tid per capita har beviljat fler personer asyl än något annat industriland. Paradoxalt nog har den svenska asyl- och flyktingpolitiken utvecklats i en omfattning där de ekonomiska bördorna under många år framöver kommer att bli tunga att bära, samtidigt som Sveriges ekonomi och medborgarnas levnadsvillkor dramatiskt har försämrats. Detta har dessutom skett trots att ett stort antal opinionsundersökningar bland svenska folket tydligt visat att en majoritet av medborgarna varit mycket kritiska mot och kraftigt ifrågasatt den förda politiken. Mot bakgrund av detta är det förvånande att höra debatten i media där vissa politiker, kändisar och andra debattörer kraftigt kritiserar den svenska asyl- och flyktingpolitiken för att inte vara tillräckligt generös. Fakta talar trots allt sitt tydliga språk. Sveriges asyl- och flyktingpolitik är och har under lång tid varit minst av allt ogenerös jämfört med den som gällt och gäller i alla andra europeiska länder. I Sverige finns idag ett stort antal asylbeviljade som inte har ett arbete. Deras utsikter att i framtiden få arbete är minst sagt osäkra. Försörjningen för många av dessa människor kommer stat och kommun att få stå för uner lång tid och för framför allt storstads- kommunerna innebär detta en mångårig stor ekonomisk belastning. Det är förvånansvärt, ja rent av stötande, att regering och riksdag som beslutat om asyl- och flyktingpolitiken inte fullt ut ekonomiskt tar sitt ansvar för densamma. Var man än lägger det ekonomiska ansvaret är det i och för sig fråga om skattebetalarnas pengar. Det är dock orimligt att kommuninvånarna i de berörda kommunerna får ta på sig hela ansvaret för effekterna av de nationella besluten. Det finns tyvärr alltför många länder där människor trakasseras i någon form. Sådana trakasserier sker i vissa länder på grund av kön eller homosexualitet. Detta är förkastligt och måste enligt vår uppfattning lösas via internationellt och folkrättsligt engagemang. Sverige kan dock inte ensamt ta ansvar för dessa förhållanden genom att utvidga asylrätten till att gälla även dessa skäl. Om riksdagen emot vår uppfattning beslutar att följa den del av propositionen som behandlar asylrätt baserad på kön eller homosexualitet är det av största vikt att man utformar tydliga tillämpningsregler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller asylrätt på grund av kön eller homosexualitet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylrätt på grund av kön eller homosexualitet.
Stockholm den 9 oktober 1996
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Sten Andersson (m)