Motion till riksdagen
1996/97:N427
av Eva Goës m.fl. (mp)

Kabel till Polen


Inledning
Vattenfall planerar att bygga en 23 mil lång kabel,
likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen, vilket
förutsätter ett fortsatt kärnkraftsberoende.  Kabeln beräknas
kosta 3 miljarder kronor och skall finansieras av
skattebetalarna. Det statliga Svenska kraftnät står för 50 %,
Vattenfall för 49 % och polska nätbolaget för 1 %. Vattenfall
säger att de gjort en kommersiell bedömning "att kärnkraften
kommer att vara kvar efter 2010".
Miljöpartiet de gröna reserverade sig mot detta redan i samband med
tilläggsbudgeten våren 1996. Den Gröna gruppen i EU har också fått upp
frågan på Europaparlamentets bord och där hamnade den under rubriken
"Katastrofer". Invånarna i Mielno, där kabeln når land, och polska
miljöorganisationer har överlämnat en protest till Göran Persson vid hans
Polenbesök nyligen. Bl.a. menar man att Swe-Pol-linken innebär att Polen
binds upp i sin brunkolsbaserade energiproduktion.
Regeringens motiv för att bygga kabeln anges vara att kunna skapa kraft-
utbyte mellan Polen och Sverige och säkrare elleveranser. I motiven anges
också att export av el under år med riklig vattenproduktion i Sverige kan
medföra minskade utsläpp från polska kraftstationer, vilket beräknas medföra
en förbättring av miljön. Miljöpartiet ser emellertid tre sätt som kabeln kan
användas på: import av extremt smutsig polsk kolkraft eller att skapa en ny
marknad för svensk kärnkraft eller att de tre miljarderna kastas, sänks,  i sjön
tillsammans med kabeln. Erfarenheterna från Baltic Cable till Tyskland visar
att sex år efter beslut är bara hälften idrifttagen och den kapaciteten
utnyttjas
bara till hälften. Tidsschemat för detta projekt är att den kommersiella starten
utlovas till januari 1999!
Infrastruktur
I ansökan framgår att likströmsförbindelsen kommer att
anslutas till det svenska storkraftnätet vid Karlshamn varvid
Blekinges kust och skärgård berörs. Tillhörande
elektrodstation med särskild kabel föreslås läggas öster om
Karlshamn i Bräkne-Hoby skärgård. Till elektrodstationen
ansluts också en landlokaliserad kontrollbyggnad.
Elektrodstationen är en ytmässigt stor anläggning (150 x 800
m) med betydande utsläpp och konsekvenser. Hur detta
rimmar med att Sverige skall ställa om sitt energisystem till
ett som är hållbart är en gåta.
Vattenfalls planer att bygga en kabel som bygger fast oss i ett föråldrat
energisystem, i ett system som baseras på kärnkraft och kolkraft, är för-
kastligt. Det bromsar en vidare avställning av kärnkraftverken, vilket helt går
emot folkomröstningens och riksdagens beslut om att avveckla till år 2010.
Kabeln bakbinder den svenska energipolitiken.
Prövning enligt NRL
Att projektet låser oss vid kärnkraften är självklart, men för
att försöka mildra detta använder Vattenfall argumentet att
man bidrar till att reducera CO2-utsläppen. Detta är hyckleri.
Vad de gör är i bästa fall att flytta fram problemet, utan att
lösa orsaken till problemet.
Delar av kabeln och elektrodstationen med tillhörande anordningar berör
riksintressen enligt 3 kap.1 och 4 §§ NRL liksom delar av huvudkabeln. Även
områden med allmänna intressen enligt 2 kap. NRL kommer att beröras men
en samlad överblick över detta saknas. Några samlade erfarenheter av
miljökonsekvenser från liknande anläggningar anges inte var gjorda.
Boverket bedömer att den ansökta anläggningen kan få betydande
omfattning i ett oexploaterat kustområde som är skyddat enligt 3 kap. 1 och 4
§§ NRL. Till dessa områden får flertalet av de stora anläggningarna som
finns uppräknade i 4 kap. 1 § inte lokaliseras, utom till platser där liknande
anläggningar redan finns. Elektrodstationen ligger utanför Karlshamns
industriområde med stora anläggningar och platsen för Mörrums Bruk AB.
Det finns ett stort behov av en bredare alternativsökning. Boverket föreslår
därför att projektet prövas av regeringen i enlighet med 4 kap. 2 § NRL.
Miljökonsekvenser -
nollalternativ
För den händelse att regeringen inte prövar ärendet enligt 4
kap. 2 § NRL har Boverket följande synpunkter. I
miljökonsekvensbeskrivningen, MKB:n, finns inga andra
lokaliseringsalternativ för anslutning av kabeln till
storkraftnätet redovisade än det i Karlshamn. Vad avser
elektrodstationen finns ett flertal kustnära
lokaliseringsalternativ redovisade. Ekonomiska och andra
konsekvenser för en annan utformning av
likströmsförbindelsen t.ex. med dubbla kablar finns inte
heller beskrivna. Nollalternativet är bristfälligt utvecklat.
Delvis grundas detta på att projektet inte har stöd i någon
strukturplanering för den internationella elförsörjningen, som
Boverket känner till.
För att kunna göra en bedömning av projektet bör ansökan kompletteras
enligt följande. Det finns anledning att motiven för projektet liksom att
samhälls- och miljökonsekvenserna av att projektet inte genomförs utvecklas
(nollalternativet).
I ansökan utpekas brister vad avser utvärderingen av miljökonsekvenserna
av liknande anläggningar. Det är därför angeläget att en sammanställning och
utvärdering av miljökonsekvenserna av liknande anläggningar görs innan en
ny etableras i ett känsligt och skyddat område.
Esbokonventionen
Kabelprojektet berör Östersjön och dess botten och får
internationella konsekvenser. Detta projekt bedöms därför
vara ett ärende som berörs av Esbokonventionen om
gränsöverskridande miljöpåverkan. Naturvårdsverket är
ansvarig myndighet för konventionen varför de bör
underrättas.
SGU reagerar
Nätmyndigheten har i skrivelse den 27 juni 1996 berett
Sveriges geologiska undersökning (SGU) att inkomma med
synpunkter på eventuella kompletteringar av ansökan. SGU
skrev följande:
Svenska Kraftnät hävdar i ansökan att det inte föreligger några erinringar mot
de lokaliseringar av olika anläggningsdelar som ansökan avser. Då SGUs
samrådsyttrande finns bifogat till ansökan kan SGU inte tolka detta på annat
sätt än att Svenska Kraftnät inte har uppfattat SGUs synpunkter. Bland annat
har SGU i yttrandet (sid 2, 4 st) betonat vikten av att undersöka ett annat
lokaliseringsalternativ på den svenska sidan för att förutsättningarna för
jordning skall förbättras samt att förluster och korrosionsrisker skall minskas.
SGU finner inte skäl att frångå de synpunkter som framförs i yttrandet 1996-
04-23.
För att ytterligare belysa de problem som korrosion kan medföra i det
aktuella sammanhanget föreslår SGU att Korrosionsinstitutet, Stockholm,
bereds möjlighet att inkomma med synpunkter i ärendet. Beslut i detta ärende
har fattats av undertecknad generaldirektör.
Marknad även under
sommartid
Vad Vattenfall vill är att skapa en marknad för att sälja
kärnkraftsel även på sommaren. Detta gör de istället för att
satsa på att effektivisera och bli av med eluppvärmningen,
vilken är anledningen till den stora elefterfrågan på vintern.
På detta sätt skapas ett ännu större behov av kärnkraft för att
"tillgodose" marknaden nere på kontinenten. Detta projekt
måste stoppas. Inte bara av miljöskäl utan också ur
ekonomisk och demokratisk synvinkel.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elkabel till Polen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör pröva ärendet enligt 4 kap. 2 § NRL,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksintressen och Esbokonventionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stoppa bygget av elkabeln av miljö-, ekonomi- och
demokratiskäl.

Stockholm den 3 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Per Lager (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Gudrun Lindvall (mp)








































1 Yrkande 2 hänvisat till BoU.