Svensk kärnkraft är beroende av uran som bränsle. Vi har i Sverige valt att inte exploatera de uranfyndigheter som faktiskt finns inom våra gränser. Vår svenska kärnkraftsindustri köper i stället uran från i huvudsak tre områden: Australien, Kanada och Ryssland. Ungefär 40% av uranet kommer från Ryssland. Det finns rapporter som tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen medför oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser.
Det är främst radonavgång vid gruvbrytning samt hanteringen av det avfall uranbrytningen medför som orsakar problem. Enligt beräkningar gjorda av UNSCEAR år 1993, uppgår stråldoserna från genomsnittliga avfallsupplag vid urangruvor till ca 150 manSv per GWår. Om dessa utsläpp skulle betraktas som externa kostnader för svensk kärnkraft skulle det, enligt Kärnbränslefondsutredningen, motsvara drygt 1 miljard kronor per år.
"Dessa externa kostnader betalas idag av befolkningen i uranbryt- ningsområden världen över i form av försämrad hälsa och livsmiljö. Sverige har en moralisk skyldighet att se till att inte skador av denna typ uppstår i andra länder på grund av verksamheter som initierats av aktörer i vårt land."
Citat ur en flerpartimotion som lades 1994/95.
Idag krävs ingen redovisning från den som importerar kärnbränsle av under vilka former uranet har brutits och vilka miljö- och hälsokonsekvenser detta har orsakat. Det är dessutom ofta omöjligt för myndigheter eller allmänheten att få upplysningar om var uranet har brutits. Denna situation gör det omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader. Den som importerar uran bör naturligtvis åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. Uranimportens externa kostnader måste också noggrant kartläggas och en plan upprättas för hur svensk kärnkraftsindustri bäst täcker dessa kostnader.
Hälsosituationen i Krasnokamensk är katastrofal
Miljöorganisationen Greenpeace har i flera omgångar besökt Krasnokamensk i regionen Oktjabrskij, där Sydkraft hämtar uran. Situationen är katastrofal, dödligheten i tumörsjukdomar har ökat fyra gånger från 1979 till 1991 och nyfödda löper tre-fyra gånger större risk att drabbas av utvecklingsstörningar. Efter att Greenpeace avslöjat de förhållanden som råder vid uranbrytningen i Krasnokamensk reste en delegation experter från Sverige till området för att bilda sig en uppfattning om läget. De lämnade en rapport som i stort sett gick stick i stäv med den som Greenpeace tidigare lämnat.
De menade att hälsoproblemen berodde på den allmänt dåliga sociala standarden, alkoholism m m och hävdade att skyddet för gruvarbetarna var fullgott. Dock ansåg de att byn som låg ovanpå gruvorterna var felplacerad och utgjorde en fara. Men folket skulle få flytta därifrån.
Ryska atomenergiministeriet
T.o.m ryska atomenergiministeriet medger följande: Radioaktiva föroreningar påverkar jord, vegetation, grund- och ytvatten samt luft. Huvudkällorna till de radioaktiva utsläppen är: dagbrott, gruvvatten, avfallsdammar, öppna malmlager, högarna med låghaltigt uranmalm samt kraftstationen. Miljöföroreningen uppstår som ett resultat av utsläpp i atmosfären av radioaktiva gaser, aerosoler och damm, vindens spridning av radioaktiva partiklar som äts upp av luften, utsläpp av gruvvatten till markytan samt läckage från avfallsdammarna (EGOROV, 1995).
Ordförande i Ryska Medicinska Vetenskapsakademin, Östra Sibirien, Dr Kolesnikov har uttalat sig om den svenska rapporten och han säger följande:
På förfrågan av Tjitas regionala förvaltningsenhet genomförde vi studier av problemen, och publicerade för tre år sedan en rapport baserad på de uppgifter vi funnit. Det var officiella data som då var tillgängliga samt data som inte tidigare varit offentliga. Vi fann ofördelaktiga hälsotendenser i området. Speciellt barnens hälsotillstånd var dåligt, vi fann hög nivå av neuro-psykologiska störningar, medfödda störningar, samt en ofördelaktig ökning av maligna tumörer, i högre grad än i övriga Ryssland. Vi såg det som vår plikt som forskare att informera myndigheterna. Rapporten skickades till olika instanser. Det fanns mål med rapporten - att dra myndigheternas uppmärksamhet till problemen som existerar i regionen.
Rapporten framkallade olika reaktioner, och en delegation svenska experter sändes hit för en kort tid. Vi som studerat dessa problem under en mycket lång tid, vi kallar vår rapport "preliminär". Men rapporten togs delvis slutgiltigt och försök gjordes att föra en diskussion med oss. Man ställde en rad frågor. Olyckligtvis fick vi aldrig höra den svenska delega- tionens uppfattning och hade inte en chans att kommentera deras slutsatser.
Vi kan instämma i en del av de slutsatser som de svenska forskarna dragit. Men bara till en del. Bara till en del, för att där finns olyckliga formuleringar och olyckliga tolkningar av våra data. Vi står fast vid vår slutsats att dynamiken av hälsotillståndet i Krasnokamensk, särskilt i Oktjabrskij, är högst ofördelaktigt. Att Oktjabrskij kan ses som en miljökatastrofzon.
De svenska representanternas slutsats att hus i byn kommer att rivas och att människorna kommer att evakueras stämmer inte - det har inte fattats några sådana beslut. Vi kämpar för att det skall bli så. Så uttalandet måste ha gjorts p g a osanningsenliga fakta de fått ta del av.
Den svenska delegationens besök var också relativt kort, för att kunna göra sådana kategoriska uttalanden. Vi gör inga kategoriska uttalanden. Vi talar om vår oro. Hur som helst accepterade den svenska delegationen inte de data vi visade. Vad som behövs här, om vi skall få fram bra data, är både en vetenskaplig diskussion och ytterligare forskning.
Dessutom visar den svenska delegationens rapport bara delvis vad jag sade under vårt två timmar långa samtal. För det första, vad jag konstaterade under hela samtalet var att genomsnittsiffrorna förvisso är de samma, men det är en mycket värre dynamik i hälsoproblemen än i övriga Ryssland. För det andra, det var ett mycket speciellt val av människor som flyttade till Krasnokamensk. De kontrollerades enligt strikta normer.
Inte en enda sjuk man flyttade dit. Det var unga friska människor med en väldigt låg sjukdomsfrekvens. För det tredje, eftersom Krasnokamensk var en stängd stad var hälsovården, precis som i andra stängda städer, mycket bättre än normalt, helt ojämförbar med andra regioner. Det är ett exempel som kan jämföras med Hiroshima och Nagasaki, där Hibakushi har mycket bra sjukvård som observationsobjekt, vilket gör att de inte går att jämföra med genomsnittsjapanen. Jag upprepar att vi måste tala om dynamik. Så ytterligare studier är nödvändiga om vi vill föra en vetenskaplig diskussion.
Och, slutligen, det uttalande som jag förmodligen gjorde att rapporten är preliminär och att man inte bör spekulera eller propagandera kring den, vilket berör Greenpeace. Men jag har aldrig tvivlat på eller sagt att våra data inte tolkades riktigt. Uppgifterna tolkades på ett riktigt vis. Det är en annan sak att uppgifterna är preliminära.
SSI har backat
Den svenska delegationen, där SSI, Statens strålskyddsinstitut, var representerad, har backat. Deras rapport var endast en sammanställning av vad officiella ryska myndigheter tyckte om den radiologiska situationen. Bl. a. saknas helhetssynen och synergieffekter mellan olika typer av påverkan t ex toxiska, radiologiska m m.
Med anledning av detta bör Sveriges regering ompröva kraven från förra året: att den som importerar uran bör åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats, deklareras och att en utredning om uranimportens externa kostnader tillsätts och hur svensk kärn- kraftsindustri kan täcka dessa kostnader. Den diskussion som kommit upp om att "miljömärka" uranet är absurd. Uranbrytningen kan aldrig bli miljö- vänlig utan det går endast att deklarera under vilka förhållanden den brutits och Sverige bör utesluta att importera enbart för att få ett lågt uranpris. Givetvis handlar det om att helt upphöra att köpa uran och stoppa kärn- kraften globalt.
Uranskatt
FN har dock när det gäller energistatistik utvecklat en standard där man räknar med uranets totala värmeinnehåll. Normen för uranskatt skall motsvara det sämsta fossila bränslet: kol. D.v.s. tillförd uranenergi beskattas lika högt per kWh som summan av energiskatt och koldioxidskatt för kol. Detta ger ett mycket högt elpris på el från kärnkraftverk varför vi föreslår att denna skatt införs stegvis. När energiråvaror används för icke energiändamål bör de beläggas med samma skatter och miljöavgifter som användningen för energiändamål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den som importerar uran bör åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa kostnader samt om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en uranskatt som trappas upp i enlighet med vad som anförts i motionen.1
Stockholm den 5 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Per Lager (mp) Gunnar Goude (mp)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
Gotab, Stockholm 1996